..hör jag mig själv ropa medan jag frenetiskt gnor runt med dammsugarmunstycket bland sjuhundra omaka strumpor. Efter en stund börja skiten tjuta också.. och det blir helt stopp. Jag börar systematiskt att plocka i sär dammsugare bit efter bit. Det visar sig att problemet sitter i det låååånga röret. Tack för det televerket! Jag lyfter upp det mot ljuset för att kunna titta in i röret óch se vad det är som sitter ivägen. Kolsvart.. Jag tar en trappa ner för attt få assistans. Vi tar en av de nio bandyklubborna jag hittade häromdagen då jag påbörjade julstädningen, och sticker in i röret. En cirka åtta minuter lång kamp senare kunde vi studera denna lilla klutt:
Det var tur att vi fick ut den för annars hade jag inte fått möjlighet att studera alla arter som levde under vår säng. Kanske var det lite för länge sedan jag dammsög under sängen.
Nu är det i all fall städat så det duger.. eller.. det ser ut ungefär som det brukar göra hemma hos normala människor INNAN de börjar städa.
Det blev vääääldigt brottom till Antons hockeyträning sedan…
..ropar Ossian när han kollar på min torsdagsreflektion nedan. Han är nämligen hemma idag. Så även Wilmer. Jag tänkte att vi kunde ta en (eller två) lediga dagar nu innan den riktiga ledigheten startar. Särskilt eftersom det var en liten flicka som s****e hos dagmamman i går (jag vet; dom är redan exponerade). Kanske blir denna jul lika kul som den förra då Anton var sjuk jättelänge. Verkligen! Sedan när vi trodde att vi klarat oss så slog det till igen och igen.. Men.. ‘slutet gott alting gott’.. Dock var inget av det som hände förra julen i närheten av detta förskräckliga äventyr. Men även det fick ju sitt slut till sist. Trots att det blev lite segt den gången också..
Ja, ja.. för att citera denne fantastiske gubbe:
”Tänk vad skönt med en dag helt utan äventyr.. en dag då det händer absolut ingenting alls..”
Vi ska försöka att ta det lite lungt idag. Kan säkert fixa lite äventyr själv om jag skulle känna behovet uppstå.. men det känns inte så just nu.
Jag ska på julbord med jobbet (som det var länge sedan jag besökte). Så nu är det duschen som gäller…
Tjing!
Tackar så mycket Trebarnsmamman!
Hon har förärat mig med följande fina ord:
”Fyra barn under 7 år och heltidsstudier…det blir inte bara nobelpris utan även bragdmedalj 
”
“Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.
En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop… som efter först en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning… för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag… med ett leende på läpparna!
Vi alla mammor som lyckas med den här bedriften är UNIKA! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!
Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var STOLT över Dig själv!”
Jag vill prisa:
Jennybenny: Som vanligt; hundra mil från mamma och klarar det galant. Hoppas hon får förlösa många bebisar i framtiden!
Ulle min vän: Kombinerar dagjobb och nattjobb med ‘mammajobb’. Kraaam!
Miranda: Min fellow 4-barnsmamma som kommer från Holland. Hon fixar, förutom att vara mor till fyra, att hålla den mest fantastiska ordning jag någonsin sett på alla prylar mammalivet för med sig… och bjuder på jättegott fika!
Märta i Uppsala: Fixade utbildning med tre småbarn samtidigt som ‘guben’ varit doktorand och kommit ut levande ‘på andra sidan’. En förebild för mig (=bevisar att det gåååår).
Hmm.. skulle kunna ge det till ett helt gäng.. men vi ska på hockeyträning nu.. så jag hinner inte..
Anton är hemma idag för han hade magknip i morse. Det går magsjuka i skolan så jag tog det säkra före det osäkra. Ganska snart visade det sig att han inte var så sjuk. Det slutliga beviset för detta kom då jag avbröt mitt idoga arbete för en minut för att snacka i luren med min goda väninna Ulrica. Då passade Anton på att kalasa på en halv påse clementiner. Utan att fråga först såklart…
Bild: Wikipedia
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Jobb och plugg, torsdagsreflektion
Så här har min vecka sett ut…
Fastnade i Himlen kan vänta på svt24 när jag zappade runt. Det är en dokumentär skildring av ett antal personer som drabbats av dödliga sjukdomar vid fel tillfälle i livet (när är rätt?). Jag fick sådan ångest att jag var tvungen att byta och kolla lite på Färjan på femman. Snacka kontrast. Nog för att vissa delar av livet på den där båten kan vara rättså tragiskt.. men det är ju inget man dör av där i alla fall…
Tänk om man (vågar inte ens skriva ‘jag’) skulle drabbas av cancer eller något liknande. Bara tanken sätter ens eget liv i ett annat ljus.. Jag är tacksam…
…utan snarare lite trevande. Men jag hoppas att när kärlek väl uppstår, att den kommer att vara för evigt.
”TIIIIINDRA!!! DU GLÖÖÖMDE DIN NAPPIIIIS!!! VI HAR HITTAT DIN NAPPIS TINDRAAA!! INGEN PRATAR MED MIG MAMMMA! TIIIINDRAAAA!!!”
Hmm.. vet inte riktigt hur jag ska förklara detta då…
I närheten av mina föräldrars område (där också jag själv är uppväxt) håller man nu på och bygger ett gäng nya hus. Jättetrevligt och bra för Tallboda med nybyggnation. Verkligen! Det är inte alls detta jag har synpunkter på. Det som jag gått i gång på så till den milda grad att jag måste spy galla här på bloggen är detta:
Ok.. den här bilden är inte så bra men jag ska förklara lite. Jag vill också påpeka att jag INTE ringt och frågat kommunen om detta personligen men jag är tämligen säker på detta.
Det röda lilla strecket på bilden är (var) ett övergångsställe med en tafikdelare vid mittlinjen. I morse när jag skulle lämna barnen hos dagmamman var övergångsstället och trafikdelaren borta. Området som ligger till vänster om detta övergångsställe på kartan består till större del av hus från sextio- och sjuttiotalet. Många som bor där är äldre men befolkningen i området byts ut successivt mot den yngre generationen. Trettioplussare med småbarn. Det har varit så tydligt de senast åren för både runt husen, på fasaderna och i fönstren kan man se att det är föryngring på gång. Dock menar jag inte att gamlingarna inte har haft nytta av övergångsstället. Det framgår inte bilden men det är många hus i området. Jag får det till cirka 35 st när jag räknar på hitta.se.
Det blå lilla strecket på bilden är det nya övergångsstället som jag antar skall ersätta det gamla. Där har man ny ställt en trafikdelare vid mittlinjen (eller flyttat på den som stod vid det gamla övergångsstället). Till höger om det nya övergångsstället står nu ett gäng nya hus. Det skall bli 31 st om jag inte har fel.
Streckan mellan det nya och det gamla övergångsstället är cirka 150 meter (ögonmått enligt skala på karta). Den inringade byggnaden på fotot är Tallbodaskolan där barnen i området går mellan årskurs fyra och sex. Tallboda centrum ligger rakt nedåt i bilden. Vägen in till stan är också nedåt i bilden… och vägen ut på motorvägen och i princip allt annat också..
Ni förstår säkert hur jag tänker här.
HUR har man tänkt när man valt att göra på detta sätt? Om någon vet så får ni gärna upplysa mig! Det måste finnas en riktigt bra förklaring för annars skulle man väl inte göra något så utbota dumt. Jag tycker att det behövs övergångsställen på båda ställena men om det är ‘ett eller inget’ så var det överlägset bättre som det var innan.
Vill man ha folk springande hur som haver över 50-vägen så är detta helt rätt sätt att göra på, för hur många kommer att ta en extra runda på 300 meter när de ska gå till affären och handla? Eller barnen som ska till skolan.. troligt att de kommer att ta denna omväg…
Som sagt; om ni vet…
Lottas Dagbok 
