Premiärplåtar mobilkameran
Eller nåja.. jag gjorde det igår. Innan bebisen insjuknade. Det kommer nog att ta ett tag att lära sig detta. Men jag tycker jag kan menyerna bättre på denna redan är jag kunde på min gamla Samsung (men det betyder ju egentligen inget)..
Den här är tagen utan blixt i dagsljus precis innanför fönstret. Jag knäppte innan jag kollat på några inställningar så den är väl inte av någon superkvalitet. Han ser livädd ut och det beror på lampan han får rakt i ögonen innan kameran tar bilden (lampan som för övrigt av någon anledning får mig att tänka på filmer om andra världskriget och vilken jag vet går att stänga av). Ja, ja.. han är i alla fall söt. Bättre bilder kommer när jag har övat lite.
Oh, what a beautyful morning *not*
Gog morgon! (..eller också inte..)
I dag är det nog inte ens någon idé att ens försöka vara rolig. Bebisen har 40 grader idag. Han är svår att få ner tempen på (tur att han är mitt fjärde barn så at jag inte behöver tvivla på att det faktiskt är skillnad mellan olika barn med avseende på det). När han var jätteliten fick vi till och med ta in på sjukan för det problemet.
Vi vaknade ju i natt och han hade hög feber. Jag gav honom en halv Iprensupp för det brukar vara det som hjälper bäst. Efter ett par timmar vaknade vi igen och han var fortfarande lika varm. Här följde en timlång kamp för att få i honom och få honom att behålla något febernedsättande. Först gav jag 60+30 mg paracetamol vilka kom ut (mycket) snabbare ä vad jag lyckats peta in dem i rumpan (dessutom tillsammans men en massa bajs). Tyvärr hade jag även lyckats skada honom lite i rumpan (jag kan fortfarande inte fatta hur) för han blödde lite. Jag tog febern och han hade 40 grader. Jag gjorde nu ett tappert försök att få i honom lite flytande Alvedon. Naturligtvis är det det allra bästa om man kan lyckas med det och slippa hålla på och greja i rumpan. Jag kämpade i en kvart med en sådan där liten spruta som mäter tiondelar (0,1 0,2 0,3 osv). Han skrek hela tiden men svalde så jag fick i honom sin dos. Men *blurp* så spydde han upp det igen. Jag gjorde ett nytt suppförsök. Ipren denna gång. Vi det här laget orkade han inte försöka skita ut den utan somnade nästan på en gång (min lille stackare). Jag höll ihop skinkorna på honom i en kvart. Efter ytterligare 30 minuter vaknade han; *putt*. Men nu har febern gått ner lite så han fick behålla den tillräckligt länge tror jag.
Till råga på allt var Ossian helt tokig i morde då han skulle åka till dagmamman. Det hade behövts ett helt kompani för att klä på honom egentligen. När de väl kommit iväg (med sin mormors hjälp) började Anton (som fortfarande är sjuk) att ropa. ‘JAG SKULLE KUNNA SPYYY!’, men tack och lov lät han bli med det. Han verkar må bättre nu.
Nu få vi se vad den här dagen har att erbjuda för fantastiska äventyr..
Bloggtrött i kväll
Dessutom måste jag ju undersöka min nya leksak 😉
Didrik har fått sin första smakis. Bilder finns. Kommer i morgon!
Tjing tjong!
Stickfeber i sjukstugan
Är det någon som vågar sig på en gissning? Vad ska detta bli?
Tyvärr finns inga prispengar men vad gör det när man har chansen att få äran att gissa rätt 😉
Morgonstund har guld i mun
Just det. Troligt. Inte här i alla fall. Ursäkta men vem har hittat på detta fåniga talesätt? Morgonstund har grus i munnen. Plågsamt, plågsamt.
Bild: stulen
Ingen hockey för sjuk Anton men för Wilmer – och ett besök hos Magnus i Näfstorp
I dag har vi hunnit med en del. Ytterligare finns att hinnas med så det blir en snabb tråkblogg.
Dagen började med sedvanlig hockeyträning i Mjölby för duktiga lille Wilmer som numer susar fram på sina skridskor i ett väldans tempo (nåja) 🙂
Anton vaknade vid fyra med 39 grader så han fick avstå från cupspel i Tranås idag. Då vi hade matchtröjorna hemma fick han istället avnjuta en match från läktaren där hans lag blev utklassat av Tranåsknattarna. En pappa i bänkraden bakom oss ojjade sig över att han skulle få sitta och lyssna på två surpuppor i bilen hela vägen hem till Linköping (för att de förlorat). Jag tänkte i mitt stilla sinne att; inget ont som inte har något gott med sig. Vi skulle ju sitta i bilen hela vägen till Finspång efteråt så kanske var det lite tur för oss att Anton satt på läktaren idag.
Sedan bar det av till Norrköping för att hämta lite prylar i det där bommulhuset för att Fredrik ska till Göteborg kommande vecka (=jag ensam). Sedan fick vi fika hos Magnus i Näfstorp (Lotorp, Finspång) *vink, vink* Han hade köpt sig en rejäl ny TV.. kan man säga. En platt. Jag har aldrig känt mig så sugen på platt-tv men nu blev jag det. På hans tv kunde man se på både text-tv och vanlig tv samtidigt (halva var). Hade vi haft en sådan skulle jag aldrig mer bli störd av text-tvn så fort det är hockey (som som inte sänds i vanlig tv).
Ossian har tillbringat dagen med mormor. Mycket bra. För alla parter.
Nu är det snart Mia och Klara. Sedan Beck.
Tjing
Avnjuter lite Birro
Den karl’n kan skriva om vad som helst (italiensk fotboll) och jag avnjuter hans text som en påse karameller. Vassego! Ta en bit.. (..om ankomsten av den i bloggvärlden nu mest omtalade bebben..)
Nu har vi varit i Stångebrohallen
Anton hade inomhusträning i dag. Den enda gången på hela terminen som man slipper stå och frysa ihjäl ute i Ljungsbro vid uterinken (som iofs har ett par väggar och ett tak).
Efteråt lockades det med A-lagsträning på isen men när de små minihockeyspelarna radat upp sig på läktaren visade det sig vara tjugo puckar och en spelare istället för tjugo spelare och en puck. En rehabiliterade nr 38 Teemu Aalto slog några sorgsna, ekande slag i det tomma målet och läktarna blev snabbt tömda på barn vilkas förväntan övergått till besvikelse.
I morgon är det cup i Tranås. Wilmer ska träna i Mjölby först. Ossian är uthyrd till mormor.
Foto: Stig Kenne (linköpinghc.com)
Bloggar på jobbet
*testing, testing*
Didrik ligger i vagnen och äter på sin filt. Jag vänder papper och kliar mig i näsan.
I kväll blir det innebandyträning med Anton och förhoppningsvis lite gott käk efteråt.
Tjing!
I sänghalmen intet nytt
Mannen som somnade på sin post. Med sin ‘fingervirka’ på handen.
Mer om Antons nya fritidsintresse finns att läsa längre ned på sidan!
Torsdagsreflektion – Didrik fem månader
Denna veckas torsdagsreflektion representeras av Didrik, fem månader gammal just i dag. Bilden är tagen idag på morgonen. Utan blixt vilket inte är så lätt med en rörlig bebis. Didrik skulle kunna vara min ‘reflektion’ varje vecka egentligen för han ‘hänger’ med mig mest hela tiden. Det kanske skulle bli lite tjatigt dock. Men just i dag när han blir fem månader och jag har en extra stressig dag får det bli en kombination av femmånadersbildern och torsdagsreflektionen. Didrik är frisk från sin feber nu vilken han haft ett par dagar.
Nyfödd
En månad
Två månader
Tre månader
Fyra månader
Lottas Dagbok 