Söndag – Varamon
Idag har vi varit i Varamon i Motala och badat. Östergötlands finaste badplats! Och jag har köpt en skitful bikini. Skit också. Men det var akut för mina enda och bästa bikinibrallor har tyvärr åkt torktumlare… &/()=)(/&%&/(%¤#¤%&/()(/&%¤#¤%&/
Tyvärr verkar Didriks ‘vattkoppor’ vara ett resultat av en myggattack. Skit också.
Nu grill!

Hej svejs lördag – bad och vattkoppor
Idag har vi varit och badat. Jag mår fortfarande sugit men bedömde att jag skulle palla en dag på stranden. Det blev Arkösund med strand och en glasspromenad.
Didrik har vattkoppor nu. Dock är han inte särskilt sjuk så vi kan inte sitta inne med honom hela tiden. Säkert kan man ha synpunkter på detta men så länge han mår bra är det svårt att motivera att vi ska hålla på och hustomta. Han gillade stranden skarpt. Han fick inte bada men väl knata runt i kanten och sparka boll och gå ut på bryggan och hålla handen 🙂
Ikväll har vi ätit mat på Yrvädersvägen. Grill. Jag åt tills jag nästan gick åt.
Dagen slutade inte så bra. Ossian slängde en sten på sin ömma fader 😉 som studsade mot bilen. Det blev ett liv utan dess like tills alla var badade och hade fått på sig pyamas.
I morgon blir det nog Vadstena eller Motala. Vättern alltså.
Såja, nu är det bättre här (hälsan och huset)
Nu verkar det ha vänt för de flesta här. Ossians vattkoppor håller på att torka in. Anton och Wilmer är mycket piggare; avfärdar nog teorin om scharlakansfeber i alla fall. Didrik har hög feber idag men blir mycket bättre av Panodil. Vi väntar med spännig på att få veta vad det ska bli av det. Det kan vara vattkoppor. Det är alldeles för snabbt för att det skulle kunna vara Ossian som smittat honom. Däremot kom flickan som först fick det hos dagmamman tillbaka redan efter fyra dagar och det känns väl inte riktigt som att man kan vara smittfri på fyra dagar efter vattkoppor. Om det skulle vara så så stämmer det exakt med inkubationstiden. Vi får väl se.
Idag kom orderbekräftelsen på vårt hus med den senaste versionen av fasadritningarna. Det kommer att bli sååå fint. Huset kommer att levereras dag 4 i vecka 43. Det är torsdagen den 28 oktober 🙂

Samlad hälsostatus – gnällblogg
Anton: Bättre. Fortfarande misstänker jag scharlakansfeber på grund av konstig tunga och den allmänna symptombilden. Han har definitivt en svinkoppa på sin fot.
Wilmer: Sämre. Svårt att ta ned febern med febernedsättande men inte lika svårt som det var med Anton igår. Huvudvärk. Misstänker scharlakansfeber på grund av symptomen och konstig tunga.
Ossian: Prickig av vattkoppor och väldigt tjurig. Kliar sig lite men inte så farligt som man skulle kunna tänka sig med så pass mycket prickar.
Didrik: Feber 38.6 av okänd anledning. Jag hoppas på vattkoppor inom ett par dagar. Men med tanke på allt som finns här nu kan det vara vad som helst.
Jag själv: Definitivt halsfluss. 38,5, hes och med vit halsmandel. Lite ont i halsen såklart. Annars ok. Har inte mycket att välja på.
Fredrik: u.a
I morgon blir det nog en tur till vårdcentralen om jag får bestämma. Men det är ju inte alltid så lätt att få komma dit. Rekommendationerna är att scharlakansfeber ska behandlas med penicillin men det finns säkert någon anledning till varför inte så just denna gång. Men då får så vara.
Lotta leker doktor del två – kan detta vara en svinkoppa?
Impetigo? Eller vad heter det?

Nåja, någon gång ska jag väl dra nytta av min googleexamen 😉
Anton har den här konstiga grejen på sin fot. Först var det en gul blåsa men medan jag gick för att hämta kameran så sprack den. Från början var det ett sår som Anton fick då vi var på kalas i kvarterslokalen för snart två veckor sedan. Han liksom brände sig mot golvet så han kom farande som ett jehu.
Jag blir allt mer övertygad om att det är streptokocker som spökar här hemma.
Jag avvaktar i alla fall eftersom både Anton och Wilmer verkar mindre allmänpåverkade idag än igår.
Kan detta vara scharlakansfeber? Smultrontunga?
Antons och Wilmers tungor ser så konstiga ut idag på mogonen efter gårdagens och nattens höga feber. Jag har även kollat i halsarna på dem. Antons har lite vita prickar på mandlarna men är inte så röd. I Wilmers kan jag skönja prickar men de är inte vita. Han har dock tendens till sådana där illröda partier som man kan ha vid scharlakansfeber. Anton har ju haft ont i magen också vilket är ett symptom på det. Dock gjorde smärtdosen i natt susen för feber och huvudvärk har avtagit för att ännu inte återkomma med samma kraft (ännu i alla fall).
Angående tungorna så tycker jag inte att de riktigt ser ut som de bilder på smultrontungor man kan hitta på google. Och då återstår frågan; vad är det för konstiga utslag de har på tungan? För detta ser ju inte helt klockrent ut. Och båda har konstig tunga. Kan det vara begynnande smultrontunga?


Så det kan bli..
Barnen är ju som bekant (för den som hängt med i bloggen under dagen) sjuka. Det mesta har varit under kontroll men Antons feber har varit svår att få ner. Det har blivit värre och värre och hans huvudvärk har plågat honom så att han har skrikit och han har till och med yrat lite tror jag.
När klockan passerat 22 och vi hade konstaterat att febern inte brytt sig om varken det senaste Alvedonet eller den senaste Iprendosen så slog jag en signal till 1177. Först fick jag vänta i typ tre kvart. Var på fjortonde plats först och jag tror att sköterskan gick och fikade när jag hade könummer tio för där satt jag fast jättelänge. När jag kom fram hände inte mycket vettigt förrän jag blev kopplad till barnkliniken och fick prata med snälla Gabriella (som jag ju träffat tidigare vilket hon också mindes). Anton blev ordinerad en smärtdos av diverse febernedsättande medel vilken han svarade på. Detta följdes upp vid ca halv ett i natt. Nu ligger han i sängen och är svalare men vi kommer att ha ytterligare en kontakt med barnkliniken vid halv sju i morgon bitti. Klockan fem ska han få en till anpassad dos och om tillståndet är oförändrat kan det bli ett läkarbesök i morgon. Men vi hoppas på bättring såklart.
Det är lite lurigt det där med ljuskänslighet och att inte kunna böja hakan mot bröstet. Alltså det som indikerar hjärnhinneinflammation. Hög feber gör ju också barnet ljuskänsligt och gör att det gör ont att böja fram huvudet plus att allmäntillståndet blir kasst. Så det är inte lätt att veta vad som är felet. Dock kan läkarbesök på obekväma tider göra mer skada än nytta (fatta mig rätt) så går det att undvika dem så är det det bästa för alla. Jag gillar den varianten som vi testat nu ikväll. Anton slapp gå upp och klä på sig och åka till sjukhuset och vi testade en åtgärd via telefon (något jag aldrig skulle gjort på eget bevåg) och utvärderade sedan (men visst hade vi fått åka in om det inte fungerat såklart). Egentligen tycker jag att sjukvårdsupplysningen borde jobba på det sättet i stället för att bara sitta som en propp mellan allmänheten och sjukvården och läsa innantill i ett dokument som jag själv kan googla mig fram till.
Ja, ja.. fortsättning följer.
Suck – mer sjukdom

Nu har även Wilmer feber. Detta innebär att han kommer att missa utflykten till Hjulsbrobadet som hans avdelning på fritan ska göra i morgon 😦 Han hade klagat på ont i örat under dagen på fritan. Nu har han trettioåtta å sju. Anton har förti å ett och har fått både Alvedon och Ipren men inget hjälper. Han mår inget vidare. Ossian har numera prickar även på snoppen. Didrik är pigg som en nötkärna. De andra hinner väl lagom bli friska tills det är hans tur att bli prickig. Anton och Wilmer hade vattkoppor 2005 så dem är det något annat fel på.. säkert något virus.
Om de tre stora barnen är någolunda pigga i morgon då Didrik är hos dagmamman (ja! han får gå dit!) så ska de få testa den roliga grejen som kom i paketet häromdagen.
Sjukt var det här!

Ossian kämpar vidare med sin koppor. Just nu tar han sig en liten lur. Anton har hög feber och ont i huvudet/överallt enligt egen utsago. Alvedon hade ingen effekt alls utan febern fortsatte att stiga så nu har han fått Ipren också. Dessutom baddar jag honom med en ljummen fuktig handduk. Tur att vädert har en liten dipp idag 🙂
I övrigt har jag gjort klart min cv. Nu ska här sökas jobb 🙂
Onsdag – check
Min nattssömn: Ok. Soffan erbjöd mer sammanhållen sömn än sängen gjort ett par nätter innan. Didrik var också nöjd. Han gnölade lite först men sedan var det lugnt.
Barnens hälsotillstånd: Sviktande. Anton, som hade mått lite dåligt i skolan igår då de var/hade varit på utflykt till Valla, är nere för räkning idag. Han har ont i huvudet, lite feber och jag misstänker att det kan vara något i bihålorna på honom. Ossian blir mer och mer lik en salami. Idag är han lite varm igen också. I övrigt allt lika.
Vädret: Något sämre. Mulet. Wilmer ska åka och bada med fritan i morgon. Hoppas att vädret blir bättre. Och precis nu kom solen fram 🙂
Jag gör ett seriöst försök att få sova i natt
Tar till det beprövande knepet; vardagsrumssoffan. Men från start den här gången. Didrik gör mig sällskap i sin vagn. Allt för att på bästa tänkbara sätt eliminera spring i huset under natten.
Klockan är 23.07 och det har inte börjat så bra. Didrik sover oroligt och vaknar och gråter. Han brukar inte göra det i vanliga fall. Men plågorna ska väl jämnas ut nu när jag bestämt mig för att sova nere i natt 😉

Vattkoppor och bilbesiktning och lite mer hus

Ossian har vattkoppor. Han är lite prickig. Dock verkar det inte som att det kliar alls. Mycket märkligt men skönt. Ingen feber längre.
Idag har vår bil blivit besiktigad två gånger. Först en gång i morse. Då funkade inte de förskräckliga vindrutetorkarna (vilka har blivit en följetong här på bloggen). Men eftersom vi har en egen husmekaniker (så som andra har husläkare) så blev de fixade illa kvickt med inrådan att genast åka ner till Bilprovningen och köa för en ombesiktning. Någon i hushållet tycker sig förtjäna Nobelpris i bilbesiktning efter att ha tillbringat en stor del av dagen (i kö) där. Andra vändan gick bilen igenom. Nu kan vi köra ett år igen 🙂
Nu är de sista grejerna fixade på huset också. Det är ju några veckor sedan vi avropade huset nu men det blev några smågrejer kvar som är fixade nu. Det var badkaret på övervåningen som får ett halvfrontstativ i stället för ett helfrontstativ och ytterdörren som vi velat så mycket om färgen på som nu kommer att få förbli vit (den har varit röd ett tag och idag blev den plötsligt svart en stund för att återgå till vit efter en runda i området för att beskåda de nybyggda husen). Och jag har beställt en takdusch.. som jag har fått tjata mig till. Dessutom var vi tvugna att beställa glasdörrar till duschen för det ingick tydligen inte. Och vi hade glömt bort det.. Tur att entreprenaden blev något billigare än kalkylerat för nu blev duschhörnan ganska billiga 😉
Nu fattas bara en sak; jag behöver ett arbete! Och det snart!!
Retrospektiv 3 – måndag och vinden har vänt (?)
Noga utvalt från måndagen:
- Ossian har vattkoppor. Inte helt oväntat. Tråkigt nog var Didrik sjuk när smittan svepte förbi hos dagmamman så nu kommer de en i taget. Om nu Didrik är smittad, men det tar jag nästan för givet. Övriga har haft och är immuna.
- Vi har en entreprenör till vårt husbygge. Jippi! Många saker är bra med just denna så nu är vi lättade. Kan man lugnt påstå.
- Det kom ett kul paket i lådan idag. Mer om detta kommer!
Finns det bot för en sömnstörd människa?
Det känns inte som att detta fungerar längre.
Barnen sover gott på natten. Kanske ska någon testa femminutersmetoden på mig eller något. Eller finns det någon annan metod?
Värmen gör att det blir mycket värre. Hela familjen i sängen gör det också värre. Kanske också de ljusa nätterna påverkar. Barnens hostande, vilket jag inte blev störd av förr, väcker mig med hjärtklappning ibland.
På morgonen känns det som att jag sitter fast i sängen. Det tar alltid en jättelång stund från det att jag vaknar tills jag klarar av att resa mig upp.
Jag har även sömnapné. Jag har lidit av det i perioder innan jag fick barn också, ofta i samband med oroliga och stressade perioder. Jag snarkar inte och är långt ifrån överviktig så jag kan inte riktigt förstå varför. Jag har dock googlat massor och kommit fram till att det är detta jag har. Jag brukar vakna av att jag drar ett djupt andetag och det känns som att jag inte har andats på en lång stund. Ofta är jag anfådd. Ibland hjärtklappning. Det kommer just då jag ska somna in. Häromkvällen var det värre än jag någonsin varit med om. Jag vaknade av att jag flög upp ur sängen. Helt panikslagen, anfådd med hjärtklappning och det kändes som att jag hållit andan jättelänge. Det tog en lång stund tills det kändes bättre. Jag kunde inte lägga mig i sängen och sova igen efteråt. Skitläskigt och jobbigt. Allvarligt. Nu finns det säkert någon som tror att detta är något psykiskt men det vill jag å det bestämdaste dementera. Jag känner igen ångest av olika slag. Detta är inget sådant. Jag känner att jag inte har andats på en lång stund..
Nu är klockan 02.26. Det är en dag i morgon också. Eller snarare senare idag. John Blund verkar ha missat mig. Eller åtmistone inte gjort sitt jobb ordentligt.
Didrik på rymmen
Gränsliden 100628 kl. 05.57. Jag sover i soffan sedan några timmar på grund av värmen på övervåningen. Resten av familjen sover i dubbelsängen. Trodde vi.
*knack*
Grannen (viskar): Lotta, Fredrik! Hoho!
Jag (i soffan): Öhh.. Va??
Grannen (lite högre): Hallå!
*dunk, dunk, dunk, dunk, dunk*
Fredrik (på väg ner för trappan): Hallå!?
Jag (fortfarande i soffan): Vaärä??
Grannen: Jag har er son här!
Jag (sitter fast i soffan): Varför då??
Grannen: Ja, han gick omkring här ute på gatan..