Filed under: Allmänt, äckligt, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport
Idag kände jag det där igen.
Åkte över Ölandsbron förra sommaren. Ett av alla de inlägg som aldrig blev skrivna. Wilmer och jag hade varit på fotbollscup. Det var dags att dra hem. Wilmer var full av intryck och hans iPhone var full av nummer till nya bekantskaper. Djupt försjunken brydde han sig inte mycket om Ölandsbron.
Solen sken. Havet glittrade. Det var varmt ute.
Det gjorde ont.
Det var så vackert att det gjorde ont. Kan inte förklara varken känslan eller varför den kom just då.
Idag har jag inte mått bra. Allt möjligt lustigt då jag vaknade på morgonen så jag har varit inomhus hela dagen. Det har blåst och regnat.
Ikväll gick jag ut. Solen sken. Satte mig i bilen och körde.
Då kom den där ölandsbrokänslan över mig. Den är inte skön.
Undrar var den kommer från. Vad den vill säga mig. 
På bilden: Brothers.
På bilden: Till mormor
Barnen och jag har varit idag. Borde vara en självklarhet en dag som denna men inte alltid så enkelt. Jag är glad att vi har fikat och hängt lite. Trots allt.
Vi åkte till Maxi och köpte en present till mormor och Ossian skrev fint på paketet. Alla barnen skrev sitt eget namn. Jag gjorde det mest för att barnen skulle få känna att det är en speciell dag idag. Jag tror att mormor blev väldigt glad för uppvaktningen.
På bilden: Han vill inte vara med på bild längre.
Anton. Du älskar fotboll. Har hittat ditt andrum. Jag följer dig dit du går. Älskar.
Wilmer. Var inte ledsen. Du vill förändra världen. Allt går inte att ändra på. Älskar.
Ossian. Älskar. Dina ögon. Vad finns där bakom? Du tittar på mig och pratar. Lycka.
Didrik. Min Didrik. Försöker hålla hårt. Älskar. Trots svårt väljer du min famn. Alla dagar.
På den sista.
Aldrig mer skall min avkomma tappa sin första tand.
Idag har det hänt igen. För allra sista gången.
Den har hängt på sned några dagar. Den där tanden som gjort ont och varit lös.
Snart kommer de alla att falla. Små risgryn som prydsamt och på rad bländat dem som fått den äran. Lämna plats för allvaret. De riktiga. De som ska följa med genom livet och som måste vårdas omsorgsfullt. Övningsexemplarens vackra vita emalj visar att träningen varit framgångsrik.
Min bäbis har en glugg!
Jag tror det.
Efter att ha legat i träda i ett par år är det dags för bloggen. Dags att resa sig ur askan och göra det den är till för.
Att sprida sanningen. Sanningen ur MITT perspektiv.
Det är tid att skapa ordning. Att ställa till rätta.
För mig är det dags att ta ansvar. Att inte låta tystnaden bli en passiv eftergift.
För länge har jag låtit det ske. Nu är det över.
Välkomna tillbaka vänner!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Guess who..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Anton 13 år.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport
På bilden: En djurvän
I morgon åker han till Turkiet med mormor och morfar för att spela fotboll i en hel vecka. Hockeykillen som plötsligt blev fotbollsfrälst och njuter av det i fulla drag. Tjatade sig till ett skolbyte en månad in i höstterminen och hamnade så rätt på Ekholmsskolans fotbollsprofil. Kan vara värt ganska mycket tid på buss för att få hålla på med det man älskar bara lite, lite mer. Snart tonåring. Mammas lille..
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: En nervös grabb.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Lottas Dagbok 