Bilden: Wilmer vilar sig under matchen.
Fotot är taget med mobilkameran. Det är tyvärr det enda foto som blivit taget idag. Jag har tagit mitt sista foto med den digitala systemkameran som jag fick i present då jag fyllde trettio, och det fina lilla ljuskänsliga objektivet som jag fick på min senaste födelsedag.
Idag var det Björnligans Dag i Cloetta Center. Alla tre årskullar, nollettor, nolltvåor och nolltreor fick spela matcher mot varandra och allmänheten var inbjudna för att pröva på hockey.
Vi var där tidigt för Anton spelade match redan klockan åtta. Ossian och Didrik var med oss och barnvagnen placerades utanför omkädningsrummen för att inte vara i vägen (vilket en barnvagn för det mesta är var man än ställer den), och vände ryggen till en liten stund. Då jag återkom så var locket på skötväskan öppet och sufletten på barnvagnen var uppfälld. Skumt. Men jag fällde ned sufletten och stängde locket på väskan. Bara en liten stund senare så upptäckte jag att min kamera var stulen ur väskan, och att även Fredriks nyckelknippa var stulen (med nycklar till hus och bil och jobb och allt).
Så nu har jag ingen kamera och Fredrik har inga nycklar.
Men barnen hade i alla fall en kul och mysig dag. Både Anton och Wilmer hade matcher och Ossian var med på isen och åkte skridskor en liten stund. Efteråt åkte vi och käkade på Mc Donalds med barnen och nu under eftermiddagen har jag grejat lite med pm2.
Nu ska jag äta middag. Sedan ska jag starta en facebook grupp tror jag; ”Vi som blivit bestulna på Cloetta Center under Björnligans Dag”.
Bilden är från resan vi gjorde i somras. En resa som, likt många, hade många överraskningar i bagaget.
Ossian står på en fjälltopp. I bakgrunden syns fjällbjörkar.
Vi hade just lunchat i Lofsdalen och fortsatt västerut. Vägen gick bara uppför och uppför och uppför. Nu såhär i efterhand, och med den vetskap jag har nu, känns det fantastiskt att vår bil klarade av det 😉
Någon som är flink med kartboken kan säkert räkna ut vilken topp vi bafann oss på. Själv har jag inte en aning så här långt senare.
Ett foto vi sett tidigare. Fast i en annan skepnad och denna gång , bakifrån. Didrik iklädd gummistövlar, utan brallor, mössa på huvudet (min coola från Fatpipe), och med en innebandyklubba i näven. Det finns inte många andra bilder att ta på Didrik i dessa dagar. Han väljer själv.
Bilden får även illustrera något annat. Avsaknaden av förändring. Extra påtagligt blir det just nu. Just denna tid då våren är på ingång. Vintern smälter bort. Förändringarnas tid ÄR här. Men inte HÄR.
Kanske är det bara en känsla. Många skulle säkert säga att det det bara är en känsla. Men då jag återvänder till början. Och läser. Kan jag se att jag tänkte på samma sätt då. Exakt.
Jag vet att det är nära nu. Ser bakåt. Och blickar framåt. Kanske kommer en annan tid. Kanske kommer förändringarnas tid 😉
..fått tag på den också 🙂
Som Martin Timell (som också satt i tv4-studion) sa:
”Om man vill vara ekologisk kan man ta en kravodlad gurka istället”
Ossian och Didrik kollar på Bolli.
Detta är INTE en arrangerad bild. Kanske skulle man kunna tro det. I synnerhet om man känner Ossian och Didrik och hur deras relation brukar se ut. Inte så att det är några problem, men kramas brukar de inte göra.
I morse skrev jag detta inlägg. En liten glimt av något nytt visade sig. Något som jag inte skådat tidigare.
Jag tror att det är början på en ny era. Jag hoppas att det är början på en ny era.
Så här önskar jag att det kunde vara lite oftare 🙂
En syskonbild. Inte traditionell. Inte särskilt skarp. Men talande.
Idag var det Ossian som klädde på Didrik när vi skulle åka till dagmamman. Kanske var det syskonkärlek. Kanske hade han tröttnat på att tjata och vänta på mig medan jag blåste Didriks fuktiga överdragsbyxor med hårtorken. Kanske var det lite av varje.
Wilmer och jag har varit och jobbat idag. Vi har dammat och våttorkat . Det gick inte så bra med plugget idag för Wilmer verkar ha tappat hörseln efter sin öroninfektion så han ville bara ha teven på högsta volym. I morgon är det dags för honom arr gå tillbaka till skolan igen.
Wilmer tröttnade på torkningen efter en stund, men fram till dess var han väldigt duktig med moppen. En riktig liten pärla 🙂
..utan alltför kostsamma reparationer!
I morse när jag skulle köra hem från dagmamman efter att ha lämnat de små så startade inte bilen igen. Vår fantastiska (nåja..) Ford Galaxy årsmodell 2001. Detta trots att vi fick ett nytt batteri förra veckan. (När man vrider på nyckeln händer ingenting. All el är borta för när man väl får igång den igen så står det CODE på radion.)
Jag fick ta in assistans både från far, som fick komma och hjälpa mig starta upp bilen, och mor, som fick åka hem till Wilmer som jag lämnat ensam hemma (eftersom han har öroninflammation och inte kan gå till skolan idag, och lämningen av de små i normala fall bara tar en liten stund).
När farsan kom och skulle hjälpa mig starta bilen så behövdes inga kablar. Plötsligt startade den igen. Däremot gjorde vi ett litet fynd. Synd att dessa bilder inte kommer med lukt för då skulle man kunna skapa en mer rättvisande bild 😉
Den fyrkantiga dosan till vänster i bilden ovan (med en röd sladd på)..
..såg ut som på bilden ovan inuti. Jag vet inte.. jag kan ju inte så mycket om bilar men det känns som att man borde ana oråd. Eller? Det luktade bränd plast. Kanske inte så konstigt.
Kan det vara detta som gör att bilen inte startar? Asså.. jag fattar ju att det inte ska se ut på detta viset men frågan är om detta kan bidra till startproblemet. OCH; vad göra? Känns som en lite dum fråga, men är det farligt att köra med bilen?
K-line? 😉 Andra bil- och elkunniga?
Och om någon tror att jag spelar idiotkorkad nu så kan jag förstå det. Men mina frågor är helt ärliga. Jag är tokidiot på bilkunskap.
Wilmer äter i vår säng.
Öroninflammation med största säkerhet. Det började igår kväll. Han har ont i båda öronen idag. Igår kväll hade han ont i det ena. Han har gråtit och kvidit hela natten men något läkarbesök blir det inte för att dom ”tar inte öron på helgerna”. Ok. Antar att man får finna sig i det.
Han fick äta frulle i vår säng nu på morgonen. Didrik som satt vi bordet och åt då jag förberedde brickan och knallade upp för trappan trodde att det var mat på övervåningen som stod på agendan för dagen. Då jag lämnade Wilmer i sovrummet med frukostbrickan för att gå ned mötte jag Didrik nästan uppe på övervåningen med sin yoghurtskål och sked i famnen 🙂 *kladd, kladd*
Det blev ingen hockeyträning för Wilmer eftersom han är sjuk. Anton sover fortfarande och Ossian är vaken och har ätit frukost. Pappan är i Ljungsbro på hockeyträning i Ljungsbro utan barn. I eftermiddag ska Anton ha en extrainsatt träning. Jag är ganska trött på hockey nu. Idag regnar det ute. Det är nog ett tecken på att det snart är slut 😉
Tidigt i morse föddes en punktlig och sööööt liten pojke! I Linghem ska han bo 🙂 Grattis till familjen T!
Mystiskt kryp på besök på vårt dass igår. Eller besök förresten, den kanske bodde där. Det var en Klokrypare, och de ser ut på detta viset (bilden visar ej naturlig storlek 😉 ):
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, personligt, Resor och utflykter
Anton vid Kukkolaforsen 🙂
I somras var vi på en lång resa. Vår fantastiska buss rullade exakt 340 mil. Från Linkan till Sundsvall, Luleå, Kalix, Haparanda, Torneå i Finland, Kukkola, Arvidsjaur. Sedan söderut mot Östersund, genom fjällen -Vemdalen, Lofsdalen, alla möjliga andra dalar, nästan hela vägen in i Norge, Idrefjäll. Sedan till Borlänge, för att landa i Linkan igen. Allt på elva dagar med ett fem dagar långt stopp i Luleå och Kalix. Mycket bil blev det 😉
Det var en fantastisk resa. Vi var trötta på att åka bil då vi kom hem. Sedan väntade snart nya äventyr. Kanske var det därför rapporteringen från resan uteblev. Nu när årstiden börjar närma sig vår igen kanske det kan vara på sin plats med lite bilder från den där resan. Vi får se vad som dyker upp här 🙂
Lottas Dagbok 