Grattis min lille böna!
Så här fint sover han på morgonen i soffan efter ett par aktiva timmar. Lite suddig blev han på bilden för det var mörkt i rummet.
Han är världens finaste och mysigaste unge. Han har börjat visa mer och mer vilja och det märks att han utveckas snabbt. Han pratar inte så mycket ännu. Det är mest ‘BOOOOM’, mamma (eller mämmä), topte (ja.. jag vet INTE alls vad det betyder), boppa (bollibompa?), osv..
Fortfarande är klubbor och bollar favoritleksakerna. Ja, han bryr sig egentligen inte om några andra leksaker. Han brukar hämta alla smörknivarna i lådan i köket ibland och gå runt och gömma dem i huset. Annars är han totalpräglad på boll och klubba.
På många sätt.
Igår var vi iväg till Ljungsbro på på morgonkvisten för Wilmers hockeyträning. Speciellt för igår var att det spelades match mellan barnen och deras föräldrar. Detta betyder att även mammorna var välkomna på isen. Som enda mamma deltog undertecknad. Ett halvt pass klarade mina tår och min stil (pälsboa 😉 ) innan det var dags att kliva av isen. Ingen sörjde detta skulle jag tro, då jag inte bidrog med särskilt mycket mer än som ett underhållande inslag.
Lagom hann vi hem och äta lunch och hämta de två små som varit hos mormor och morfar under tiden vi övriga roade oss på isen, innan det var dags för ytterligare en hockeysväng. Denna gång var det Anton som skulle spela en liten miniturnering i Cloetta Center. Ossian och Didrik fick följa med medan Wilmer tillbringade en stund hos en kompis, för att ansluta senare.
Rögle som ska spela mot LHC i kväll anlände medan vi var där och vi fick trängas med dem i omklädningsrummen en stund 😉 Under tiden gjorde jag en liten reflektion;
Christoffer – målvakt, typ två meter lång Bumblebee – transformer, typ jättestor
Nu ska vi iväg och se skiten lajv 🙂
Återkommer!
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, personligt, shopping
Vaknade på soffan i morse. I ylletröjan som jag haft på mig i tre dagar. Ont i halva kroppen. Didrik hade haft mig i sitt fasta grepp hela natten lång.
Snabbt kom jag ur ylletröjan då grannen ringde och tyckte att det var dags att åka på mellandagsrea. Svidade om snabbt som ögat och lämnade en skrikande Didda i köket vid frukostbordet. Väl inne i stan länsades kontot och det blev en tur i samma spår som ultrablonda, välsminkande tonårstjejer med desperata blickar och, bakfylledoftande trettioplusare med sina morgontrötta treåringar rullandes i sukyvagnar. Det var härligt att få vara tragisk på ett lite annorlunda sätt en stund 😉 Jag handlade ett par grejer. Nu klarar jag mig till nästa mellandagsrea 🙂
När jag kom hem var det dags för pulkaåkning i backen just utanför. Kan inte låta bli att tycka att vi bor så jäkla bra här på vår gata. Det känns extra mycket så nu när vi bestämt oss för att flytta. Vi har allt nära, och jättebra grannar. Men flytten är ett måste. Oavsett hur bra det är här. Alla barnen åkte i alla fall på sina nya snögrejer som de fått i julklapp. Didrik åkte i sin nya Froggypulka, Wilmer åkte på sin motorcykel-.. ja kälke.. eller vad det är, Anton åkte på sin ‘snowboard’ och Ozzy prövade lite av varje. Snowracern är poppis, men även ett ‘flygande tefat’ som är högblankt på undersidan och går i hundrasjutti.
I kväll har vi grillat igen och ätit resterna av potatisgratinen vi åt igår. Det var gott. Sedan har det varit hockey har jag hört 😉
Didrik klappar händerna för Rögle 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt
Natten till idag har jag sovit. Ganska ihopknölad på en alldeles för liten soffa hemma hos mor och far. Men dock.
Ossian och Fredrik drog pulkan hemåt igår på kvällskröken då Ossian inte orkade med mer julfirande. Jag tog bilen efter med en stor säck fylld med julklapparna han fått av Jultomten, som han blivit så hjärtans glad för. Jag tog en liten pratstund med grannen och begav mig sedan tillbaka till, det nu mycket varmare, Ishotellet här i Tallisjärvi 😉 Kvällen blev lugn. Barnen låg i den stora sängen och spelade på sina nya dataspel och Didrik var inte alltför krävande. Det var då jag somnade vid matbordet som jag beslutade att vila en stund på soffan (som jag också vaknade på tillsammans med Diddan i morse).
Nog om detta.
I dag efter frukosten började Wilmer gnälla att han hade ont i magen och mådde illa. Han ville stanna hos mormor och morfar så det fick han. Jag och Anton och Didrik drog hem och åkte pulka en stund. Wilmer kom också dit och testade sin nya cykelpulka som han fått igår. Sedan ville han följa med mormor tillbaka så han sover där inatt. Han verkar må helt ok. Ossian har också varit ok. Han har gnällt lite över ont i magen men han äter bra ändå. Vi får väl se hur det går inatt.
I kväll bestämde vi att vi redan är trötta på julmat.
Det blev grill ikväll.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt, teknik
Barnen verkar vara nöjda. Det är det allra viktigaste.
Mer kommer i morgon eller så.
Han har varit helt ok sedan i går kväll. Inga spyor och ingen skit. Men det vet vi vid det här laget att det inte betyder ett dugg. Han hade blivit utomordentligt glad i morse då han öppnade sin pulka med ratt. Han har varit ute och åkt i den på förmiddagen.
Det känns utmärkt att han mår bra alldeles just nu. På julafton 🙂
Hej! Vem är du?
Vad har hänt? Är du skadad? Jag ska hjälpa dig!
Bäst vi drar!!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
Fuck barriärvård och tafatta isoleringsförsök. Snart kommer Ossian hit med sin magsjuka och Anton har haft haft d***** hela morgonen. Strunt samma. Nu får det var nog. Julen ska firas tillsammans, så är det.
Jag har ägnat förmiddagen åt lite jobb. Didrik har somnat, trött efter sina nattliga aktiviteter.
Så.. god kräkjul på er 😉
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt
Jag vet att det är Julafton idag. Eller åtminstone natten till. Jag kan inte hjälpa det men jag är så himla ledsen. Den som inte orkar med ett mörkt inlägg under den här helgen som ska vara glad, får sluta läsa nu.
I de sista skälvande timmarna av sin tillfriskanande storebrors födelsedag, sovande i väntan på Den Stora Dagen, insjuknade även Ossian i maginfluensa. Jag tycker så synd om honom. Han som har pratat om Jultomten i en månad snart, och väntat, och väntat, och väntat.. Jag hade det på känn. Han hade sagt att han hade ont i magen och verkat lite lugnare och tystare än vanligt under eftermiddagen. Men man önskade ju inget annat än att han skulle få slippa. På julafton. *snyft*
Jag själv hatar verkligen magsjukor och allt vad spyor heter. Jag avskyr att ta hand om det, och jag gör allt för att slippa drabbas själv. Det är min allra sämsta sida som mamma. Men barnen har en pappa som tar hand om de kräkande barnen. Han tycker inte alls att det är lika hemskt som jag tycker att det är. Magsjukor ger mig ångest. Trots att det har blivit så himla mycket bättre sedan barnen kom så tär det verkligen på mig såhär när det börjar ha snurrat runt ett par veckor.
Förr i tiden karade jag mig för det mesta undan ganska lätt också. Det kunde vara så att både mor far och syster avlöste varandra med sjukdom. Jag minns när jag var tio år. Då var det precis så. Min syrra tog hem något äckligt virus från dagis som hon smittade pappa med sedan, som smittade mig. Jag låg på Julafton minns jag.. det började på kvällen före. Minns bara att jag låg i sängen och mådde illa under dagen. Pernilla Wahlgren hade något morgonprogram på Julafton dom jag kollade på där jag låg i pappas säng. Det enda jag åt på hela dagen var en kvist persilja. Morsan fick en dos smitta och blev betydligt sjukare på annandagen.
Ungefär så har det varit, och även efter att barnen föddes och började släpa hem grejer har jag klarat mig. Men då jag var gravid med Didrik blev jag jättesjuk precis i skiftet mellan maj och juni. Vi fick åka till sjukhuset för att det bara snurrade i huvudet och jag klarade inte att resa mig från toan. Det har varit ett par gånger jag fått smitta men inte blivit så sjuk också. Och så var det en gång när verkligen ALLA blev sjuka (utom Anton.. och Wilmer tror jag), 2005.. då alla utom jag spydde.. inklusive mor och far, medan jag satt på dass hela dagen. Och då menar jag verkligen kanske 90% av dagen, med barnen springande kring benen. Anton tvättade toan med borsten så fint efter mig den lilla stund jag var tvungen att resa mig upp.
I alla fall.
Då Ossian började vid halvelvatiden (tror jag att det var) så tog vi friskisar och packade ihop våra grejor och för hem till mor och far, där Anton redan väntade på oss. Dock inte riktigt så snart. Vet inte om det egentligen var en så välkommen överraskning att vi dök upp heller om sanningen ska fram. Innan vi åkte hemifrån packade jag ihop de julklappar som vi skulle ha med oss. De gjorde ont i hjärtat att lämna den fina pulkan med ratt, som vi slagit in tidigare under kvällen, liggande kvar på Ossians plats i köket. Paketet med den fina utkädningsdräkten vi slagit in och lagt under granen lade jag in i tvättstugan. Det vore så himla tråkigt att åka på att tvätta den det första man gör, så jag tänkte att han får öppna den då han frisknat till.
När vi kom hit till Yvädersvägen vaknade Didrik till ordentligt och höll låda till 02.10. Han har sprungit runt och lekt här, dragit och slitit i mina bröst och tittat på ‘makkapakka tvättar stenar’ på youtube. Jag var dödligt trött mellan varven men nu när han somnat är jag klarvaken.
Personligen skulle jag kunna skita i Julen som det ser ut just nu. Jag tycker att den suger och jag vill inte vara med. Jag är fullständigt slutkörd och har knappt ätit och sovit jättelite sedan jag själv hade ont i magen för två veckor sedan. Förut slumrade jag till med Didrik på bröstet och vaknade upp av en sådan där otäck apné (eller vad det heter). Jag vaknade upp och det kändes som att jag höll på att kvävas. Jag brukar få sånt när det blir lite för mycket för mig. Men nu var det fler år seddan. Det känns dessutom som att alla bara klagar på mig och hivar ur sig elakheter till mig. Just nu känner jag mig faktiskt inte önskad någonstans. Och jag tycker så synd om min sjuke pojk som längtat så mycket till Julafton.
Kul Jul.
Not.
Bättre är såhär blev det inte.
Så här fin är han, vår åttaåring, på sin födelsedag. Vi bestämde oss föra att ha ett litet utomhuskalas, och låta honom bli kvar i mormors och morfars hus över natten. Vi ska alla dit imorgon och fira Jul är det tänkt. Ossian är hängig ikväll. Han har en rackarns hosta och låter snuvig och tjock. Ingen feber ännu. Didrik är bättre tror jag.
I kväll har en julgran flyttat in här hemma och blivit klädd av barnen. Ja.. av Wilmer och Ossian. Didrik vill bara spela bandy med kulorna. Tur att de är av plast 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, shopping
Foto: hd.se
Här är han på en en bild, tagen i sin och den digtala fototeknikens vagga 😉 Han fyller åtta år idag.
Han har sovit hos mormor och morfar inatt också, men verkar må bra nu. Så skönt att han är bra på sin födelsedag!
Övriga är och köper gran. Jag ska jobba lite. Hade lite magknip igåt kväll men det verkar inte var flunsan.
Sedan ska vi dra och gratta Anton.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
Det är inte många glada barn på bilderna här i bloggen just nu. Wilmer fick strosa själv till skolan på avslutningsdagen. Anton är dock bättre nu och vi hoppas att det är slut på magproblemen i hushållet nu. Och i det andra hushållet på Yris, dit vi även exporterat en del.
Didrik är sjuk igen. Nu ligger han här utslagen med feber och ett blåmärke i munnen på grund av att en tand är påväg ut i överkäken.
Själv är jag ganska stressad. Jag försöker ta det lugnt och lägga bort alla krav. Det värsta är att om jag inte gör det jag ska nu så kommer jag att få problem sedan. Försöker att fixa skolan så gott det går.
Återkommer..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, personligt, Resor och utflykter, sport
Ja.
I morse var vi i Ljungsbro för en liten miniturnering i hockey. Wilmer spelade i gröna laget 🙂
Anton, som ju mådde tjyvtjockt igår kväll, mådde bra på morgonen då han vaknade. När vi var på väg till Ljungsbro började han må konstigt igen, och mina föräldrar fick ta bilen och komma ut och hämta honom. Jag hade en riktigt stressad stund med en missnöjd Didrik i vagnen och en Anton som inte mådde bra. Tur att man kan köpa fika där för det gjorde att jag i alla fall kunde håll Ossian i schack.
Wilmer tyckte att det var sådär kul att spela hockeyturnering i kylan. Han grät och frös om fingrar och tår. Efteråt kom jultomten med kexchoklad och kort med autografern från några bra LHC-spelare.
Efteråt hämtade vi Anton, som mådde bra då. Barnen åkte pulka Diddan sov och jag städade lite på övervåningen.
I kväll har det severats köpepizza här. Jag åt två tuggor. Pizzan åkte in i kylen men två små titthål i. Anton hade inte heller någon aptit. Han har hållit igång bra under dagen men jag beslutade ändå att han ska få vara hos mormor i morgon. Han är hängig och har diffusa tecken på att något inte är helt ok. Jag körde dit honom redan ikväll för han älskar att vara där. Han blev jätteglad då han fick veta att han skulle få ta på sig ytterkläderna och åka till mormor och morfar 🙂 Han packade ner sin ljusstake han gjort i slöjden och en tomte som han inte hunnit göra klart på lektionerna som han tänkte måla, samt rena kläder för morgondagen.
Nu sitter jag i soffan med en vaken Didrik fast klockan är snart elva. Eller Didrik sitter inte i soffan. Naturligtvis.
Didrik beundrar sitt verk 🙂
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
