Lottas Dagbok

I pappersvarianten av vår lokala morgontidning Corren skriver frilansjournalisten Katarina Sandströn Blyme om den oifrågasatta rasismen mot asiater i en krönika med rubriken En guling är och förblir – en fuling. Utan att tjata sida upp och sida ner om innehållet i denna krönika kan följande citat få vara representerande: ”Medan negerbollsordets vara eller icke vara kan utlösa magabytetunga diskussionstrådar på internet passerar ‘tjing-tjong’ utan vidare som ett kul uttryck”. Katarina Sandström Blyme radar sedan upp en mängd olika företeelser som förekommer i vårt samhälle som hon betraktar som rasistiska. Bland annat lyfter hon fram motivet på påsen på Fazers kinapuffar och menar att det har en rasistik innebörd. Hon ser rasism i företeelser som jag aldrig någonsin haft en tanke på skulle vara det. Kanske är det just det som är meningen med hennes krönika. Att uppmärksamma något som ‘vi bara gör utan att tänka på det’. Medan vi aktar oss noga för att kränka afroamerikaner (till exempel genom att undvika att hänga ut dem som ‘jazznegrer’ i reklamfilmer) tycker vi, enligt Sandström, att det är helt ok att asgarva åt japaner som är korta och inte kan säga ‘r’. Det framgår av krönikan att krönikören har personliga anledningar till sitt intresse i dessa frågor.

För vem är egentligen kinapuffsgubben ett problem? Eller den där svarta glassen som man bråkade om för ett par år sedan? Varför problematisera något som egentligen inte är ett problem (undrar Lotta *förvirrad*)? På så sätt skapar man bara problem. Letar man kan man hitta kränkningar i allt.

Anledningen till att jag lyfter detta denna morgon är att jag själv brukar använda uttrycket ‘tjing’ som en hälsningsfras. Jag tänker inte sätta mig vid skampålen som en omedveten rasist för att jag gör det. Jag tänker forsätta att säga ‘tjing’. Mina kopplingar mellan det uttrycket och kränkningar av asiater är obefintliga. Punkt slut!

..och NEJ jag är inte rasist alls utan jag tycker bara att det är onödigt att göra oss (svenskar, samhällsmedborgare, ‘vita’, you name it) till någon sorts omedvetna rasister. Antingen betraktar man begrepp och företeelser som bärare av sin egen mening (kinapuffssgubben=rasistsymbol, eller guling=kines), eller så kan man ju alltid välja att vara nyanserad och i stället se dem som förmedlare av innebörden av sändarens mening. Väljer man det senare alternativet blir följdakligen betraktarens tolkning också betydelsefull (tack Katarina men jag gör gärna mina egna tolkningar. Begrepp och företeelser kan alltid kryddas med ett innehåll som inte var en del av deras mening från början…

(Då detta är ‘bloggeri’ så kan jag inte nog understryka att jag tycker att alla människor är lika mycket värda så diskussion kring detta är helt överflödig i detta forum. Jag är mer intresserad av hur mycket hänsyn man ‘ska’ ta till den ursprungliga meningen med ‘något..’)