Den första
På den sista.
Aldrig mer skall min avkomma tappa sin första tand.
Idag har det hänt igen. För allra sista gången.
Den har hängt på sned några dagar. Den där tanden som gjort ont och varit lös.
Snart kommer de alla att falla. Små risgryn som prydsamt och på rad bländat dem som fått den äran. Lämna plats för allvaret. De riktiga. De som ska följa med genom livet och som måste vårdas omsorgsfullt. Övningsexemplarens vackra vita emalj visar att träningen varit framgångsrik.
Min bäbis har en glugg!

Tiden är inne
Jag tror det.
Efter att ha legat i träda i ett par år är det dags för bloggen. Dags att resa sig ur askan och göra det den är till för.
Att sprida sanningen. Sanningen ur MITT perspektiv.
Det är tid att skapa ordning. Att ställa till rätta.
För mig är det dags att ta ansvar. Att inte låta tystnaden bli en passiv eftergift.
För länge har jag låtit det ske. Nu är det över.
Välkomna tillbaka vänner!

Anton – fotbollskillen

På bilden: En djurvän
I morgon åker han till Turkiet med mormor och morfar för att spela fotboll i en hel vecka. Hockeykillen som plötsligt blev fotbollsfrälst och njuter av det i fulla drag. Tjatade sig till ett skolbyte en månad in i höstterminen och hamnade så rätt på Ekholmsskolans fotbollsprofil. Kan vara värt ganska mycket tid på buss för att få hålla på med det man älskar bara lite, lite mer. Snart tonåring. Mammas lille..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Juni 2014

På bilden: Flocken.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Glad Påsk 2014

På bilden: Påskcowboy
– Posted using BlogPress from my iPhone