Didriks smakliga – nu sväljer han
Didrik har ju börjat pröva på fast föda. Lite knaggligt har det gått. Under tiden betygsätter han och jag tillsammans de olika livsmedlen i ‘Didriks smakliga’
Nu är det dags att revidera betyget på Sempers Banangröt. Nu har vi haft ett litet grötuppehåll sedan senast vi prövade då betyget blev en svag tvåa.
Foto: semper.se
Nu verkar det som att Didrik har accepterat att han ‘måste’ äta gröt. Han både gapar och sväljer så därför stiger betyget raskt till:
Jag tror att det blir någon ‘morotsprodukt’ som utvärderas 
nästa gång för jag tycker att vi börjar ha testat det tillräckligt många gånger nu.
Idag – en inte helt vanlig dag
I dag har jag duggat makroekonomi på förmiddagen. Det kändes härligt att bryta de oöppnade böckerna. Så lite som jag pluggat till denna tenta har jag aldrig någonsin pluggat till en examination tidigare. Dock finns det goda skäl til det. Kanske en onödig utgift för litteraturen. Men böckerna måste man ju ändå ha så att det syns i hyllan att man gått kursen 😉 Jag antar att jag återkommer med resultatet senare 😯
Samtidigt som jag satt och skrev passade Didrik på att vända runt från rygg till mage 🙂 Det har jag väntat på ett tag. Nu missade jag tillställningen eftersom jag var vilse bland bytesbalanser och transmissionsmekanismer. Men det var ändå kul att han gjorde det. Man måste se det lilla i det stora 🙂
Didrik är mitt fjärde barn (om utveckling)
När man får sin fjärde bebis 😎 har man ju ett helt gäng med ungar att jämföra med och referera till.
Anton och Wilmer, for example, började gå när de var femton månader båda två. Ossian gick när han var tio månader men då kunde han inte resa sig upp mitt på golvet ännu. De har alla vänt från rygg till mage och mage till rygg i olika ordning och vid väldigt varierande ålder (Ozzy var extremt tidig från mage till rygg, inte ens två månader). Anton reste sig mot möbler när han var åtta månader. Osv, osv, osv..
Nu är ju Didrik fem och en halv månad. Han ligger snällt på rygg utan att visa något som helst intresse för att vända sig om. Han har aldrig velat vara på mage. Jag har inte ens haft (det ganska vanliga) problemet att han sover bättre på mage vilket jag hade med Ossian och Wilmer. Så man ska behöva sitta brevid och vakta för att de inte ska drabbas av spädbarnsdöd 😉 I bland hör man pratas om att ‘bebisen inte är intresserad’ av det ena eller andra. Men jag kanske (ska jag erkänna) tänkt att det ändå i slutänden handlat om att bebisen inte riktig ‘är där’ ännu i sin utveckling. Men nu vete sjutton. Kanske kan det ha med intresse att göra ändå. Det verkar så.
Egentligen är det lite löjligt att jämföra. För en eller ett par månader, eller ett halvår för all del, är ju så kort tid i ett helt liv. Men det är svårt att låta bli. När man har så många att jämföra med
Dessutom är han (Didrik såklart) så rolig när han ska sitta utan stöd. Jag har för mig att även de andra ungarna har börjat göra det vid den här åldern. I början har de bara orkat några sekunder för att falla ihop som en fällkniv 😀 Didrik sitter på sin lilla rumpa i en halv sekund med ryggen helt rak. Sedan faller han åt sidan som en fura 🙂
..och nu är det verkligen dags att göra lite mer makroekonomi med tanke på att tentan närmar sig..
I går var jag på restaurang
Kors i taket 😎
Fredrik har besök från Göteborg (ja.. eller hon bor i Holland men kommer från Spanien..) där han läser en kurs i termodynamik. Patricia heter hon. Hon var trevlig. Vi var på någon thairestaurang här i staden som jag inte ens visste att den fanns. Tur att jag inte visste för tio år sedan att det skulle komma att finnas restauranger här i staden som jag inte visste om. Usch.. då kanske jag hade gjort något dumt med mig själv 😉 Det var i alla fall go´mat.
De ‘stora’ barnen var hos morfar och mormor under tiden och Didrik var med oss. Jag hade lyckats tajma det bra så han sov hela tiden (nästan). Eller kanske ska jag inte ta åt mig för mycket av äran för tajmingen förresten. Jag hade nog mest tur..
God morgon – Tisdag
Anton berättar för sin pappa vid frukostbordet att han klasskamrat lånat en bok med en ‘basse’ av bokbussen igår. Pappan fattar snart att det handlar om en bazooka. Suck.
Wilmer vill inte bära sin jumpapåse till dagmamman själv. För tänk om han tappar den! Och det skulle råka liga en spik där på vägen så att det blir hål i den! Mamman försäkrar honom om att ‘i så fall syr hon ihop hålet, så han behöver inte oroa sig’.
Ossian får syn på sina gummistövlar och vill ha dem på sig då han går ut i snön. Mamman tycker att det är fel väder för gummistövlar. Ossian tycker att mamman kan bära honom så att han kan ha stövlar fast det är fel väder. Sedan bryter han ihop för att han måste åka bil tll dagmamman och inte får promenera (=åka vagn).
Ute luktar det prutt.
Till dagmamman kommer vi lagom till informationen om att magsjukan just gjort intåg i barngruppen… och att det inte var Wilmer utan Ossian som har jumpa. Wilmer blir inte glad att höra att att ha ska låna ut jumpa påsen till lillebror.
Bebisen sover. Dags att plocka fram makrogrejerna…
Dagens Anton-kommentar
-Mamma hur säger man ‘överdrags-‘ (menar överdragsbyxor) på latin..?
Tålmodig mamma svarar att han får fråga sin fröken för det vet säkert hon 😀
Didriks smakliga – Nyhet på bloggen!
22 februari 2009, 19:38
Filed under:
Allmänt,
Amning,
Barnen,
bebis,
Familj,
konsument,
Mat,
reklam,
shopping,
smakligan,
test Nu har bebispojken börjat äta käk! Lata (eller upptagna, om jag är snäll mot mig själv) mamman väljer en hel del ‘fabrikstillverkat’ och ‘burkmat’. Meningen är att Didrik ska utvärdera smakisarna. Mamman har bedömt välvillighet att öppna truten och grimascherna som följer efter att skeden varit inne och vänt. ‘Maträtterna’ betygsätts med glada Didrikar. Femgradig skala. Detta är premiär på Didriks smakliga. Håll till godo!
Först ut är Semper Banangröt från fyra månader.
Foto: semper.se
Didrik har smakat Sempers Banangröt fem gånger. Sammanlagt har han kanske svalt tre hela skedar av dessa potioner. Han gillar inte alls den här gröten. Å andra sidan har har han inte spytt av den heller. Eftersom detta är det första livsmedlet han prövar kommer jag att tjata vidare fast det är trögt. Alla våra barn har ‘börjat’ med den här gröten och alla har de lärt sig att gilla den. Trägen vinner. Didriks betyg blir:
Söndag – hockeyträning i Mjölby och en ‘lugn’ stund på IKANO
22 februari 2009, 18:57
Filed under:
Allmänt,
Amning,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
personligt,
Resor och utflykter,
shopping,
sport Idag:
- Ishockeyträning i Mjölby för Wilmer. Han har blivit en riktigt duktig kämpe den lille mannen. Minst av alla är han (och sötast tycker jag såklart). Idag fick han vara målvakt..
- En lugn stund på IKANO fick jag för att shoppa mig lycklig nu när barnbidraget kommit. Didrik sov gott hemma hos mormor under tiden. Det gick inte så bra för jag blev snarare olycklig av att behöva hänga tillbaka två tredjedelar av det jag egentligen ville köpa (dvs allt i min egen storlek). Det blev några smågrejjer till barnen. Själv fortsätter jag loda runt. Men va´gör det. Jag är så snygg ändå
- När jag återkom för att hämta min bebis hos hans mormor låg han ju som sagt och sov så jag fick stanna och fika. Detta hade jag inte räknat med utan sprang in för att hämta honom med bilradion och lyktorna på. Det skulle jag inte ha gjort. Jag fick tanka och ta en tur till Linghem för att ladda batteriet.
- I kväll har Didrik varit duktig med smakisarna. Jag har hållit på ett par dagar nu med lite gröt, morot och lite dricka. Det har gått sisådär men det behövs käk nu för han hade en lite knagglig viktuppgång vid vägningen i torsdags. Hmm.. ja.. jag var på bvc då.. kanske har jag glömt att berätta det. Didrik är ganska ointresserad av att äta just nu så jag är inte förvånad. Nu ska vi i alla fall få till det med lite riktig mat. Missa inte Didriks smakliga som kommer snart!
Lördag – ****
Morgon. Ossian vaknar och förstår att det inte är hans fördelsedag längre vilket innebär att han inte åker i gräddfilen längre. Efter en stunds surhet klär han i alla fall upp sig i sin nya bondgårdsskjorta och toppar med piratdräkten han fick igår. ‘Dagens outfit’-bild uteblir.
Själv känner jag mest för att göra som trollmor och sjunga de ‘vackraste’ ord jag känner. Istället begrundar jag min besöksstatistik. Nu åker räknaren bort ett tag..
Värsta stressigaste dagen på länge
Fy. Stress på morgonen. Bråka med Ossian. För sent till dagmamman. För sent till BVC. Stressig lunch. För sent till babysimet. Stressig handling av födelsedagspresenter till Ossian som fyller tre i morgon. Stress hem. Ossian mår inte bra. Stress till Apoteket. Stress för att hämta Anton. Bråk vid middagen. Nu ska jag dricka kaffe…
En bajskorv på en äng?
Foto (från dn.se): Lina Alriksson och Thomas Karlsson
DN skriver om korv. ‘Korven tar plats i finrummet’ är rubriken. Bilden ovan tillhör illustrationerna till reportaget. Vissa menar att korvarna i den högra delen av bilden ser ut som bajskorvar. Vad tycker ni? Ska de få komma in finrummet eller?
Mer om bajs kan man läsa här.
‘Klippa upp’ eller använda hålet som redan finns?
DN listar för- och nackdelar med olika sätt att föda.
Jag lägger ingen värdering alls i det jag kommer att skriva i nedanstående stycke. Anledningen till att jag poängterar detta är att det berör en mycket känslig fråga. Olika sätt att föda passar olika personer olika bra. Jag vet att snitt passar många och att både medicinska skäl och rädsla kan vara goda själ nog för denna metod. De flesta har inget val. Jag är övertygad om att man kan ha lika positiva upplevelser av snitt som av en.. såndärannan. Nedanstående är MIN historia. Så hade vi det ur världen.
Jag är jättetacksam att jag har en positiv upplevelse av att föda. Jag har fött mina barn ‘den naturliga vägen’ (om man så säger 😉 ) och har varit skonad både fysikt och menalt efteråt. Visst. Det har naturligtvis gjort ont men efteråt har det känts skönt och det har inte varit några komplikationer av själva födseln. Förlossningarna har varit elva och en halv timme med Anton, fem och en halv timme med WILMER. Med Ossian var det lite annorlunda för då gick vi omkring på sjukan hela dagen med tre öppna centimeter och väntade på att huvudet skulle fixeras så att hinnorna skulle kunna sprängas. När det väl kunde göras så tog det typ.. en timme och en kvart.. eller något. Didrik är född på tre timmar och en kvart. Första känningen.
Första gången jag skulle föda barn bodde vi i Skåne. Jag var tjugofyra år och graviditen var inte planerad. Tanken hade nog inte ens slagit mig att jag någon gång skulle bli en mamma. Jag var livrädd för själva födandet. Jag kunde inte ens tänka bortom förlossningen för den tornade upp sig som en fjälltopp framför mig.
Jag minns att jag ringde till min barnmorska när de var några dagar kvar till det beräknade datumet och sa något i stil med; ‘Jag gör vad som helst för att slippa!!’ Hon sa till mig att ta det lugnt och ‘gå ut och ta en promenad eller något’. Det kanske låter märkligt men jag är henne evigt tacksam för detta. Att hon inte presenterade några alternativ. Hon var fantastisk. Hela hon utstrålade lugn. Det är klart att jag visste vad ett kejsarsnitt var och att man kunde få göra ett sådant om man var tillräckligt rädd. Jag tror att jag var tillräckligt rädd. Men jag tog den där promenaden och övervann min rädsla. Jag är stolt över det. Det gjorde mig stark. Jag har nog blivit lite starkare för varje gång. Rädslan har i och för sig avtagit men jag har övervunnit den fyra gånger.
Min personlighet är sådan att jag alltid ser till att inte ‘bakdörren är låst’. Det måste alltid finnas en väg öppen så att jag kan smita om det skulle behövas. Jag tycker egentligen att de är en smart strategi men från ett annat perspektiv kan man betrakta det som fegt. När jag åkte till sjukan dagen före Julafton 2001 var alla bakdörrar igenbommade. Det fanns ingen återvändo. För första gången.
Så var det. Min historia.
Lottas Dagbok 
