..jag börjar fundera på vad vi egentligen gör för fel med våra husdjur då de inte inte kan hålla sig i sina hem. I januari rymde ju ormarna ur terrariet och när vi var på bb rymde hamstern. Mer att läsa om detta finns att läsa under respektive månad för jag orkar inte göra fler länkar efter min ‘länkiga’ årskrönika *pekar nedåt*.
Nu har det i alla fall hänt igen. När vi hade varit i Skåne över Jul så kom ju naturligtvis hamsterburen tillbaka hit till Gränsliden från sin semestervistelse på Yrvädersvägen. På kvällen när den skulle få mat så kom den inte ut. ‘Skumt’ tyckte jag och började gräva i buren. Som vanligt trodde jag inte mina ögon (vilket jag kanske borde börja göra vid detta laget). Det var bara att åka till Yris och börja leta. En timme och sjutton fat med spannmål senare kommer han fram men en femtio centimeter lång tråd av damm släpande efter sig från det skrymsligaste skrymslet i farsans hobbyrum. Det ni. Nu är han tillbaka och vilar ut. Ofriserad.
Mörarp 17.48. Julafton 2008. Ett ‘hallelujah moment’!
Mörarp –en timme och en kvart senare…
Detta inlägg hade kunnat få ett antal olika rubriker. Bland kandidaterna förekom bland annat:
- Kom i håg påsen med julklapparna nästa gång!
- I stället för Karl-Bertil
- En ‘fantastisk’ oväntad hjulklapp!
- JAG SKULLE KUNNA DÖÖÖDA NÅ`N! (-Jag får ett sån´t jävla frispel snart..)
På bilden: En morgontrött Anton med sina presenter. Han fick en trevlig dag med hemmamys och hockeyträning (om än med motgångar i form av kalla fingrar och armågstacklingar på träningen). På kvällen kom släktingarna och grattade. Tack ska ni ha!
..hör jag mig själv ropa medan jag frenetiskt gnor runt med dammsugarmunstycket bland sjuhundra omaka strumpor. Efter en stund börja skiten tjuta också.. och det blir helt stopp. Jag börar systematiskt att plocka i sär dammsugare bit efter bit. Det visar sig att problemet sitter i det låååånga röret. Tack för det televerket! Jag lyfter upp det mot ljuset för att kunna titta in i röret óch se vad det är som sitter ivägen. Kolsvart.. Jag tar en trappa ner för attt få assistans. Vi tar en av de nio bandyklubborna jag hittade häromdagen då jag påbörjade julstädningen, och sticker in i röret. En cirka åtta minuter lång kamp senare kunde vi studera denna lilla klutt:
Det var tur att vi fick ut den för annars hade jag inte fått möjlighet att studera alla arter som levde under vår säng. Kanske var det lite för länge sedan jag dammsög under sängen.
Nu är det i all fall städat så det duger.. eller.. det ser ut ungefär som det brukar göra hemma hos normala människor INNAN de börjar städa.
Det blev vääääldigt brottom till Antons hockeyträning sedan…
..ropar Ossian när han kollar på min torsdagsreflektion nedan. Han är nämligen hemma idag. Så även Wilmer. Jag tänkte att vi kunde ta en (eller två) lediga dagar nu innan den riktiga ledigheten startar. Särskilt eftersom det var en liten flicka som s****e hos dagmamman i går (jag vet; dom är redan exponerade). Kanske blir denna jul lika kul som den förra då Anton var sjuk jättelänge. Verkligen! Sedan när vi trodde att vi klarat oss så slog det till igen och igen.. Men.. ‘slutet gott alting gott’.. Dock var inget av det som hände förra julen i närheten av detta förskräckliga äventyr. Men även det fick ju sitt slut till sist. Trots att det blev lite segt den gången också..
Ja, ja.. för att citera denne fantastiske gubbe:
”Tänk vad skönt med en dag helt utan äventyr.. en dag då det händer absolut ingenting alls..”
Vi ska försöka att ta det lite lungt idag. Kan säkert fixa lite äventyr själv om jag skulle känna behovet uppstå.. men det känns inte så just nu.
Jag ska på julbord med jobbet (som det var länge sedan jag besökte). Så nu är det duschen som gäller…
Tjing!
Tackar så mycket Trebarnsmamman!
Hon har förärat mig med följande fina ord:
”Fyra barn under 7 år och heltidsstudier…det blir inte bara nobelpris utan även bragdmedalj 
”
“Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.
En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop… som efter först en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning… för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag… med ett leende på läpparna!
Vi alla mammor som lyckas med den här bedriften är UNIKA! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!
Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var STOLT över Dig själv!”
Jag vill prisa:
Jennybenny: Som vanligt; hundra mil från mamma och klarar det galant. Hoppas hon får förlösa många bebisar i framtiden!
Ulle min vän: Kombinerar dagjobb och nattjobb med ‘mammajobb’. Kraaam!
Miranda: Min fellow 4-barnsmamma som kommer från Holland. Hon fixar, förutom att vara mor till fyra, att hålla den mest fantastiska ordning jag någonsin sett på alla prylar mammalivet för med sig… och bjuder på jättegott fika!
Märta i Uppsala: Fixade utbildning med tre småbarn samtidigt som ‘guben’ varit doktorand och kommit ut levande ‘på andra sidan’. En förebild för mig (=bevisar att det gåååår).
Hmm.. skulle kunna ge det till ett helt gäng.. men vi ska på hockeyträning nu.. så jag hinner inte..
Anton är hemma idag för han hade magknip i morse. Det går magsjuka i skolan så jag tog det säkra före det osäkra. Ganska snart visade det sig att han inte var så sjuk. Det slutliga beviset för detta kom då jag avbröt mitt idoga arbete för en minut för att snacka i luren med min goda väninna Ulrica. Då passade Anton på att kalasa på en halv påse clementiner. Utan att fråga först såklart…
Bild: Wikipedia
