Didrik och Ossian hade en ljus stund i den stökiga soffan förra veckan
Ikväll har Anton och jag varit i Ljungsbro. Han är frisk och pigg och ska gå till skolan i morgon. Vi åkte ut till Ljungsbro för att kolla in sen sita hockeyträningen innan Team Sportia Cup på söndag. Det kändes lite viktigt.
På vägen hem handlade vi mat på Mc Donalds. Allt efter Ossians önskemål. Han har inte ätit så bra de senaste dagarna eftersom han varit sjuk så när han började prata om Chicken Mc Nuggets så var det lätt att ge efter.
I morgon ska Ossian och Didrik vara hemma. Ossian har varit ok idag. Jag har inte provat febern eller gett någon Panodil. Däremot har han varit väldigt trött. Som ganska länge mitt på dagen men somnade i alla fall gott ikväll. Fredagar betyder dagis så därför får aven Didrik vara hemma.
En bra sak är att Wilmers läpp verkar läka fint trots att han bara kunde ta fyra doser av sin antibiotikakur. Igår fick vi ett brev från sjukhuset att hans resmiss kommit till Allergicentrum. Där ska de utreda om han inte tål Heracillin.
En väldigt dålig sak är att vår bil inte mår bra. Eller den har mått dåligt i hjullagren i över ett och ett halvt år men vi har förnekat detta faktum. Nu har vi tvingats se sanningen i vitögat eftersom man inte kan föra ett normalt samtal i bilen längre på grund av oljudet. Vi har även insett att det kan bli total katastrof om hjullagret går sönder på riktigt. Expertis menar att man lika gärna kan skrota bilen i så fall. Det känns som att denna bilen äter hjullager. Vet inte hur många den mumsat under tiden vi haft den. Äventyr med vår bil kan man läsa om exempelvis här. De som följt bloggen vet att h**bilen har varit uppe otaliga gånger. Man kan säga att även den är en story of love and hate 
Nu kväll.
Ossian tog ett skumbad igår kväll
Omväxling förnöjer.
Nu har jag haft dem alla fyra här hemma i omgångar den senaste veckan. Har de inte varit sjuka själva så har de varit hemma för att någon annan varit sjuk.
Idag är Ossian hemma med mig. Han hade fortfarande betydande feber igår kväll. Vet inte hur det är idag. Han verkar pigg men inte frisk. Han hostar och snorar väldigt myket.
Anton har sovit hos sin mormor och morfar inatt. Han vill så gärna göra det. Han var väldigt mycket bättre igår än han var i förrgår. Idag hoppas jag att han är helt bra för då kan han gå till skolan i morgon. Tyvärr missar han både fiollektion och ishockeyträning idag. Men det är inget att göra åt.
Nu ska jag klä på Didrik och gå och lämna honom hos hans dagmma vid åtta. De ska gå iväg och ha gymnastik idag. Det brukar de göra på torsdagar. Wilmer har redan åkt till morgonfritids. Både Wilmer och Anton älskar morgonfritids fär de får vara i gympasalen och spela spökboll (?).
Allvaret väntar.
Det tar på krafterna.
Det gick bra på vårdcentralen. Ossian är på bättringsvägen. Bra läkare. Pratade en del krupp. Fick mig genast att känna mig som en bättre mamma. Om nu samtalet med sköterskan i morse fick mig att känna mig som en sämre. Konstaterade mest det som redan konstaterats tidigare. Att nästa gång blir det sjukhuset. Läkaren sa att Ossian sannolikt drabbats av två infektioner. Först magsjuka och sedan en förkylningsinfektion. Nog om detta.
I eftermiddag har jag haft lite tid att fixa med jobbsökande för båda sjuklingarna har varit med morsan. Kom ett litet kliv framåt. Bäddat för flera steg framåt. Sedan fick jag en uppenbarelse. En sak som jag så jättegärna skulle vilja göra. Jag brukar ju aldrig ångra saker jag gjort. Men jag kan ångra saker jag INTE gjort. Så är med facit i hand. Jag vet att jag hjar massor av utbildning men jag känner att det är en fåle jag saknar i mitt stall. Får se.
Nu hämta barn.
Anton är hemma hos mig och är sjuk idag. I natt vaknade han och hade feber och ont i huvudet. Han har fått Panodil hela dagen och mått bättre av det.
Till lunch idag bestämde vi oss för att återuppliva en gammal favorit. Då Anton var liten älskade han Gorbys piroger. Det ville han ha idag och det blev en riktig hit.
Hoppas att han inte blir långvaritgt sjuk. På söndag är det Team Sportia Cup (hockey) här i Linköping. Då ska han vara med enligt planerna. Kanske är det för optimistiskt att hoppas på det. Men han borde kunna vara med och titta på.
Foto: Jovars. Jag själv. Och pratbubblan har jag också gjort.
Mannen på bilden har varit en av mina följeslagare genom livet så här långt. I vått och torrt har han stått vid min sida. 8 bitar och 32. Super och i emulator.
Just då jag trodde att vi gjort upp för evigt återkom han för att, som jag misstänker, bli kvar ett bra tag. Nu mera i Wii-format och i den mobila formen DS. Jag tycker att han är helt ok. Han kan springa fort, skjuta eldbollar, flyga och simma. En riktig man med andra ord. Numera arbetar han även under cover. Som pingvin
Han hade varit fulländad om det inte hade varit för hans musiksmak. Eller snarare bristen på variation i musiken som omger honom. Jag är så trött på att höra ljudet från honom. I svaga stunder är jag nära på att slänga ut honom för evigt. I alla hans former. Men han har en fanclub här som skulle bli så ledsna om jag gjorde det. Så han får stanna. Tsv.
Att vara hemma med en frisk Didrik är ett heltidsarbete. Eftersom Ossian spydde i torsdags var Didrik hemma med mig. Ossian var ju hos mormor och mådde kass. I morgon ska Didrik få gå till dagmamman. Ossian har ju feber och är sjuk fortfarande trots att han inte kräkts sedan i torsdags morse. Ungarna har inte träffats så Didrik hade egentligen kunnat gå idag men denna vecka var det fredagsdagis på måndagen så han fick vara hemma.
Han är verkligen en handfull. Springer runt och stojar, klättrar upp och hämtar saker i skåpen, gräver i min handväska, ritar på väggarna (!) och säger en massa.. hmm.. roliga saker. Nyss sa han att han fiser med snoppen. Kul. Luktar gott också 😉
Vi är i Vadstena. Fredrik spelar hockey och vi andra softar vid sidan om. Barnen har jätteroligt i korridoren utanför omklädningsrummen. Grymt.
Jag har testat mitt nya nagellack som jag köpte då vi var i Norrköping igår.
På bilden ovan kan man även se hur torra och sträva händerna blir då man städat upp tre flaskor klorin på en förmiddag. De blir alltså så pass häxiga att det framgår aven av en suddig webcambild.
Ossian är tyvärr fortfarande väldigt febrig och sjuk. Vi funderar nu på om det är något annat virus som drabbat honom samtidigt som magsjukan. Han är snuvig och hostig nu också. Han är hos mormor men jag saknar honm mycket. Dock vet jag att han har det väldigt bra där så han får vara kvar åtminstone tills i morgon.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, Melodifestival, personligt, Resor och utflykter, shopping
Jag har köpt årets första solglasögon. Är inte det ett riktigt vårtecken?
Idag har vi varit i Norrköping och fikat på Jolla. Gott men dyrt. Ungarna var inte överväldigade om man säger så. Wilmer gillade det. Anton drack sin choklad. Didrik ratade den fina chokladen. Vi har varit där en gång tidigare men det var ganska länge sedan nu. Då var Ossian med men inte Wilmer. Då tyckte jag att matmuffinsarna smakade dill. Idag tyckte jag att de smakade lök 🙂 Men idén är bra.
Efter fikat tog vi en sväng på staden. Jag köpte solbrillorna och nagellack. Det är faktiskt dags att bry sig lite om sig själv. Det har inte hänt på ett tag. Fredrik köpte böcker till sig själv och barnen. Han verkar ha träffat mitt i prick med boken han köpte till Anton. Vargbröder heter den. Anton är uppslukad. Tur att det finns en hel serie 🙂
Ikväll ska vi äta spagge och köttfärssås. Ossian är kvar hos morföräldrarna med feber. I morgon har vi massor av hockeyrelaterade grejer att göra. Ikväll ska vi kolla på andra chansen i mello.
Osv.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Husdjur, poesi, skolan, sport
Anton, Didrik och Kissen Laban idag på morgonen
Didrik är två och ett halvt år idag. Han har blivit en stor kille verkligen. Pratar som en treåring minst och är bra på typ allt. Ingen vidare redogörelse.
Anton är på fint humör trots en liten motgång igår. Han är en sådan fantastisk person som tar situationer med de förutsättnignar som ges. Spottar i händerna, tvi,tvi, och går vidare mot nya äventyr. En mycket god egenskap. Han är även det största kämpe jag känner. Han ger sig aldrig så länge möjligheter finns. En guldgosse helt enkelt.
Kissen Laban verkar återhämta sig fint efter kulklippningen igår. Han är lite skeptisk och springer undan men han blir mer och mer sig själv igen.
Ossian har feber idag. Han är kvar hos mormor och morfar. Magen har varit felfri i 48 timmar nu men som sagt så har han feber. Helt i sin ordning då man har ett magvirus. Han är på bättringsvägen.
Fredrik och Wilmer är på hockeyträning i Ljungsbro. Jag hade också velat följa med men tydligen är det förskräckligt jobbigt att övriga familjen åker med på hockeyträningarna så vi kommer nog inte att synas i Ljungsbro så mycket framöver. Trist.
Nu ska jag ta lite frukost.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan
Wilmer är hemma idag. Feber verkar han inte ha någon längre. Det är skönt. Men i eftermiddag ska vi iväg till öronkliniken med hans tjusiga restylaneläpp Själv skulle jag faktiskt kunna betala för en sådan. Jag är nog inte ensam. Wilmer är inte helnöjd och vägrade gå till skolan i morse. På ett sätt förstår jag honom. Restylaneläppar är inte så hett bland sjuåriga pojkar.
Om ett tag tänkte jag skicka iväg sötläppen till mormor för jag har hittat ett par jobb som jag ska söka innan vi måste dra iväg till sjukan. Inte helt lätt att koncentrera sig med nintendoljud i bakgrunden. Han är ganska rastlös också och ett miljöombyte behövs. Redan.
Som alla stammisar vet så tappade Wilmer två tänder förra veckan. Nu i kväll då han kom hem från polaren Jonte såg han jättekonstig ut i ansiktet. Läppen stod rakt ut. Under läppen kunde man se två lila och gula prickar efter de två tänderna som sitter brevid där de tappade satt. Feber 38,3. Han har hållit på och bitit sig själv på något vis. Troligtvis eftersom det känns annorlunda i munnen då det saknas två tänder där framme.
Jag ringde 1177 för att få råd. Det är ju inte så bra det där med bitskador tänkte jag, och särskilt inte ihop med feber. Den första tanten jag pratade med verkade inte fatta ett dugg vad jag pratade om. Det var slut på tider på jourcentralen så hennes högsta önskan var nog att vi inte skulle behöva någon läkartid. Jag blev till sist kopplad till öronkliniken vilket var bra. Sköterskan pratade med läkaren som bedömde att vi skulle ha en tid i morgon. Så i morgon ska Wilmer och jag till öronkliniken 15.20. Kanske får han antibiotika eller något. Vi får se.
Så här ser han ut:
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Kändisar, Melodifestival, musik, personligt, Resor och utflykter, sport
I hörnet: Lasse Stefanz
Kollar mello ensam. Konstaterar att det är uselt hittills. Lasse Stefanz klär vårt stökiga vardagsrum. Gillar inte. Funderar över varför Linda Pritchard inte har en karriär efter så många försök trots en rätt bra röst. Kan det möjligen bero på att hon är så ocharmigt fel för övrigt.
Fredrik, Ossian, Wilmer och Anton är på hockey. Didrik har just somnat. Tidigare i kväll har jag gjort något som som man inte vågar skriva på en blogg med många anonyma läsare. Kan dock avslöja att det har med rengöring att göra. Möjligtvis kan jag avslöja det i slutet av april.
Idag har vi varit i Tranås. Hockey för Wilmers lag. Det var roligt men jobbigt. Mycket trappor och skrymslen. Didrik, Didrik..
Oj! Wow. Ler stort åt Linda Bengtzing. Det har nog aldrig hänt tidigare
Nu trött.
Svejs!
Ossian var reserverad efter sprutattacken
Imorse var vi på femårskontroll på BVC eftersom Ossian har fyllt fem år. Kring halsen hade han medaljen som han fick efter hockeycupen före jul. Han var lite orolig innan. Försäkrade sig noga om att han inte skulle behöva ta spruta. Vi hade inte läst på pappret som kommit i lådan så noga men Fredrik googlade och kom fram till att det inte skulle vara någon vaccination. Men det var det! Ossian var jätteledsen och fick panik och sprattlade då sköterskan skulle ta sprutan och vi fick hålla fast honom. Usch. Annars var allt bra. Vikt och längd följer kurvorna fint och han ligger mitt på den tjocka medellinjen i journalen. Ser som en falk också.
Nästa fredag är det Didriks tur. Då ska han på tvåochetthalvtårskontroll. Först ska vi lämna Laban på djursjukhuset som ligger just intill BVC för han ska operera bort kulorna då. Men det är då. En vecka dit.
I bilen måste man ha rätt ljud. Det tycker Didrik.
Wilmer förkunnar att han ”hatar mig också”. För att jag ”retat”. Jag är ”tå jävla tatkig”. Jag säger att han är jättesöt. Det är han verkligen. Med eller utan tänder. Fast han ser faktiskt litegranna ut som en fisk. En söt fisk.
Jag tvättar sjutton par kalsonger i badkaret. Exakt sjutton. I olika storlekar och färger. Hänger dem med omsorg. Suckar djupt.
Nastrovje.
Lottas Dagbok 