Ja.. i fredags eftermiddag bar det av mot Skåneland. Det var länge sedan vi var där nu av diverse anledningar, så det kändes trevligt. Detta trots att vi inte hade pengar så det räckte till räkningarna den här månaden ens men det är ju en helt annan historia egentligen. Barnen var duktiga och sov hela vägen i bilen. Det var bara en liten stund på slutet av resan som Ossian var lite ledsen. Fredagen var ju Antons sista dag hos Marita också. Han hade fått välja vilken mat de skulle laga och vad de skulle äta till mellis. Han hade valt köttbullar som de själva fått vara med och rulla till, till middag. Wilmer hade ätit sex (!!!) stycken små köttbullar. Till mellis hade Anton valt glass och maräng med chokladsås. De satt som bäst och mumsade på detta då jag kom för att hämta dem innan vi skulle åka iväg till Skåne. På kvällen då vi kom fram startade inte motorn (Mr. Johnson ni vet?) som vi just åkt 40 mil för att leverera. Kris. Efter telefonsamtal och fika samt ett par avtorkningar av tändstiften fungerade den som smort igen. Skönt. Jag tvivlade egentligen aldrig på att den skulle starta.. Här hade jag egentligen tänkt att lägga in en bild på Fredrik då han står och flinar brevid den gamla motorn men han har förbjudit mig att göra det. Det är lite synd för bilden är kul. Han säger att jag får ta en annan men då kan det lika gärna vara för jag tänker inte ta en trist bild istället. På lördagförmiddagen softade vi lite och Fredrik putsade på Mr. Johnson. Barnen lekte ute i trädgården. De letade grodor, sniglar och annat slemmigt otyg.
Anton hittade grodan på bilden ovan. Eller så var det Wilmer som hittade den.. jag vet inte men det var i alla fall Anton som lade beslag på den. Han lekte med den hela förmiddagen och blev helt knäckt då den senare rymde tillbaka till skogen. Jag tyckte det var skönt att den drog.. Då slipper Anton ha ett grodliv på sitt lilla samvete. På eftermiddagen var det dags för leverans av motorn. Jonas och Iréne och deras lilla flicka Julia som är sju månader kom för att hämta den. Nedan syns motorn tillsammans med sin nye, förhoppningsvis nöjde ägare.
Ovan syns Jonas med lilla Julia. Utan inhämtat tillstånd från föräldrarna till vidare publikation nöjer jag mig med att visa hennes blonda lilla nacke här på bloggen. Sedan följde vi med Familjen Palm hem till deras hus i Ekeby. Där träffade vi Leo som är stor och lekfull. Han ser ut såhär:
Mr. Johnson fick färdas i bil till sin slutstation i ett förråd i Familjen Palms trädgård. 
Klicka för förstoring! Trädgården var stor och grön och barnen hade kul en stund. Tyvärr blev det nog lite jobbigt för Leo som fick lov att vara kopplad hela tiden. Ossian är ju lite vild så det var säkrast. Vi ville ju inte ha någon brottningsmatch! Anton plockade blommor till Farmor.
Ossian.. ja, han var söt som vanligt..
På söndagen var det dags att åka ut på landet och hälsa på favoritdoktorn Lasse och faster Annika och deras familj. De har ett gäng med hästar och har köpt sig en gård. Det var jättefint och trevligt.
Sådana här fina fina rosor hade de i sin trädgård.. Ungarna lekte i en vattenpöl så de blev blöta om brallorna medan vi fikade. Jag plåtade lite på hästarna och Fredrik hittade en moppe som han var tvungen att provköra.
Alla barn fick provåka moppen. Jag vågar nästan inte lägga in nästa bild för Wilmer har ingen hjälm på sig men den är härlig och påminner om filmen Änglagård, så håll till godo..
Sedan var det dags att tänka på hemresan. Barnen var vakna hela vägen hem. Detta behöver väl knappast kommenteras. I går var vi ute och seglade med båten. Det var supernajs. Nya motorn startar fint och det var lagom vind. Barnen var nöjda och glada. Det var bara Ozzy som var lite kinkig. Vi var ute hela dagen med undantag för en liten stund då vi lade till för att äta lunch. Efter seglingen tog vi en hamburgartallrik på Strandgrillen. Den satt fint kan man säga! I dag var åter arbetsdag och jag funderar på om morgondagen också skall få bli en sådan.. Nu är det Morden i Midsomer…
..hänger nu på akterspegeln på en för tillfället namnlös segelbåt med hamnplats i Nordanskogshamnen i Arkösund. Hur detta kan komma sig tänkte jag återkomma till…
Tandläkaren höll på att ta kol på mig totalt denna gången. Han höll på i en hel timme och just när jag trodde att han var klar började han borra igen. Jag mådde faktiskat lite illa efteråt. Det kändes som att munnen var ungefär dubbelt så stor som vanligt då jag gick därifrån. Men det var i alla fall skönt att bli av med den där provisoriska lagningen som jag har haft i munnen så himla länge. Den hade liksom vittrat sönder och varje gång jag åt så kändes det som att det satt en halv middag kvar i tänderna på den sidan. Det kunde bli panikläge om det inte fanns tandtråd inom armlängds avstånd. Nu är det i alla fall bra och jag är lite fattigare… eller pappa och mamma är lite fattigare rättare sagt…
Midsommar firade vi i Arkösund. Var annars? Mamma och pappa var där med sin husvagn vilket var tur för annars skulle vi (jag) nog ha frusit ihjäl tror jag. Vädret var nämnligen inte så fint. Visserligen var det mestadels uppehåll på midsommaraftonen så vi kunde både dansa runt stången och grilla.
På natten till midsommardagen började det ösa ned och fortsatte så på midsommardagen också. Fredrik har tillbringat åtskilliga timmar i Arkösund den gångna veckan med sillikon och sirkaflex (??) för att försäkra sig om att båten skulle vara helt tät efter förra veckans blöta bravader. Nog var den tät. Så tät att kondensvattnet rann utmed väggarna. Blött… Kallt var det också så tanken på att öppna lite var inte särskilt lockande. Jag var inte så sugen på mer än en natt i båten kan jag lugnt påstå. Mor och far styrde kosan hemåt under midsommardagen och då hade inte heller vi mycket att välja på. På vägen hem sprack det upp och blev sol. Vi beslutade då att återvända nästa dag utvilade och glada. Det blev en fullständig katastrof…
Egentligen började katastrofen redan på midsommardagskvällen då Fredrik upptäckte att Lergiganflaskan var sönderslagen i väskan. Våra barn kan inte åka till Arkösund utan åksjukemedicin. Ja.. de kanske kan men de skulle kräkas i bilen. I alla fall Wilmer. Det blev lite ´liv´ en stund men Lasse i skåne lovade att ´ringa in´ en flaska på apoteket på Ikano på söndagmorgonen. Skönt.. då var det löst. Trodde vi i alla fall. När vi kom till apoteket på södagen fick jag köa som 17. Elva nummer före mig var det och när jag kom fram till kassan fanns det inget recept. ´Liv´ igen. Lasse hade visst fixat receptet så det var bara att ta en ny kölapp. Som tur var vågade jag ´tränga mig´ lite i kön och fick ut vår medicin vars recept låg i något mysko skrymsle på apoteket. Väl i Arkösund fikade vi och packde upp och förberedde oss för att få ta en premiärtur med nya segelbåten. Så här trevligt hade vi:
När vi skulle lämna bryggan startade inte motorn. Den är 33 år gammal. Kanske inte så konstigt att den inte startar egentligen. Behöver väl knappast kommentera hur kul det blev nu. Anton grinade. Wilmer grinade för att Anton grinade. Fredrik.. typ grinade.. och drog ungefär sjuhundra gånger i det där snöret. Men det gick inte att starta motorn. Själv hade jag nog lite mer jordnära tankar i detta läget. Jag såg en bild framför mig på oss guppande i fjärden utanför utan att kunna ta oss in till land. Ungarna och jag lämnade båten för att Fredrik skulle packa ihop så att vi skulle kunna åka hem. När vi kom upp på campingplatsen började ungarna kasta sten. Typ; ”Hur många barn får jag när jag blir stoooor…?” fast stenarna flög tre meter över marken och upp mellan bilarna på parkeringen. Då jag skulle hindra Wilmer från att kasta mer tappade jag min mobiltelefon så att den gled i gruset och blev repig och skitful. Jag blev sur och arg och irriterad. Skitlöjligt, jag vet.. men jag har varit rädd om den. Nu behöver jag inte vara det längre. Ungarna fick sitta och skrika i bilen en stund. Sen åkte vi hem.
På måndagen lade båda vi vuxna i familjen hela vår dag på att ordna så att båten skulle ha en funktionsduglig motor. Det skulle visa sig vara svårare än vad jag trott. Extremt mycket svårare än vad Fredrik trott också. Jag hade nog mina aningar om att det inte skulle vara så lätt, men att det skulle vara helt omöjligt att komma över en begagnad liten snurra med lång rigg trodde jag inte. Vi började på Marinmotor i Hackefors. Dom hade inget. Runi marin hade bara helt nya. På vägen till Norrköping ringde vi runt till de olika marinhandlarna men de hade inget. Vi stannade på en McDonalds på vägen och fikade och rev en sida ur deras telefonkatalog med en massa båthandlare som vi ringde till. De flesta flinade lite hånfullt och sa typ; ”Nae.. inget begagnat nu.. (neu)”. Väl i Norrköping på Statoil för att hämta en karta, blev vi skickade av kassakillen ut i bushen till Alvar båtar, vilka det visade sig att vi redan pratat med med negativt resultat. Vi gick alla fall in en sväng och de försökte sälja oss en lika gammal motor som vår trasiga för två och ett havt tusen. ”Jag hade egentligen tänkt skrota den här men ni kan ju köpa den för 2500..”. Troligtvis.. det skulle jag inte tro. I detta läget var det inte muntert vill jag lova. Vi åkte in till Norrköping city för att leta på en dator med internetanslutning. Fredrik famlade desperat i blindo. Panikslagen ringde han på en privatannons där en snubbe skulle ha 5000 för en tjugo år gammal motor. Han bestämde träff men jag motsatte mig affären. Vi hade en liten kris men bestämde oss för att gå till biblioteket i alla fall. Där letade vi telefonnummer till varenda båttillbehörshandlare i hela Östergötland, Småland och Uppland. Ingen hade någon begagnad motor. Ingen som passade oss i alla fall. Vi åkte tillbaka till Linköping och bestämde oss för att köpa en ny motor. Undrar just vad Lyxfällan skulle säga om det… Det skulle kosta dubbelt så mycket som vi tänkt oss men vi hade inget val. Vi åkte hem till Persson och Hagberg på en kaffe (efter ett kort besök på Marinaman). Där ordnade vi med finansiering av den nya motorn. 8900 spänn lånade vi av morsan och farsan. Om det vet jag vad Lyxfällan skulle tycka. Vi åkte och köpte motorn, fixade barnvakt och åkte till Arkö och skruvade dit den. Så här ser den ut:
Sedan tog jag en pizzaslice på Strandgrillen. Nu har vi inte råd med någonting i sommar…
I dag har vi skakat liv i den gamla motorn. Den hade fått lite kladd på tändstiften. Vi tänker sälja den för tretusen om det går. Det var faktiskt morsan som fixade den. Maritas gubbe Hans hade lite idéer om hur man kunde göra och det funkade.. Vi har annons på Blocket.se nu! Så här ser han ut.. Mr Johnson:
Klicka för större bilder!
Nu skall jag krypa i säng….
Natti!
Med anknytning till nedanstående inlägg kan jag meddela att ett antal avsnitt av Nannyjouren (tv3) är genomtittade. Därefter kan undertecknad endast konstatera att ett visst lugn sprider sig i kroppen. SÅ illa är det INTE här i alla fall. Nu skall dock betänkas att upplägget i `realityshowen` (som det ju så vackert heter) kan uppfattas som tämligen överdrivet men bilderna kan ju å andra sidan inte ljuga helt och fullt. Skönt att man kan lyckas med någonting i alla fall..
Kram och G´natt!
Person 1 sitter i soffan och väntar på att person 2 skall komma hem. Klockan är 21.30. Under dagen har person 1 varit och på sitt arbete tillsamman med barn 3. På morgonen har person 1 sett till att barn 1 och 2 kommit iväg till sin dagmamma. Före arbetet har person 1 också sett till att barn 3 fått frukost och bytt bajsblöja. Efter arbetet har person 1 hämtat barn 1 och 2 och sett till att de fått mat, blivit badade och lagda i sängen. Att lägga barn 1 och 2 var denna kväll en utdragen process som krävde energi och tålamod. Barn 3 har badats och fått kvällsgröt och väntar på att bli ammad till sömns. Barn 3 har hög feber. Person 1 byter en bajsblöja på barn 3. Klockan 21.15 sover barn 1, 2 och 3. Person 1 plockar i ordning i köket och vardagsrummet.
Person 2 har under dagen varit på sitt arbete. På morgonen har person 2 utfodrat barn 1 och 2 med frukost. Efter arbetet har person 2 varit på restaurang och ätit och druckit ´ett par öl´ (men är ej synligt påverkad).
Person 2 kommer hem 21.35. Person 1 sitter i soffan och ammar barn 3 som vaknat. Person 1 och 2 för en konversation. Person 2 går in i sovrummet för att se på tv och läsa en tidning (!!). Person 1 ber person 2 att gå och hänga tvätten som legat i tvättmaskinen i över ett dygn. Person 2 tycker att person 1 skulle ha sagt till om tvätten tidigare och menar att tvätten kan ligga i maskinen ett halv dygn till. Person 1 tycker att tvätten bör hängas för att inte ruttna och planerar för att själv gå och hänga den. Klockan är 22.30. Barn 3 vaknar och gråter. Barn 3 hostar. Person 1 går till medicinskåpet för att hämta febertermometern och en febernedsättande supp. Barn 3 skriker i soffan. Person 1 river bland apotekspåsarna i medicinskåpet. Person 2 läser tidning i sovrummet. Barn 3 skriker hysteriskt. Person 1 river stressat bland påsarna efter panodil men hittar inga. Person 2 läser tidning utan att reagera på barn 3:s skrik. Barn 3 hostar och skriker. Person 1 hittar suppar och går till sovrummet och frågar person 2 vad person 2 har för fel på sig som inte reagerar på skrikandet från barn 3. Person 2 pekar på sitt huvud och säger till person 1 att person 1 är korkad och att person 1 skulle ha bett om hjälp. Person 1 går ner på första våningen för att hänga tvätten tillsammans med ett gråtande barn 3. Person 2 erbjuder nu sin hjälp med barn 3. Person 1 tycker att person 2 lika gärna kan fortsätta att läsa tidning och avböjer. Person 1 hänger tvätt med barn 3 sittande på tvättstugegolvet gråtande. Efter ca 10 minuter kommer person 2 och hämtar barn 3. Barn 3 hostar och gråter. Barn 3 hostar och kräks ner hela sig själv och person 2. Person 2 tvättar barn 3 och sig själv. Person 1 torkar barn 3. Person 2 hänger några plagg som är kvar av tvätten. Person 1 ammar barn 3. Person 2 går och lägger sig och sover. Kvar att göra finns diskmaskinen som har stått och väntat på att bli tömd sedan ca 20.00. Ej akut dock. Får vänta till morgondagen (person 1 eller 2?).
Dilemma: Var ligger problemet här? Lösning?
Sista omgången Hasselabilder då..
Sista dagen..
Sista dagen hade Wilmer och jag lämnat in våra skidor och satt och väntade på att de andra skulle tröttna och vilja åka hem.
Ossian började dagen vilande i ubben.
Här ser han ut att ha haft en hård gårdagskväll. Sanningen är dock att han knappt står ut med att vänta på att hotellgästerna skall äta färdigt sin frukost så att han skall få köpa fika.
Utsikten från hotellet var som ovan. Den backen man ser här var den mest barnvänliga och där var vi mestadels.
Anton hade sin sista skidskola. Här håller de på att ta ett foto på alla som var med i gruppen. Med på bilden är även Fredrik och en snubbe från Ljungsbro (!!) som vi träffade i backen.
Här sitter han och väntar på fika.
Här har vi packat och är på väg hem. I bakgrunden kan man se sådana stugor som den vi bodde i.
Bildspelet nedan visar Wilmer som ägnar sig åt det han gillar mest… Ossian visar sig lite också.
[rockyou id=64467642]
Sist kommer de bästa bilderna. Anton och Wilmer prövar mina solglasögon. Kolla in spegelbilden på brillorna i bilden på Anton.
Coolt va?
I bilden på Wilmer nedan har jag lyckats fastna på bild också. Det syns om man kollar noga. I bakgrunden syns skidbacken. I spegelbilden alltså.
Så här såg det ut `på riktigt`.
Det var nog det mesta från Hassela för detta år. Nu är det ju typ sommar ute så det var väl på tiden. Vi får se om jag lägger in en bild av vårt påskris till midsommar någon gång..
Kram kram..
I dag har vi varit i Stockholm och köpt en båt. Det är en RJ85:a som är jättefin. Slänger ut lite bilder till `alla` ivriga och nyfikna som vill kolla.
Barnen var naturligtvis med och väntade ´snällt´ medan vi spanade in nya båten.
Följande bilder är mest för de som är intresserade av själva båten. Inte så roliga kanske… Klicka på bilderna!
Fin va? Historien om Torsten och Titti och fina huset i Djursholm kommer senare..
God kväll!
Nu kommer lite mer bilder från skidsemestern.
En eftermiddag tog vi en fika i solen mitt i skidbacken.
Sådan här var utsikten.
Närvarande: Ozzy Persson
Anton äter kex.
Wilmer gillar ju fika…
Schhhh… jag sover ju! Ossian rörde inte många fenor då han fick sitta i ´ryggsäcken´.
Anton igen.
Jag har lyckats fastna på bild också. Det är sällan men förekommer dock med slumpmässigt varierande mellanrum. Man skulle nästan kunna tro att jag aldrig `är med` på något. Här är beviset på att så icke var fallet gällande skidresan till Hassela.
Kram kram
Fredrik hade anmält Anton till skidskola två av dagarna vi var i Hassela. Det var populärt. Åtminstone till en början. I och för sig hade han väl kul hela tiden men till stor del var det väntan för Anton. När de skulle åka med liften upp första gången sa skidläraren Annika att ”då åker ni upp till glassen där” och pekade på en stor plastglass ett tjugotal meter bort där det knappt hade börjat luta uppåt ens. Anton tittade på henne och sa: ”Jag hörde inte riktigt vad du sa…”. Hon pekade på plastglassen och han tittade uppåt backen och frågade ”Var då?”. Han kunde inte se den för den var för nära. Eller så trodde att han hört fel. Han hade ju åkt ända uppifrån toppen på berget.
På bilden ovan står han och väntar vid `gräddfilen`. Om man gick i skidskola fick man smita före liftkön…
Nu är han i alla fall på väg upp…
Här har alla ´eleverna´ samlats vid plastglassen och var på väg att ge sig i väg nedför backen. Hmm.. försöka i alla fall..
Här tränar Anton med Annika..
..och på egen hand..!
Sedan var det dags att vänta igen.
Det var allt från Hassela för idag. Det kommer mera..
Nu kan jag äntligen visa de första bilderna från skidresan. Jag tänker dela upp dem lite i omgångar för att det är så mycket bilder. De första är från torsdagkvällen och fredagen.
Wilmer var förväntansfull första kvällen i stugan.
Man önskade ju att de velat springa lika lätt i pjäxorna på väg hem från backen också.
Anton och Wilmer spanar in backen inför dagens första åk.
Anton laddar i liften. Han lärde sig snabbt att ta liftpinnen själv. Det är ju lite svårt i början innan man lär sig att man inte kan sitta på den utan bara bli `släpad ` av den. Anton är en riktig kämpe. Han är positiv till att pröva det mesta och kämpar tills han lär sig. En riktig `slitvarg` är han.
Att åka två i liften är ju inte alltid så lätt. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det men det gjorde jag faktiskt. Fast Wilmer åkte mest med Fredrik. Wilmer tyckte liftåkandet var det bästa med skidåkningen. Åtminstone till en början, innan han fick in snitsen. I och för sig ville han helst sitta och fika. Men det är en helt annan historia…
Nu är alla uppe och skall ge sig iväg ut på dagens första åk. Anton har redan vurpat en bit ner i backen. Han hade en tendens att slå `dövörat` till och sticka iväg ned för backen trots att man själv inte hunnit upp i liften. Ibland hade han hunnit ner innan man själv hunnit upp. Ossian satt tryggt och bra på Fredriks rygg hela tiden. Jag tror inte att han gnällde en enda gång under de dagar vi var där uppe.
Tack vare selen kunde Wilmer också åka skidor. Vi försökte utan först men han bara lade sig ned som en hösäck. Det gjorde han i och för sig med selen ochså men då kunde man i alla fall släpa honom. 😉
Det framgår kanske inte så tydligt men Wilmer ser skitglad ut på de här bilderna. Med hjälp av selen kunde han åka utan att vara rädd. Innan vi hade den var han rädd och tyckte bara att det var `halt`.
Hur trivdes Anton i skidbacken då? Han lärde sig fort att åka skidor riktigt bra och var verkligen intresserad av att lära sig. Nedanstående bildpel kan få tala för sig självt…[rockyou id=63600632]
På kvällarna badade vi i poolen på hotellet. Den var iskall men barnen hade kul.
Bäver Benny var ett välkommet inslag. I år dök han i alla fall upp då han skulle. Förra året gick vi och väntade på honom en hel dag utan att han kom. Här delar han ut ballonger till barnen.
Detta var bara några av bilderna som jag hade tänkt lägga ut här på bloggen. Det kommer mera. En cliffhanger kan väl aldrig vara fel?
Kram kram!
I dag har vi varit i Alvastra klosterruin och känt historiens vingslag. När vi var klara med det åkte vi Östergötland runt för att kolla på olika nybyggnationer av bostäder i Östergötland. Ödeshög, Motala, Borensberg, Ljungsbro.. I morgon skall vi till Finspång och snoka på en funkisvilla som Fredrik har hittat på hemnet. Den ser rättså fin ut på bilderna faktiskt. Synd att den står i Finspång bara. Fast den kostar i och för sig bara drygt en miljon. Vi ska passa på och hälsa på Fredriks kompis Magnus och hans tant också. Trevligt ska det bli!
En del godis har vi ätit idag. Fredrik åt för mycket som vanligt. Anton fick en pruttballong i sitt påskägg. De hade så otroligt roligt med den och skrattade som galningar ända tills den sprack med en smäll. Då grinade Anton som en galning istället. Nu har mormor köpt två nya pruttballonger så de har en varsin. Jag tror inte att det har har skrattats så mycket på en och samma dag någonsin här hemma. Lite bilar och sånt har de också fått i sina ägg samt att Ozzy fick en sådan där telefon i plast som piper då man trycker på knapparna. Han går omkring och ler och håller den mot örat hela tiden. Fast det gör han med miniräknare och gamla toarullar också. Kan det vara en hint om att det pratas lite väl mycket i telefonen här hemma månne?
Jag håller på och redigerar Hasselabilderna nu. Kommer snart! Håll till godo med en gammal bild så länge..
Kram kram!
PS. Tack Märta för kommentaren! Det är så kul att få lite respons. Det känns nästan lite läskigt att ha så pass många träffar på bloggen som jag har vissa dagar utan att veta vem det är som läser. Samtidigt är det väl lite tjusningen också. Men lämna gärna ett litet avtryck!
Idag har jag varit hemma med barnen hela dagen för att vi skulle hinna packa alla väskorna till skidresan. Vi har inte packat någonting. Vi ska åka i morgon natt vid tre-tiden. Fredrik jobbar i morgon så det blir väl att packa som en tok hela dagen. Wilmer har haft lite feber idag så nu har vi haft detta viruset allihopa tror jag. Nästan `ready to go` alltså. Själv mår jag lite sådär.. men det brukar vi ju inte ta så mycket hänsyn till så det går nog bra denna gången också.
I dag fyller Ossian 13 månader. Han har blivit så stor och duktig. Han har dansat till Nordman för glatta livet här hemma idag. (Alla barnen gillar Nordman. Mina kusiner älskade också Nordman då de var små.. Undrar just varför.) När man stänger av stereon tittar han på den och fortsätter att dansa som om han ville att man skulle sätta på den igen. Jag står inte ut med att lyssna på Nordman hela dan. Där går min gräns.. eller den är för länge sedan passerad.
Fredrik har varit på konferrens idag. Det handlade om sånt där som han jobbar med.. fortbildning av lärare.. I vilket fall hade Jens Orback suttit vid hans bord och käkat lunch. I morgon skall han luncha med utbildningsminister Jan Björklund. Det är ett fasligt lunchätande på honom just nu. Det får bli diet sedan 😉 .
I kväll är det House på TV. Jag följer inte många serier nu för tiden men House är verkligen bra. De där sjukhusserierna brukar ju vara föga verklighetstrogna och mest handla om relationer. House är väl inte heller så nära verkligheten (skulle jag tro) men den handlar mer om själva ”sjukdomsfallen”, vilka är svårbotade och lite småknasiga för det mesta. Doktor House själv är en smart, dryg och kul typ. Det är en kul serie helt enkelt.
Dagens bild är min favoritbild. Den är tagen i somras. Ossian varkanske ett halvår eller något sådant. Jag lovar att det skall komma lite färskare bilder snart. Måste bara visa alla gamla favoriter först…
Nu är´ä House!
Lottas Dagbok 