Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Har skött lite knattehockeyuppdrag under de första morgontimmarna. I går fick vi alla fall de sista av de förbaskade lotterna sålda. Asså.. de som vi fick före Jul som skulle betalats för länge sedan 😉 Men nu är det fixat. Tack för det Nolimas trevliga personal och kaffakassa (och morsan och de andra som bjudit till)!
Idag är det bara att jobba som en tok med rårapporten (till ekonomiuppsatsen) som ska in på torsdag. Och hoppas på ett positivt besked kring det som diskuterades vi husmötet igår.
I natt var Didrik uppe till 01.30. 00.30 lämnade jag sängen för vardagsrummet med den lille vakne hockeyliraren som ivrigt ömsom spelade tunga och ömsom grät krokodiltårar. Inte för att han var sjuk eller sur eller så. Snarare på gott humör med inslag av.. något annat. Bananas.
Helgen har bestått av en del arbete inför ekonomiuppsatsen. Mest kvällstid. Nu har vi i alla fall embryot till en forskningsfråga, jag och min samarbetare som bor på Gotland 🙂 Jag har aldrig träffat honom men vi har jobbat ihop tidigare. Över nätet så klart.
Igår var vi i Vadstena och åkte skrillor. I morse var vi i Ljungsbro för Wilmers träning och på eftermiddagen var vi i ishallen i Vadstena igen. Anton (som äter penicillin men är ok nu), Ossian och Didrik var hos mormor då vi andra var i Ljungsbro. På eftermiddagen då vi var i Vadstena fick Didrik vara där, och Wilmer var och lekte hos kompisen Jonte. Det kändes lite jobbigt att lämna honom kvar då han så gärna hade velat hänga med. Men det gick tyvärr inte för vi får inte plats i bilen. Varför? Jo.. för att det är så kallt ute att vår h**bil inte startar. Därav har vi lånebil nu. Tja.. vad säger man; köp aldrig en Ford!
Didrik får pröva majsvällning i kväll (japp, vi köpte fel). Verkar som att han tycker att det är.. sådär. Jag har töttnat på att vara världens största levande napp. Lite i alla fall 😉
[här skulle det ha varit en bild men det sket sig]
Tur att han äter något i alla fall 🙂 Här hemma har han varken ätit frukost eller kvällsmat på länge. Jag har hört att han äter hos dagmamman. Och så äter han ju tutte fortfarande 😉
Just efter att jag skrivit här gick det bara utför.
Jag skulle ju ringa till vårdcentralen för att få en tid till Anton. Ringde och ringde men inget hände i luren. Ringde nummerupplysningen och fick veta att jag visst har rätt nummer. Luren mot örat, och Didrik passade på att roa sig med en yoghurtpyts fylld till hälften som är kvar på bordet sedan frukosten. Testade i tre kvart ungefär innan jag prövade ett annat nummer. Hade insett att de små kommer att komma mycket senare än vanligt till dagmamman. Jumpa för Ossian också. Stress. Bytte kläder på Didrik som kladdat ner sig med yoghurt
På det andra nummret fick jag i alla fall svar; fel på deras telesystem. ”En syrra ringer dig strax”. Jaha.. vad betyder ‘strax’ i detta sammanhang undrar jag och började gräva efter mobilen för att ringa till dagmamman och anmäla att vi är sena. Just då ringde den där syrran. Vi fick en tid kvart över elva. Bra.
Började gräva efter Ossians jumpkläder. Hittade dem inte. Många bud om var de kunde vara. Båda ungarna var påklädda vid detta laget och utskickade i snön. Iofs; påklädda är en sanning med modifikation då Ossian plumsade runt i sina pantalonger i den djupa snön. Ja, ja.. inga jumpakläder. Sparar sanningen för att över huvud taget få med Ossian till bilen.
Bilen ja. Den var full med snö. Kan man säga. Jag hade inga vantar men lyckades skotta (ja skotta!) bort det värsta med hjälp av.. ja.. jackan, armarna och en gammal Iron Maiden-skiva. Vid detta laget hade Ossian upptäckt att han inte hade sin jumparygga med sig så det var livligt i bilen. Jag startade, backade. Sedan inget mer. På tvären framför de andra bilarna stod jag och kom ingen stans. Bilen startade inte (JAAA.. jag prövade många gånger!).
In och hämtade telefonen och ringde till dagmamman och berättade att vi var sena. Sedan startade bilen av någon märklig anledning (jag kan inget om bilar, med vår verkar leva sitt eget liv). Åkte till ladan för att lämna ungarna. Ossian var sur och slog mig för att han inte hade jumpakläderna. Han stod utanför ladan och surade en lång stund innan han kom in och gnällde över blöta pantalonger istället.
En annan pappa som lämnade sina barn samtidigt som jag, som blev offer för min historia ställde den, i sammanhanget, högst relevanta frågan: ”Har du Ford eller..?” Kunde tyvärr inte svara nekande.
Vaknade och mådde sämre än jag förtjänar. Trött som sjutton. Trots att helgen var ganska lugn med lite sovmorgon (till och med) så var jag jättetrött i morse (och ja, jag vet att det är tisdag). Kanske beror det på det jobbiga hostviruset som orsakar bubbel i hela överkroppen.
Jag började dagen med lämning i garagelokalen, och sedan försökte jag ta det lugnt en stund (tillsammans med 2012 😉 ) Lite arbete blev det innan jag fick gå och hämta en sjuk Anton i skolan. Tog med mig en frisk Wilmer hem också. Wilmer hade haft friluftsdag i skolan med skridskoåkning, pulka och matsäcksburk 🙂
Ossian hade gjort en jättfin snögubbe av flörtkulor hos dagmamman idag (som pappan tänkte lägga i ett skåp då den kom hem, men fick bannor av undertecknad!). Både han och Diddan var skamfilade idag då jag kom för att hämta idag. Det hade förekommit diverse blodvite under dagen tydligen 😉
Efter diverse missförstånd blev det till sist dags för ett besök hos hussäljaren. Den lilla alven förvandlades till en drake. Hon var dessutom i gott sällskap idag 😉 Det var nog kanske bra. Eller inte. Det återstår att se. Kanske får vi tänka om helt nu. Vi ska i alla fall inte ha någon fjällstuga, that´s for sure. Inte för millions of money.
Anton är väldigt sjuk. Han har klagat på huvudvärk under några dagar men har inte haft feber förrän idag. Nu har han trettionio och fem. Han hostar, och hostar. Kan bli ett läkarbesök om det inte blir bättre fort. Stackaren 😦
..och jag började dagen med att ta hand om en hostande bebis (nåja), samt att hosta själv.
Fortsatte dagen med att skära Ossians äpple i något som närmast liknade små skulpturer för att han skulle kunna tänka sig att följa med till sin dagmamma. Han visste väl inte vad han skulle ta till stackaren, då hans försök att sätta sig på tvären genom att proklamera att han tänkte gå ut i ”baaaaraaa skoooor” endast fick till svar att ”då är det ju du som kommer att frysa”. Men till sist blev han nöjd med äpplebiten i alla fall (och jag har ätit misslyckade äppelskulpturer hela förmiddagen).
Innan jag anlände hemma efter lämning av små barn hann jag även med att ha en konflikt med en busschaufför ute på huvudgatan. Giganternas kamp pågick under tre minuter. Jag gav mig fast jag hade rätt och gick hem och var förbannad, men ringde och skvallrade på karlsloken till hans chef 👿 Detta kommer att resultera i ett någon får sig en uppsträckning samt att det kommer att hållas en samlad information om trafikreglerna i vårt område, på bussgaraget idag 😉 Om någon vill höra mer om detta så säg till för jag berättar gärna 🙂 😈
Härligt att vakna upp i ett rent och nystädat hem 🙂
Diddan har krånglat lite i natt med sin snuva och hosta. Men jag fick lite sovmorgon. Det var länge sedan.
För övrigt har jag lite ont i en tand. Det är hög tid att gå dit nu. Har dock utvecklat en liten fobi mot den där tandhygenisten som telefonterroriserde mig i december 2008. Fick för mig att det var han som ringde mig om nätterna. Men det var det ju inte.
Nu återstår bara att göra upp planer för dagen. Hoppas i smyg på att det INTE blir skridskoåkning.
I dag är det torsdag, simdag, hocketräningsdag, leta-jobb-dag, skriva-cv-dag, leta-uppsats-ämne-till-ekonomistyrningsuppsatsen-dag, oroa-sig-för-krumelurytterdörren-dag, fundera-på-hur-tråkigt-det-skulle-vara-att-flytta-till-en-lägenhet-i-ett-höghus-igen-dag, försöka-skriva-lite-på-pedgogikuppsatsen-men-inte-lyckas-dag. Och så är det äta-fiskpinnar-dag. Det ska jag åka och göra precis nu.
..och för övrigt så verkar det som att ett litet virus har letat sig in här hemma igen. Jag känner mig lite krasslig. Didrik också..
