Letar och letar men kan inte hitta inlägget jag skrev under våren 2008, där jag höll på och utredde vilka regler som gällde i området där våra dagmammor bor. Den ende som var anträffabar och som ville ta sig an ärendet jag hade var då en representant från just det företag som nu lappat min bil, nämligen Q-park (trots att jag då ringde till både kommunen (hade inga svar) och fastighetsägaren (skulle ringa tillbaka men lät bli)). Han försäkrade mig om att ingen skulle sätta några böter på min bil under tiden jag lämnar mina barn hos dagmamman. Ett faktum som tydligen inte gäller längre.
Ärligt talat vågar jag inte göra annat än att betala dessa böter (enligt rubrik). Med den erfarenhet jag har av de bolag som utfärdar kontrollavgifter på bilar (jag har inte beskrivit det här men det kanske kommer ett inlägg på den andra sidan om det sedan nu när det är aktuellt). Jag kommer inte ens att överklaga. För det är ingen idé, och vips ligger ärendet hos parkeringsserviceföretagets eget inkassobolag som fortare än kvickt skickar ärendet till kronofogdemyndigheten. Detta TROTS ATT MAN BETALAT, och utan att man får meddelande om det. Kolla här vad numera totaldissade nyhetsuppläsaren Elisabeth råkade ut för. Kan säga att jag vet fler som råkat ut för ännu värre saker 😉 Det värsta är att det finns bloggare som sitter och försvarar dessa bolag och påstår att de visst inte har sina egna inkassobolag. Men det (ser ni) har jag kollat upp, så det är fel! Så om man jobbar för ett dylikt p-bolag bör man skaffa sig bättre koll, om man så säger.
Jag ringde till Q-park (kuk-park) och förstod efter mitt sakliga samtal med kvinnan i luren, att jag haft otur.
Följande är ett meddelande till eventuella Tallboda-Centrum-Akelius-hyresgäster som sitter och ringer till Q-park när någon stannar utanför husen: Jag kommer inte att sluta att ställa min bil utanför pannrummet då jag lämnar mina barn. Den står inte ivägen för någon eventuell abulans där (vilket är ett argument jag hört för att låta bli att parkera i området). Och fortsättningsvis kommer jag att se till att det syns att jag bara stannat och inte parkerat, genom att tydligt visa att det förekommer aktivitet vid min bil. Troligtvis kommer detta inte skapa den ordning ni önskar utan skapa en större oreda då jag, i så fall, får lov att lämna dörrarna på vid gavel.
Frågan är hur jag ska lyckas hora till mig 700 spänn någonstans. Starta en insamling kanske. Som om jag inte har att göra ändå.
Den här dagen startade som en riktig sugdag. Skulle jag vilja säga 👿
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, husbygge, Jobb och plugg, personligt, sport
I dag är det ju söndag med allt vad det innebär för vår familj. Det har varit lite mycket under ett par dagar och jag har dessutom haft huvudvärk. Nu är det lite bättre även om det inte är helt bra ännu. Jag har inte skrivit särskilt många inlägg på sistone och det beror mest på att det inte funnits så mycket att skriva om. Som överhuvudtaget går att skriva om i detta forum.
I måndags för nästan en vecka sedan hade Wilmers lag en liten uppvisningsmatch i pausen i matchen mella LHC och Rögle. Det gick jättebra och alla barn var duktiga. Det var väl typ det enda som var något att ha förra veckan.
Möte om vårt hus hade vi också på måndagen. Det går mycket sakta framåt på det området. Inte bra.
Lite jobb på Nolima blev det också.
Tisdag, onsdag, torsdag vill jag inte ens prata om.
På fredagen fick jag reda på vad som kommer att hända med våra småbarn från och med fem veckor framåt. Utan att överhuvudtaget tala med oss föräldrar har den nya rektorn beslutat att våra barn ska gå på ett avdelningsdagis med 58 barn varje fredag under resten av året och nästkommande år. Och den informationen har hon valt att skicka hem till oss fyra familjer som det berör i ett brev som vår dagmamma kommer att lämna ut i morgon. Snyggt jobbat! Hennes chefer kommer säkert att gilla hennes effektiva stil. Fatta beslut utan att fråga dem det berör och sedan agera utan personlig kontakt.
Sedan har det varit en del jobb med det första pm:et till ekonomiuppsatsen.
I går var vi i Vadstena och barnen åkte skridskor i ishallen där. På kvällen åt vi hembakad pizza, tittade på melodifestivalen.
Och i dag är det som sagt söndag. Hockeyträning på morgonen, promenad i solen på eftermiddagen och en tur till ishallen på kvällen.
Och så är de ju alla hjärtans dag också.
Vi fick alla-hjärtans-blommor och paket med godis av ett par föräldrar på hockeyn idag. Jatteglad blev jag. Alltid kul att någon tycker att man har gjort en betydlesefull insats. ❤
Om någon tröttnat på att vänta på att något vettigt ska hända här så kan man läsa min syrras tvångsblogg sålänge. Den handlar om slöjd och sånt, och hittas HÄR!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, personligt, Resor och utflykter
Utan att gå in närmare på anledningen till min tillfälliga frånvaro, går jag ut hårt med ett par bilder från senvinter/vår 2006. Alla klippta från en gammal blogg som vi hade ett tag.
Ossian 5 veckor gammal.
Anton matar kaninerna i Valla. 4 år gammal.
Wilmer fikar i Hassela. 2 år gammal.
Idag har jag en lista som jag bör försöka pricka av i någon form av ordning. Hur det nu ska gå, för jag ont i huvudet. Särskilt runt ena ögat på den sidan som huvudvärken sitter. Vi får väl se.
Kommer att göra ett inlägg på andra sidan i det närmaste också. Så håll koll.
Det kan bli så ibland. Ni som hann med att se förstår vad jag menar 😉
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt
Jag vet att det är Julafton idag. Eller åtminstone natten till. Jag kan inte hjälpa det men jag är så himla ledsen. Den som inte orkar med ett mörkt inlägg under den här helgen som ska vara glad, får sluta läsa nu.
I de sista skälvande timmarna av sin tillfriskanande storebrors födelsedag, sovande i väntan på Den Stora Dagen, insjuknade även Ossian i maginfluensa. Jag tycker så synd om honom. Han som har pratat om Jultomten i en månad snart, och väntat, och väntat, och väntat.. Jag hade det på känn. Han hade sagt att han hade ont i magen och verkat lite lugnare och tystare än vanligt under eftermiddagen. Men man önskade ju inget annat än att han skulle få slippa. På julafton. *snyft*
Jag själv hatar verkligen magsjukor och allt vad spyor heter. Jag avskyr att ta hand om det, och jag gör allt för att slippa drabbas själv. Det är min allra sämsta sida som mamma. Men barnen har en pappa som tar hand om de kräkande barnen. Han tycker inte alls att det är lika hemskt som jag tycker att det är. Magsjukor ger mig ångest. Trots att det har blivit så himla mycket bättre sedan barnen kom så tär det verkligen på mig såhär när det börjar ha snurrat runt ett par veckor.
Förr i tiden karade jag mig för det mesta undan ganska lätt också. Det kunde vara så att både mor far och syster avlöste varandra med sjukdom. Jag minns när jag var tio år. Då var det precis så. Min syrra tog hem något äckligt virus från dagis som hon smittade pappa med sedan, som smittade mig. Jag låg på Julafton minns jag.. det började på kvällen före. Minns bara att jag låg i sängen och mådde illa under dagen. Pernilla Wahlgren hade något morgonprogram på Julafton dom jag kollade på där jag låg i pappas säng. Det enda jag åt på hela dagen var en kvist persilja. Morsan fick en dos smitta och blev betydligt sjukare på annandagen.
Ungefär så har det varit, och även efter att barnen föddes och började släpa hem grejer har jag klarat mig. Men då jag var gravid med Didrik blev jag jättesjuk precis i skiftet mellan maj och juni. Vi fick åka till sjukhuset för att det bara snurrade i huvudet och jag klarade inte att resa mig från toan. Det har varit ett par gånger jag fått smitta men inte blivit så sjuk också. Och så var det en gång när verkligen ALLA blev sjuka (utom Anton.. och Wilmer tror jag), 2005.. då alla utom jag spydde.. inklusive mor och far, medan jag satt på dass hela dagen. Och då menar jag verkligen kanske 90% av dagen, med barnen springande kring benen. Anton tvättade toan med borsten så fint efter mig den lilla stund jag var tvungen att resa mig upp.
I alla fall.
Då Ossian började vid halvelvatiden (tror jag att det var) så tog vi friskisar och packade ihop våra grejor och för hem till mor och far, där Anton redan väntade på oss. Dock inte riktigt så snart. Vet inte om det egentligen var en så välkommen överraskning att vi dök upp heller om sanningen ska fram. Innan vi åkte hemifrån packade jag ihop de julklappar som vi skulle ha med oss. De gjorde ont i hjärtat att lämna den fina pulkan med ratt, som vi slagit in tidigare under kvällen, liggande kvar på Ossians plats i köket. Paketet med den fina utkädningsdräkten vi slagit in och lagt under granen lade jag in i tvättstugan. Det vore så himla tråkigt att åka på att tvätta den det första man gör, så jag tänkte att han får öppna den då han frisknat till.
När vi kom hit till Yvädersvägen vaknade Didrik till ordentligt och höll låda till 02.10. Han har sprungit runt och lekt här, dragit och slitit i mina bröst och tittat på ‘makkapakka tvättar stenar’ på youtube. Jag var dödligt trött mellan varven men nu när han somnat är jag klarvaken.
Personligen skulle jag kunna skita i Julen som det ser ut just nu. Jag tycker att den suger och jag vill inte vara med. Jag är fullständigt slutkörd och har knappt ätit och sovit jättelite sedan jag själv hade ont i magen för två veckor sedan. Förut slumrade jag till med Didrik på bröstet och vaknade upp av en sådan där otäck apné (eller vad det heter). Jag vaknade upp och det kändes som att jag höll på att kvävas. Jag brukar få sånt när det blir lite för mycket för mig. Men nu var det fler år seddan. Det känns dessutom som att alla bara klagar på mig och hivar ur sig elakheter till mig. Just nu känner jag mig faktiskt inte önskad någonstans. Och jag tycker så synd om min sjuke pojk som längtat så mycket till Julafton.
Kul Jul.
Not.
Bättre är såhär blev det inte.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Hus och hem, musik, personligt, sport, TV
Idag börjar jag mitt inlägg med att konstatera att jag, för det mesta, inte kan skriva det jag skulle vilja skriva. Jag skriver, raderar och skriver och raderar och skriver. Sedan frågar jag mig själv varför jag håller på. Varför jag inte bara skriver här på riktigt. Varför jag inte bara skriver ALLT här. Eller varför jag överhuvudtaget håller på och skriver den här bloggen. Från början var det här en personlig blogg. Det är det fortfarande. Men inte alls på samma sätt som tidigare. Och nu känner jag att det rycker lite i höger lillfinger igen, upp mot den halvlånga pilen på den lite större knappen på vänster sida av tangentbordet 😉
Nog om det.
Det blev pizza i fredags som jag önskade mig 🙂 Dock inget vin, men det var nog lika bra med tanke på hur otrevlig jag känt mig ett par dagar. Men nu mår jag bra. Antons innebandyträning var tydligen inställd. Det känns som att det var riktigt länge sedan vi var där nu. Idolfinal blev det också. Angående denna konstaterar jag bara att Idolhistoriens pinsammaste ögonblick fick en konkurrent då vinnarlåten skulle framföras i slutet av programmet (och det hade inte med framförandet att göra alls).
Wilmer är sjuk idag. Han är här hemma med mig. Han insjuknade på lördagskvällen då vi var iväg och åkte skridskor. Han gnällde lite över att han hade ont i halsen på lördagsmorgonen men han och Anton var ändå iväg på isbandy. Isbandyn tycker de verkligen är jättekul. Till och med roligare än hockeyn.
På lördageftermiddagen blev bilen tvättad medan jag kämpade med att få det här hemmet att se lite bättre ut. Det hjälpte inte utan ser fortfande åt som ett läger.
På söndagmorgonen var det dags för hockeyträning igen. Wilmer var ju sjuk men tränaruppdraget ska ju ändå skötas. Och det obligatoriska kioskuppdraget. Nu har vi skött vårt kioskuppdrag dubbelt denna termin. Jag kioskade mellan åtta och fjorton.
Och nu dags för gnäll.
Jag är så trött nu. Inte sådär normaltrött som man kan vara ibland, utan trött på det viset som man är ett par dagar efter stt man fått barn typ. Så som man kan vara en måndag när man varit ute och festat torsdag, fredag, lördag. Till fem. Jag kan somna var som helst. Kan bero på att jag har så mycket att jobb just nu. Och att jag känner att jag inte kommer att hinna klart det jag ska. Men jag är så trött på den jävla ursäkten att ‘jag har så mycket jobb bla, bla, bla’. För den är bara relevant och intressant om man har ett VIKTIGT jobb. Inte en sådan sysselättning som jag har. Men jag kämpar på med det jag har att göra ändå. Nu måste uppsatsen vila ett par dagar för slutcaset kommer att ta all den tid jag får över mellan hämtningar, skjutsningar, sjuka barn och jakten på någon som kan vårda dem när mina åtta armar inte räcker till.
I övrigt vill jag dementera. Det mesta.
Pöss.
Först hade jag tänkt göra ett långt inlägg. Sedan tog jag min vanliga morgonsväng på nätet. Var tvungen att lägga på ett asgarv. Ingen kommer undan The Internet numera. Hur väl man än försöker gömma sig 🙂
Länge har jag funderat på att starta ett sidospår. I morse hade jag bestämt mig. Nu velar jag. Mest på grund av att tiden tryter.
Jävlar, vilken underbar dag det är idag!! Framtiden är min! Bara..
Jag ska nog skriva ett relevant inlägg ändå 😉
Det blev visst ingen heldag i uppsatsens sällskap. Under eftermiddagen måste jag rycka in med trasa och sugare för tjäna någon krona extra till räkningshögen. Så nu är jag på väg till vagnbutiken på Torvinge 😉
Såg förresten att det är fler som gillar den här boken. Nu när Sanna L har bloggat om den kommer den säkert att bli en storsäljare 😉
Filed under: Allmänt, bloggande, Familj, Hus och hem, Jobb och plugg, personligt
Jag har ju examination denna helg. Nu är mitt bidrag inskickat så jag kan ta det lite lugnare innan det drar igång ikväll.
Jag har ett par grejer som måste göras. Kanske vore det alltför fräckt att städa på arbetstid men det skull onekligen behövas. I eftermiddag ska vi träffa hussäljaren på vår tomt och bestämma hur vårt hus ska stå (??). Spännande 😉
..och så har jag skrivit lite HÄR.
Den här mannen borde få det hett om öronen. I bland kommer de lite lätt undan kan tyckas. Men, men.. what goes around comes around 😉
I Danmark har man försökt påverka folkhälsan genom att uppmuntra ett minskat drickande av läsk och juice. Det tyckte inte det stora multinationella drickaföretaget var bra så det såg till att sätta käppar i hjulet för kampanjen. För det är ju så nyttigt med läsk 😈
Skrattar bäst som skrattar sist 
sannolikt inte på grund av fantombilden. Men ibland ska man ha tur också.
Doktor Åsa ångrar sin karriärstrategi. Vad ska man säga om det. Som man bäddar får man ligga. Eller så..
Och sedan var det det här med svinis då. Detta handlar iofs om Sthlm men det är ju typ samma visa här också. Nu har man inte mycket tillbaka för att man har varit en god medborgare och väntat på sin tur. Med lite flyt kanske man kan få sin spruta före midsommar. Dock verkar riskgruppernas bristande intresse att gå och vaccinera sig i början av perioden bidragit till att sjukvården vaccinerat lite vem som helst. Och det är väl bättre än att slänga en massa doser. Så det må väl va så då..
Avslutar med att konstatera att man ska vara glad att man inte köpt ett Älvsbyhus. Även här.
Lottas Dagbok 