Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, iPhone, personligt

Ett misslyckat försök att fixa en sned vägg. På måndag ska den rivas.

Skitful lagning av golvet. Efter upprätning av en annan vägg. Accepteras inte.

Tur att jag har en sådan snygg addidashoodie i byrålådan. Inköpt i England.
Idag försvann vår katt Laban i mina föräldrars hus (men den stollen har jag ingen bild på). Mamma ringde till mig på jobbet och då hade hon redan letat i flera timmar. Anton var där och var lite knäckt över att kissen var borta. Jag drog en halvtimme tidigare från jobbet för att sluta upp i letandet men då jag anslöt var katten funnen. På balkongen hade han legat och kurat i flera timmar och inte kunnat komma in. Han hade tagit sig ut genom en jättesmal springa och inte kunnat ta sig tillbaka in då dörren fjädrade tillbaka. Men han kom fram i alla fall och alla är nöjda. Inklusive han själv.
Häpp.
Inte lätt att ta en snabbis i en dusch som tar 14.0 sekunder på sig att tappa upp 1.0 liter vatten. Den som vill kan ju testa att mäta hur lång tid det tar att tappa upp en liter vatten i behaglig temperatur i en dusch som har normal funktion. Och förstå skillnaden mellan den duschen och vår. Och ingenting händer!! Jag vill se en rörmokare här i förrgår. Eller för en månad sedan.
Det händer ingenting här och jag blir tokig!! Detta j**** huset som skulle ha varit klart i april blir bara mer och mer sönderskruvat och skitigt för varje gång någon som ska göra nytta sätter sin fot här.
Känner att jag blir mer och mer förbannad för var dag som går. Farligt. Och vår entreprenör säger att ”det brinner inte”. Han tycker alltså inte att det är så bråttom. Medan han väntar på eldsvådan fortsätter jag att gno schampot ur mitt hår varje kväll. Väl inversterad tid? Not.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Ja, det finns säkert en och annan där ute som förstår vad jag menar nu.
Detta är verkligen ingen bra kväll. Hela veckan har jag väntat på att det skulle bli lördagkväll så att jag skulle slippa vara ensam.
Onsdag till lördag var det sagt. Förra fredagen fick jag veta att det skulle vara måndag till lördag. Hela veckan har jag trott det. Jag har till och med fått ett klockslag vilket jag planerat hela helgen efter.
Men i sann aerobicspassanda (12345456767678..) så fick jag veta nu i eftermiddag att jag kommer att vara ensam till i morgon kväll. Om man nu kan lita på det. Det är tamigfaan helt jävla bisarrt. Och det är verkligen inte första gången.
Det hade varit en sak om det berodde på något oförutsett men detta flyg har varit bokat i flera månader. Jag är jävligt förbannad just nu. Det är bara för mig det kommer som en nyhet att jag skulle vara ensam hemma en hel vecka och inte tre nätter.
Just nu känns det som att jag lika gärna kan fortsätta vara ensam. Så är det.
Dessutom har det hänt en annan jättetråkig sak men jag återkommer till det.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, iPhone, personligt
Idag då det är lördag efter en vecka då jag slitit rätt bra känner jag mig RIKTIGT förbannad på det. Hyllorna har stått mitt på golvet sedan den veckan vi var på hockeylägret. Det är nästan en månad sedan.
Min plötsliga irritation på morgonkvisten beror i huvudsak på en kombination av två saker:
– Att det är asjobbigt och i princip helt omöjligt rent praktiskt att rodda ett sådant här efterblivet byggprojekt samtidigt som man ska jobba heltid och ta hand om fyra ungar.
– Att man har mage att börja snacka om att fakturera innan man ens är klar. Jag menar; vad är man värd för pengar då man utsätter en familj för detta? Byggtiden på detta huset har överskridit limit med ungefär hundra procent. Helt i onödan. Det arbete som skulle varit gjort i april är förhoppningsvis klart snart men jag betala för att det har kostat andra människor en massa pengar att de fattat dåliga beslut? För oss är det ju rent krasst så att vi kommer att få ett gott resultat men på dubbla tiden. Vill inte ens höra ordet faktura. Annat än på mitt jobb.
Funderar allvarligt på att anlita en advokat nu. En bra en, som kan förklara för dem som behöver höra det att om man bryter ett avtal så ser förutsättningarna annorlunda ut. VI borde FÅ betalt för att vi står ut med att bo denna jävla röran.
Men ehh.. ha en bra lördag!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, iPhone, personligt

På bilden: Den nakna sanningen.
Såklart försöker vi hålla rent men det är omöjligt. Det kliar i ögonen då jag sitter i soffan.
Målarna som kommer och går här hemma med start klockan sju på morgonen vet knappt vad de är här för. De spacklar och slipar för brinnande livet på det som de tror är rätt ställe. Personligen tycker jag att de kunde ha skippat gipset och hängt spacklet direkt på reglarna för väggarna består mest av spackel ändå.
Jag är skapligt irriterad på detta husbygget. Särskilt idag.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Familj, Hus och hem, husbygge, iPhone, Jobb och plugg, personligt
I natt drömde jag en av de värsta drömmar jag drömt i hela mitt liv. Och den hade en klockren symbolik.
De som följer bloggen vet att vi just byggt hus och att det varit väldigt mycket strul med bygget under perioden från just innan vi flyttade i och fram till nu (minst). De flesta vet nog också att jag just börjat jobba. Dock är det inte så många som vet att mitt arbete är relaterat till fastigheter. Men det är det.
Tillbaka till mitt nattliv då.
I drömmen bodde Fredrik och jag i en lägenhet i ett flerfamiljshus. Det var något konstigt med huset. Typ någon förbannelse som vilade över det eller så. Jag kunde inte gå ut ur huset. Då jag försökte gå ut så var det som att en magnetisk kraft drog mig tillbaka in. Fredrik kunde gå ut och in som han ville men då jag skulle gå ut så sögs jag tillbaka. Känslan var obeskrivligt otäck och jag vet inte hur länge jag hade hållit på och kämpat för att ta mig ut innan jag faktiskt lyckades komma utanför dörren på huset. Det är den delen av drömmen jag minns bäst. Då började jag sjunga högt i sömnen så att jag väckte Fredrik. Huset försökte att dra mig tillbaka i ena armen men jag fick tag i linningen på Fredriks brallor. Samtidigt såg jag hur en stor grävmaskin grävde upp tallarna i skogen bredvid. De skulle gräva upp husförbannelsen på något sätt. Just då vaknade jag. Eller Fredrik väckte mig för att jag låg och ylade. Jag minns att jag sjöng för att jag var glad för att jag hade kommit ut ur det där huset. Då jag vaknade hade jag ont i armen som huset hade dragit i. På riktigt. Det tog en lång stund innan jag somnade om igen.
I bland är det jobbigt det där med sömnen. Men det är en annan historia.
– Posted using BlogPress from my iPhone













