Inte för att jag vill röra om i någon gryta eller så.. men jag tycker att en viss kategori frågor kanske behöver nyanseras en aning. Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om det. Det blir bara fel. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns många pappor som är bra. Jag vill verkligen inte bli osams med någon av dem.
Amanda Widell tycker såhär. Och Sanna Lundell tycker såhär. De får en hel del del kritik. Jag kan inte låta bli att småle lite åt vissa präktiga, självgoda och tunnelseende kommentarer de får från människor som ser vissa saker som ‘en självklarhet’ osv. Och mammor som ‘verkligen inte tycker att en man som arbetar på dagarna ska behöva gå upp på natten’. Jag undrar vad en man som tycker att den som jobbar utanför hemmet ska gå upp och ta hand om barn på natten skulle göra om han fick barn med en kvinna som har den inställningen. Kanske är det ena en produkt av det andra och det andra en produkt av det första s a s 😉 Sorgligt i så fall.
Personligen tycker jag att det är bra att belysa tillrättavisande mammor och pappor med fina ursäkter även från detta perpektiv. Även om det bara är ett fenomen som förekommer i vissa fall..
I morse då jag hade lämnat ungarna tog jag en liten extrasväng för att kolla hur det såg ut vid tomten där vi ska bygga vårt hus. Då såg jag en älg springa över åkern intill. Först trodde jag att det var en häst som slitit sig men sedan såg jag att det var en älg. Det är andra gången jag ser en älg på just detta stället. Första gången var när jag var nitton år. femton år sedan alltså 😉
Det tog en stund att få liv i mobilkameran så älgen hann springa en bra bit men den syns som en liten prick just vid hörnet av den förstorade infällda bilden.
Nu kanske alla som bor mindre centralt och är vana vid älgar i närområdet skrattar åt mig, men Tallboda där vi bor är inte alls så lantligt som det ser ut på den här bilden, utan ligger bara några få kilometer från Linköpings centrum.
Grattis till min storbebis!
Inte kan ha sitta still i fem sekunder heller för att ge mobilkameran en chans.
Om hans utveckling kan man läsa lite i inlägget jag skrev igår kväll. Fler månadsbilder ser man här.
Wilmer har fått en ny cykel. Det är grannen Jonathan som beslutat att låta sin gamla gå i arv. Vi är jättetacksamma 🙂 Det är en perfekt storlek på de för Wilmer tycker vi
Idag är det tisdag och Wilmer har fotbollsträning. Han ville inte alls gå på den utan han ville vara hemma. Han grät och skrek och skulle sluta på fotbollen (innan han knappt börjat). Jag tror.. eller jag vet.. att det var för att han ville vara ute och cykla istället. Men han fick lov att gå på träningen i alla fall. Och han tyckte att det var kul när han var där.Tyvärr är hans fotbollsskor för små. Om någon har ett par fotbollsdojjor i storlek trettio ligger och skrä
par som kanske är på väg till tippen eller så.. så kan man ju skicka hit dem i stället 😉
Det var inte helt lätt för honom för honom att cykla på den nya cykeln eftersom han är van vid den lilla gula cykeln. Han hade inte så lång tid på sig att öva heller efter fotbollsträningen eftersom det var dags att gå in och äta och duscha. Men i morgon kan han få öva.
Den gula cykeln har Ossian har ärvt nu. Det var inte så lätt för honom (heller) med en stor cykel. Men han klarade det. Men den ungen klarar allt han tar sig för 🙂 Tyvärr tycker han själv att han inte klarar av någonting alls just nu. Inte ens att ta på sig strumporna.
Didrik var också med ute en stund. Han hade lånat Wilmers skor 🙂 Han är en sådan busunge just nu. Han bara springer åt det håll han tror att jag inte vill att han ska springa åt. Orden ploppar ut honom hela tiden och han pratar med tvåordsmeningar. I morgon blir han tjugo månader. Han älskar att vara ute och ha har inlett en period av cykelfixering. Men han är fortfarande tokig i klubbor och bollar också. Så hoppet om en NHL-karriär är inte ute 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Mat, personligt, Resor och utflykter
Tack!
Jag tror inte jag fått så många grattisar någonsin tidigare på någon födelsedag som jag fick igår. Jag antar att jag till stor del har facebook att tacka för det. Jag fick även kort med snigelpost och ett långt samtal med en person jag inte pratat med på jättelänge. Jag antar att jag har facebook att tacka även för detta ;-)Födelsedagen bestod förövrigt mest av skrivande eftersom vi
har en nära förestående inlämning. Jag hade riktigt bra flow igår faktiskt och nu har jag skrivit färdigt.
Jag hade även den ömma modern på besök med ett par små paket på förmiddagen. Dessutom fick jag (dock inte i inslagen form) ett löfte om att mor och far ska se till att vå bil blir fixad (vilket inte vill
säga lite med nya sommardäck inkluderat). Modigt att våga lova det utan att ha sett slutnotan 😉
Av min fina familj fick jag en middag på kinarestaurang i födelsedagspresent. I går kväll tog vi bussen in till staden med alla förväntansfulla barn i släptåg för att avnjuta denna måltid. Det var ett litet äventyr. Barnen åt jättebra fast Didrik åt mest ris. Alla gillade glassen. 
Ossian undrade varför killen som delade ut maten hade klänning 😉 Jag tror att han menade förklädet men jag vet inte säkert.
Maten var väldigt god. Jag har verkligen längtat efter kinamat i ett par veckor. Det är en storfavorit. Jag vet att min smak inte är något vidare
sofistikerad men jag gillar sushi också faktiskt. Och en hel del annat 😉 Jag valde ‘tre små rätter’. Det var en rolig upplevelse. I synnerhet med avseende på formen på det man fick på tallriken. Bland annat fick man två stycken små ‘rumpräkor’ (någon med än mer livlig fantasi än jag kan säkert få det till något annat också 😉 ) Eller vad sägs om en friterad banan med bara en kula 😉
På vägen hem åkte vi med en ganska stollig busschaufför som nästan körde på en cyklist. Han tvärbromsade med bussen full av passagerare för att han skulle gestikulera åt killen på cykel.
Så nu är man trettiofyra då. Huu.. Det känns inte riktigt som att man behöver fler födelsedagar nu. Iofs är det tur (för oss 😉 ) att både jul och födelsedagar finns. Som nu när bilen var på väg till skroten eller i julas då teven gick sönder. Mina egna personliga behov av vissa saker växer sig tyvärr större och större hela tiden. Hade det inte varit för bilen så skulle jag nog ha önskat mig ett besök hos tandläkaren. Eller något mot mitt förskräckligt förfallna ansikte. Kamera kommer jag nog att få vara utan. Men jag har ju mobilen. Hmm..
Check 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, musik, personligt, skolan, sport, TV
Kollar finalen på Körslaget med ett halvt öga. Måste säga att Kalle Moraeus låter som en svan som just håller på att avlida av strypning. Nu var jag snäll faktiskt.
Baksmällan för vilka detta var aktuellt för, och barnbaksmällan som drabbade oss alla, efter valborgsfirandet har antagit en ny skepnad såhär den sista lediga dagen för helgen. Igår var nog i särklass årets hittills tråkigaste dag hittills. En hel del gap och skrik och ett och annat slutet öga. Urtrist. Idag är en bättre dag men tröttheten verkar hänga med. Didrik somnade vid matbordet då han ätit korv och makaroner.
Jag har ägnat mig åt att vika lite tvätt på förmiddagen. Anton har ägnat sig åt läxorna. Han har även ägnat sig åt att skriva om sina gamla inlines som han ska ha med sig till fritan i morgon. De har fått i uppgift att ta med sig en personlig pryl com betytt extra mycket för dem och skriva lite om den. Den 6:e maj ska de ha någon slags utställning för föräldrarna.
I eftermiddag blir det en tur till Hangaren. Idag ska även vissa av de vuxna åka. Kanske kan det blir någon bild 😉 Själv sitter jag gärna och fikar under tiden 🙂
Det kommer att bli jätteintensivt jobb kommande vecka. Den 9:e maj ska pm3 (=i princip allt) vara färdigt.
Återkommer 🙂
På måndag fyller jag år. Då önskar jag mig:
- Sommardäck till bilen.
- En ny registreringsskylt (fram) till bilen.
- Reparation av handbromsen, vindrutetorkarna, det konstiga elfelet och alla andra konstiga fel det är på bilen.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt, Resor och utflykter, TV
Jag är hemma. Jag och Didrik åkte hem från festen och lämnade de andra kvar. Tanken hade nog funnits där innan också men beslutet fattade jag inte förrän precis innan jag åkte.
Vi har varit i Ljungsbro och firat Valborg med trevliga vänner. God mat och många pojkbarn 🙂 Meningen var att jag också skulle sova kvar men Didrik åt ingen mat och var vaken till sent. Jag kände att jag behövde komma hem för sömnens skull. Och tandborstens. I morgonbitti då jag vaknat ska jag åka tillbaka.
Jag körde sakta för att inte köra på något djur på vägen. Precis när jag kom till staden började det regna vilken gjorde att jag såg jättedåligt. Vindrutetorkarna fungerar fortfarande inte.
Bilden är givetvis tagen med mobilkameran. Vad annars 😉 Vid brasan hade jag ingen kamera så ljuset får representera. I bakgrunden syns Draknästet. Drakarna eldar också ljus 🙂
Vila.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, personligt, shopping
Idag är det Valborg.
Vi ska inte fira detta som vi brukar i år. Det känns bra. Rapport kommer. Bladet är dock fortfarande oskrivet.
Funderar mycket över bloggen. Livet är en resa. Jag delar med mig av mitt livs resa här på bloggen. Dock har jag hittills utelämn
at vissa sidospår. Ponera att målet för livets resa är att bli så sann mot sig själv som möjligt. Då är det fel att utelämna sidospår. Hur stor skall hänsynen till andra människor vara? Oavsett om man bryr sig om en person eller inte; finns det saker som är så jävliga att man ändå inte kan utsätta personen för avslöjandet? (Nu finns det säkert någon där ute som tänker att ‘det där handlar säker om mej.. hualigen’ men det kan i så fall verderbörande genast slå ur hågen för detta är enkom ett hypotetiskt resonemang.) Jag kan lugna alla med att det inte kommer att bli någon name dropping här. Dock är det möjligt att jag kommer att fortsätta mitt livs resa närmare målet genom att skriva mer om MIG. Och låta sidospåren ta mer plats. Med allt vad det innebär. Nog om detta.
Det ser ut att kunna bli en fin Valborg. Vädret kan man inte påverka men humöret kan man hålla uppe även om inte solen vill synas. Jag ser fram emot en helg i positivitetens tecken. För just nu har jag inte så mycket att klaga på. Jag har fyra underbara barn. Friska barn. Fina vänner. Överlever trots att jag är luspank just nu. Ska få ett par nya brallor av mamma. Fyller år på måndag och ska bli överraskad med restaurangbesök 😉 Ja.. nu hejdar jag mig för att inte röra om i min gryta för mycket 😉
Bebisen har rymt.
Han tycker om att vara ute just nu vår lilleman. Han vill helst vara ute hela tiden. Vid tillfället på bilden hade han gått ut själv genom ytterdörren med Antons skor på sig. Det var ett par timmar sedan. Jag fick gå ut och hämta in honom och efter det så har han tjutit och skrikit och gått omkring med skorna på fel fot och cykelhjälmen bak och fram på huvudet. Nu sover han. Utmattad.
Nu på morgonen då jag åkte för att lämna ungarna så hörde jag Glenn Hysén (den gamla fotbollsspelaren 😉 ) prata i radio om ett välgörenhetsprojekt som jag tycker verkar riktigt charmigt.
Det går ut på att man ska rota fram gamla fotbollsskor som är urväxta eller som man inte längre använder av andra anledningar, som ska skickas till Sydafrika för att möjliggöra för barn/folk där att kunna lira lite fotboll. Man ska lämna in dojorna på Stadium. Om man vill kan man skriva sin e-postadress på sulan så får man kanske veta var skorna till sist hamnar. Mycket kul 🙂 Om man gör detta så får man 200 spänn rabatt då man köper nya skor 
Syftet är bland annat att motverka HIV/Aids i ett land där 18% av befolkningen bör på denna smitta. Läs mer HÄR!
Organisationen som ligger bakom projektet heter Star For Life.
Lottas Dagbok 
