Det fanns en tid då Sverige var bra på en del grejjer. Landet var `top 10´ och man skröt upp allt möjligt. Nu verkar det mer som att man lever på gamla meriter i det här landet och tror att man är bra på grejjer fast det har blivit mycket sämre.
Pappersvarianten av vår lokaltidning Corren hade i går (fredag 4/7 -08) ett litet reportage där man samlat några personer som var relativt nyinflyttade från utlandet för att prata om hur man upplever Sverige och Linköping. De hade en och annan kul kommentar men det jag fastnade fär var detta (han som citeras är professor i zoologi vid Linköpings universitet):
Jag tycker att det är sorgligt men träffande. Precis så upplever jag att det är när man har kontakt med sjukvården. Särskilt då primärvården. Kanske inte riktigt lika mycket när det gäller barnen som när man själv är sjuk. Nu är jag sådan som aldrig söker vård ”för att bara kolla upp” eller så. Jag vet för det mesta att jag behöver medicin eller så är jag så sjuk att jag inte vet var jag ska ta vägen typ. Möter man då en person som utgår från att man överdriver så är det ju klart att den människan tycker att man gott kan vänta ett par dagar. När man legat med 40.6 i en vecka och vet att man har lunginflammation så kan de dagarna vara ödesdigra (I know). Dock upplever jag nästan alltid läkarkontakten som positiv när man väl fått komma dit. (Då det gäller mig själv så är det ofta en ursäktande läkare som ser ut att tänka ”Vad i hela friden håller de på med där ute i växeln..?”)
Undrar just varför det blivit såhär. Handlar det om ekonomi? Organisation? Ja..vad?
Tar du bilen då du lika gärna kan åka buss eller tåg? Köper du grönsaker som odlats i växthus som värmts med fossila bränslen? Äter du kött och dricker mjölk från fisande och rapande kossor?
Foto: Gunnar Ask
Det är då inte lätt att veta hur man skall bete sig för att vara rädd om vår miljö. Just den här veckan är det bättre att köpa utländska grönsaker som åkt lastbil. Förra veckan skulle man köpa närproducerat. I Uppdrag granskning i svt tar man upp miljöfrågorna i kväll. Här lyfter man fram köttproduktionen som en stor miljöbov. Så har det säkert alltid varit fast nu har man plötsligt uppmärksammat det.
Jag hoppas att det i grunden handlar om att väcka intresse för miljöfrågor och försöka få människor att förstå allvaret i situationen och inte lägga vikten för mycket vid HUR man ska bete sig. Det verkar ju förändras hela tiden så det bästa man kan göra är nog att följa strömmen…
Vi försöker vara så miljövänliga vi kan här hemma. Handlar ekologiskt. Fredrik åker tåg till jobbet. Dock dricks en del mjölk och äts en del kött. Men det är en ekonomisk fråga också. I bland är det dyrare att vara miljövänlig än att vara miljöbov. I dessa fall beror hur vi gör på två faktorer; hur mycket mer det kostar och hur mycket pengar vi har för tillfället (sist jag handlade valde jag till och med bort ekologiskt kaffe trots att det bara skiljer tre spänn 😉 ). Kanske är det tur att nötkött är dyrt och bensin kostar mer än ett pendlarkort för annars kanske man skulle gjort ett annorlunda val.
Jag tror att den miljömedvetna andelen av befolkningen kommer att öka procentuellt i takt med att köttberget eroderar.. (sorry.. men jag tror det)… Det känns som en naturlig utveckling.
Eko-kram på er allihop!
Asså.. *stupid me*.. Jag fick förklaringen av en närstående skåning. Kanske har det med dialekten att göra med andra ord. Möjligen var jag en aning för snabb att associera till rivjärn där i eftermiddags för det är nämligen inte alls med sådana att göra. Riva i den mening man talar om det i detta sammanhang är att ta ett rejält tag i salladen och slita isär den liksom. Jag står i och för sig för mina tidigare frågor då det gäller det där med kolkedjor och celler… det borde inte göra någon skillnad för smaken… men det gör det tydligen. Man få väl pröva själv antar jag..
Tjing!
Jag höll nästan på att slumra till nyss då jag hörde TV:n genom ´dimman´ (så att säga). Det var den där reklamen, som jag inte alls vet vad det är de vill sälja med trots att jag har sett dem massor av gånger. Det är i alla fall en kvinnlig kock med taskigt bortarbetad skånska som håller på och rör ihop något. På slutet säger hon något i stil med: ”Jag brukar riiiiiiva salladen i stället för att skääära den för då brukar den bli lite besk..” (syftningsfel, jag vet!). OK… Hur faan vet salladen att den är riven och inte skuren och därför inte skall smaka beskt. Jag menar… det handlar ju om sönderbrutna kolvätekedjor oavsett hur man tar söner dom. Dessutom.. skulle det vara så att vätskan i salladen är beskt så borde den väl det väl smaka ännu beskare om man krossar sallade på ett rivjärn. Kan någon förklara detta så skulle jag må lite bättre, tack..
(Ja… nu blir jag ju lite osäker på det här med kolvätena när jag funderat en stund.. det är ju celler i salladen.. men oavsett borde det inte spelar någon roll hur den sönderdelas i fråga om smak..)
Nu kan jag väl egentligen inte utge mig för att vara någon expert på amerkansk inrikespolitik. Ja.. egentligen vet jag inte så mycket om dessa, det demokratiska partiets aspiranter på presidentkandidatposten. Jag vet att Hillary har varit gift med Bill och att den andre.. ja.. han är färgad. Dock har jag en liten subjektiv reflektion…
Det känns som att USA (och hela världen) behöver en demokrat som president nu efter två mandatperioder med stollen Busch vid makten. Jag erkänner att jag har en och annan fördom om landet där borta och det är väl kanske i dessa jag grundar mina frågor; Kan den amerikanska befolkningen tänka sig att rösta fram en kvinna till presidentposten? Kan de tänka sig att ha en färgad kille som president? Finns det en ”risk” att landet får republikanskt styre i ytterligare en mandatperiod enbart på grund av det faktum att det saknas en manlig, vit presidentkandidat från demokraterna? Är amerikanerna så pass politiskt trogna så att det överväger i tidigare fråga omnämnt faktum? Kommer folk att skita i att gå och rösta på grund av detta?
Att det går en dokuliknande serie på tv3 just nu som heter Ensam mamma söker.. har nog knappast gått så många förbi. Det handlar om tre ensamma mammor som söker efter en ny man att dela sitt liv med. Mammorna hade från början ett gäng med killar som de skulle lära känna och se om de kan tänka sig vara tillsammans med. Under resans gång väljs killarna bort en efter en. Sedan har några av dem fått flytta in hemma hos mammorna och skall dela deras vardag. Barnen är med under tiden. Jag tycker att det är skitkul att kolla på det där programmet faktiskt. Verkligen underhållande.. Snygga bilder från västkusten och skärgården ackompanierade av helt ok musik.. Jag kommer inte att sluta kolla. Men beteendevetenskapsstudenten i mig måste få negga lite. Lite motvilligt men ändå..
Nu talar vi om barn som genomgått minst en separation. Den från deras pappa. Oavsett om de själva minns denna separation eller inte så lever de i alla fall med sina föräldrar på skilda håll. Frågan är hur bra det egentligen är för dem att låta ett helt gäng med ´mammas nye kille´-personer komma in i deras liv och deras hem för att sedan bli bortsorterade en efter en. Till sist kommer det väl bli bara en kvar. Man vet ju inte om han blir kvar heller. Kommer inte i håg hur många killar det var från början men det blir ju en del separationer… Det är ju i och för sig inte säkert att barnen reagerar på detta på något sätt. Det var bara en liten reflektion.
Min andra invändning gäller barnens bild av hur ett förhållande kommer till. Det är ju ändå en rättså onaturlig situation man utsätter dem för här. Ett helt gäng med karlar som flyttar in hemma som mamma skall välja ut en av till att vara tillsammans med. Hur naturligt är det liksom?
Det värsta här är ändå det kommersiella syftet. Hur man än vänder och vrider på det så vill ju produktionsbolaget och tv3 tjäna så mycket pengar som möjlig på att folk tittar. Det är ju lite småäckligt faktiskt.. Det är väl ok att de vill tjäna pengar men var går gränsen för när ´fel´ personer kommer i kläm? Jag kollar ju också och tycker dessutom att det är kul. Nu deltar ju dessa kvinnor i programmet frivilligt men hur väl de än förankrat detta deltagande hos barnen är ju ändå inte barnen tillräckligt stora för att bära ett sådant ansvar tycker jag. De är för små för att förstå detta…
Eller?
Kul med reaktioner! Inte helt oväntat har jag fått en del respons på inlägget om grannar och cigarettrök. Det var inte helt oväntat med tanke på att det var skrivet med en ganska bestämd ton och kanske är det lite kontroversiellt att vara för ett förbud. Jag vet också att det har utbrutit debatt på andra ställen på nätet med anledning av mitt inlägg. Jag håller mig dock kvar här tills vidare.
Jag vill tydliggöra ett par saker; För mig handlar det här om rätten att slippa bli störd framför rätten att störa. Alla kan ju inte vara nöjda och frågan är vem som har rätten att vara nöjd i denna fråga. Jag tror att man måste börja tänka i nya banor. Jag är inte på något sätt ute efter att utrota rökarna. Rätten att göra vad man vill i sitt hem skall vara kvar. Däremot har man enligt lag inte rätt att störa sina grannar (jag kan ta fram referens om någon så önskar) och det är den paragrafen jag tycker att rökning på ett sådant sätt att det stör grannar borde innefattas av. Du har ju till exempel rätt att spela musik i ditt hem på en rimlig nivå men om du öppnar dörren så att det dönar över hela går´n så kan det ju räknas som en störning. Om man inte kan röka inne i sin bostad så att det inte stör grannar så är det hyresvärdens problem.
Jag vet att det finns en massa grejjer som man kan störa sig på men nu valde jag att diskutera rökning som stör grannarna här. Alla har vi våra hjärtefrågor. Jag skulle vilja se ett hållbart motargument till varför man inte genom förbud skall kunna vara fredad från cigarettrök i sitt hem. Kanske det till och med finns medhåll. Välkomna!
Man får inte längre röka på restauranger och severingar. Det är sedan flera år otillåtet att röka i offentliga byggnader. Rent generellt rör vi oss mot ett mer cigarettröksfientligt samhälle. Det är bra. Människor som lider av astma kan nu röra sig i restaurangmiljö på ett annat sätt än tidigare. Ja.. något bättre i alla fall. Nu ligger ju rökmolnen täta utanför krogen istället. Så om de lyckas ta sig in utan att kvävas kan de i alla fall ha lite trevligt.
Fortfarande är det dock helt tillåtet att utsätta sina grannar för den cigarettrök som man inte ens vill ha i sitt eget hem. Det är enligt lag förbjudet att utsätta sina grannar för störning. Det kan vara buller och sådant.. insäkter får man inte ha heller, som käkar upp huset. Jag tvivlar dessutom på att jag skulle få ha en hög stinkande koskit på min balkong om jag ville det… eller äta surstömming varje dag på året ungefär var tjugonde minut på alla dygnets ljusa timmar plus en gång mitt i natten. Man förväntas dock acceptera andras cigarettrök i sitt kök då man står och lagar mat.
På debattsidan i senaste numret av Hyresgästföreningen tidning Hem & Hyra skriver ”Drabbad hyresgäst” om sin granne som ständigt står och röker på sin balkong. Den astmadrabbade dottern påverkas av röken och övriga familjen mår också dåligt. Röken tränger dessutom in i lägenheten genom ventilationsspjällen så röken kommer in även om dörren är stängd. Hyresvärden Övikshem hyresvärden hänvisar till den personliga integreteten. Ja det är sant. Otroligt men sant.
Det är nämligen så att man kränker den personliga integriteten om man inte skulle tillåta hyresgäster röka på sina balkonger och uteplatser. Men vänta nu lite här. Normaltillståndet är att vara ickerökare. Ingen människa nyttjar cigaretter då man föds. Det är inget handikapp att vara rökare. Det är ett personligt val. Så vems integritet är det egentligen som kränks här? Är det inte egentligen den som mår dåligt av röken som blir kränkt i sitt hem? Den som inte har möjlighet att freda sig mot den. Den som inte kan nyttja sin balkong eller uteplats? Är det inte den personen som kränks?
Den som valt att inte röka själv av olika anledningar skall inte heller behöva utsättas för andras cigarettrök. Om man gjort valet att inte utsätta sina barn för cigarettrök skall man då behöva utstå att någon annan systematiskt gör det då? Ja.. för rökning innebär ju vissa hälsorisker, det råder det inga tvivel om. Nyligen redovisades resultat från en stor amerikansk undersökning som påvisat ett samband mellan passiv rökning och missfall. Kvinnor som utsatts för passiv rökning i barndomen löper enligt den undersökningen upp till åttio procent högre risk att drabbas av missfall. För att inte tala om lungcancer och kol…
Det är dags för ett förbud mot rökning på balkonger och uteplatser som ligger i nära anslutning till grannars bostäder. Även detta område måste följa strömmen mot ett ickerökarvänligt samhälle. Om hyresvärdar inte kan hålla så pass tätt mellan avgränsade bostäder så att rök inte tänger in hos andra boende trots stängda dörrar och fönster skall de vara skyldiga att vidtaga åtgärder för att eliminera problemet alternativt tvingas sänka hyran. Utsättande av grannar för passiv rökning skall tveklöst betraktas som en störning i boendet. Alla har att vinna på ett förbud. Ett rökfritt boende är attrakivt för de flesta…
Tack för ordet!
Lottas Dagbok 