Didriks blöja var torr i morse. Då passade han på att inviga pottan. Han firar med att testa ett par ärvda kallingar.
I bakgrunden syns den förskräckliga och eviga flyttröran som vi levt i i fem månader nu. Under den senaste tiden har den förvärrats avsevärt. Nu när flytten närmar sig på riktigt gör vi inte mer nytta än att man kan ta sig fram här hemma.
Barnen är lediga från fredagsdagis idag. Har en massa grejer jag måste fixa med. Ska försöka fixa barnvakt en stund på eftermiddagen för då har jag ett viktigt möte.
”Jag vill komma dig så nära” säger Didrik nu. Så nu ska jag kramas.
Jag jobbar och är skitful i håret
Jag är sjuk igen. Helt jävla makalöst. Igår började jag få ont i halsen igen på samma sätt som jag hade då jag var sjuk för ett par veckor sedan. Tyckte även att halsen såg misstänkt halsflussig ut. I morse var det sämre och i kväll har jag frossbrytningar ocksä. Jag har inte så jätteont i halsen som man kan ha då man har halsfluss men jag är ganska säker på att det är det ändå. Dock trodde jag att jag skulle vinna på att låta det läka ut själv förra gången men det kom tillbaka i alla fall.
Idag har jag jobbat. Se bildbevis ovan. Sedan på stråklek med Wilmer och ett möte på musikskolan efter det. Wilmer har bestämt sig för att han vill spela altfiol nästa årskurs. I natt sover Anton och Wilmer över hos mormor och morfar. Fredrik ska börja tidigt i morgon så för att underlätta för mig på morgonen..
Snabbt stabilt och jätte-, jättebra. Helt enkelt.
Krya på mig nu! Ger mig själv en klapp på kinden.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, ful blir snygg, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
Fy för alla surdegar som ligger här och pyser och jäser.
Anton har fått gå till mormor en stund och jag har varit iväg på ett möte om vårt hus. Jag är glad att jag inte är inblandad i de sista vändorna där. Nu är de oense om en del grejer som har med carporten att göra. Vi får se hur det går.
På (om)vägen svängde jag förbi IKANO och köpte ett nytt verktyg till mitt hår. Nu kan jag ha vågigt.
Ska dra och hämta Wilmer nu. Sedan ska jag åka och kolla hur det är med Anton. De små ska hämtas snart och sedan är det kväll. Redan.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, personligt, Resor och utflykter
Februar 2011
Söndag idag. Solen lyser med sin frånvaro.
Vi har planerat en liten utflykt till Norrköping idag. Utflykt är verkligen vad det är. Eller snarare flykt. Det finns mycket att fly från här hemma nu. Disk, tvätt och damm.
Inatt kunde jag inte sova. Jag låg vaken till halv fem. Kan bli en trött dag idag alltså.
Magsjukan går för fullt på fredagsdagiset igen. Man skulle lätt kunna ta det för ett aprilskämt men så är inte fallet. Vi gick dit men hem igen. Det var inte bara vi som gjorde så idag.
Ärligt talat förstår jag inte hur de bär sig åt för att ha magsjukesmitta i huset i flera månader. Jag är helt införstådd i att det finns många olika virus som går runt men jag har även hört att föräldrar ljuger och säger att deras barn har feber och förkylning istället för att berätta att de har magsjuka hemma och sedan lämnar syskon i alla fall fast man inte ‘får’. Dessutom lämnar en del barnen till dagis igen innan de är helt friska och smittfria. Sunkigt.
Ossian och Didrik har hoppat i sängen och ätit glass och banan sedan vi kom hem. Det blir lunch på M idag tror jag. Ska försöka att få lite nytta gjord också.
Nu barnkanalen.
Jag i CC
Sitter i CC för andra gången idag. Ska fatta mig kort.
Har just lotsat ett gäng yra traktordelar åt rätt håll. Inte lätt att hitta omklädningsrummet då man kommer till storstan 😉
Var här med Anton för extrainsatt träning tidigare idag också. Tyvärr orkade han inte hela träningen idag. Vad ska vi göra med detta barn som inte kan få i sig tillräckligt med energi? Kosttillskott?
Is före traktordelar
Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen. Fick med mig en fin liten mapp hem. Väldigt roligt. Jag sa till damen att jag kan tänka mig jobba med lite av varje. Då föreslog hon lokalvård. Jag ville inte verka snobbig. Som vanligt. Så nu kanske jag får ett städjobb så småningom. Spännande.
När jag kom hem var det någon snällis som hade tipsat mig om ett jobb.
Jag är väldigt nyfiken på vem. Har dock misstankar. Skyldig må ge sig till känna i kommentarsfältet.
Det är ett jobb som jag gärna skulle ta och för vilket jag har alla kvalifikationer.
Nu ska jag gå in och kolla lite ishockey. Nåja.
Tjing.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, skolan
Livsnödvändigheter
Det är lite mycket nu.
Dels är det huset. Det har sysselsatt mig på heltid under gårdagen och på halvtid idag. Ossian har varit sjuk ett par dagar så han har svansat med. Idag var han tillbaka hos dagmamman men igår var vi vid huset han och jag. Åkte därifrån med en bunt uppdrag att lösa. Löste dem. I morse kom mer. Nu har det lugnat sig. Blir nog ett möte på måndag.
Det har varit lite jobb under veckan. I måndags och idag. Storstädning, produktpärmar och brochyrklistermärken. Bra där.
Sedan är det en annan sak som jag gått igång på kollossalt. Typiskt en sådan grej som jag inte kan skriva om här. Kommer inte heller att skriva om det på den andra bloggen. Jag gillar inte att vara kryptisk på bloggen egentligen. Men nöjer mig med att fråga mig; hur svårt ska det behöva vara? Hur. Svårt. Ska. Det. Behöva. Vara?
Har varit på affen och skaffat ett serotoninkit. Se bild ovan. Ska se om det hjälper. Bara barnen somnar snart.
Nu kväll.
En älskad liten pojke
Onsdagmorgon.
Vaknar till ytterligare en dag. Otroligt trött men kanske lite mer tacksam än jag brukar vara en vanlig onsdagmorgon. Kanske med lite mer insikt i livets skörhet än jag brukar vara en vanlig onsdagmorgon.
Det händer varje dag. Unga människor dör. Familjer blir kvar för att klara sig utan en viktig medlem. För det mesta berör det bara de närmaste. Ibland berör det en hel värld. Eller en hel bloggvärld.
Orättvist är ett ord som ofta används. Jag tycker att det är fel ord. För hur skulle någonsin rättvisa kunna skipas? Ofta ställs frågan ‘varför just jag?’ mer sällan eller kanske aldrig ‘varför inte just jag?’. Det kan aldrig bli rättvist.
Linda skriver inte längre. Och jag tänker; det hade kunnat vara jag.
De sociala medierna har skapat en ny arena på många sätt. Med lätthet kan man komma nära. Följa. Påverkas. Tillgången på texter, bilder och livsöden serverade i små askar är obegränsad. De senaste åren har jag tagit del av de mest hjärtskärande livsöden man kan föreställa sig och sett foton på små, svårt sjuka barn under deras sista timmar i livet. Real time. Jag har läst om ensamstående, missbrukande mödrar utan anhöriga vars kroppar tynat bort och gett upp. Och det har varit på riktigt. Riktiga människor. Riktiga liv. Eller fragment av riktiga liv som fladdrar förbi.
Man kan välja om man vill titta eller blunda. Ingen skugga ska falla över den som väljer att klicka vidare. Ibland har jag gjort det. Om man väljer att titta står man försvarslös inför den ocensurerade verkligheten. Väljer man att titta så väljer man att se en bit riktigt liv. Att låta en bit av andra människors riktiga liv komma en nära. Inte alltid ett lätt val.
Om man väljer att titta så är det svårt men även bra på ett sätt. Det föder en kontinuerlig ödmjukhet inför livet och påminner om att ingen människa är odödlig. En helt vanlig dag för mig är livets sista för någon annan. Enkelt.
En påminnelse. Om livets skörhet.
Linda.
Jag började följa hennes blogg då jag väntade Didrik. Då handlade bloggen om ungefär samma saker som min. Familj och vardag. Hon väntade sitt andra barn. En son.
Hösten 2009 hände något. Lindas blogg fortsatte att handla om familj och vardag. Hon väntade ytterligare en son. Men från och med då handlade bloggen också om cancer.
Jag har fortsatt följa bloggen. Läst om familj och vardag. Och om hennes kamp mot cancer. Jag har beundrat hennes positiva inställning och kämpaglöd. Det har blivit svårare och svårare för henne. Linda har skrivit och beskrivit. Naket och nära. Och det har stormat.
De senaste veckorna har läget försämrats för Linda. De senaste dagarna väldigt mycket. Det oundvikliga har närmat sig. Och idag på eftermiddagen slutade Lindas kamp. Så svårt.
Jag kände henne inte alls. Men hennes och familjens öde berör. Mig och många.
V I F
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, husbygge, Husdjur, Jobb och plugg
Provisoriskt boende. Nu är det provisoriskt på riktigt. Solen ligger på hårt på eftermiddagen. Idag hängde vi upp ett lakan. Kolla in julkulan som hänger kvar framför fönstret. Den är vårt orienteringsljus.
Det är härligt att våren har gjort intåg på riktigt nu. Ljust på kvällen också eftersom klockan är omställd till sommartid.
Idag har jag varit och jobbat. Trött har jag varit men fixade jobbet utan problem. Ossian är krasslig så han har varit hos mormor.
Ikväll var vi iväg och kollade på nya huset. Jag förstår inte hur de ska hinna bli klara. Men det kanske de gör. Hoppas det. Det ser fint ut när man glor in genom fönstret.
Anton har varit väldigt arg och ledsen ikväll. En konflikt om en målarbok gick så långt att han rymde hem till mormor och morfar. Min prins. Jag for och hämtade honom med bilen illa kvickt.
Nu natt.
Jag vet inte varför men idag mådde jag inte så bra när jag vaknade. Vet inte om det fortfarande är infektionen som spökar. Troligtvis är det så. Det rostade frukostbrödet luktade inte alls gott i min näsa i alla fall.
Idag måste vissa saker skötas. Helt enkelt. Tvättid väntar under eftermiddagen.
Ska försöka generera lite energi.
Lottas Dagbok 