Igår var det åter dags för idrottsevenemang i familjen. På mogonkvisten bar det av till Ljunkan (som är en gymnasieskola här i staden med rätt förutsättningar) för en innebandyturnering. den här gången var det Wilmers tur att delta. Vi drog dit allihopa för vi tänkte att det nog skulle gå bra (vi=dårar som aldrig lär).
Då vi kom dit var hela evenemanget försenat med två timmar eftersom de som kommit dit först på morgonen inte hade kommit in i lokalen av någon anledning.
Väntan blev lång i en skolkorridor långt ifrån anpassad för små barn. Det var vassa stenkanter, farliga trappor med ojämna trappsteg och bord byggda av stora betongblock som låg helt lösa på varandra. Ett barn lyckades välta ett sådant betongblock. Han hade kunnat få det på sig och dött. Livsfarligt.
Så det blev (som vanligt) till att ringa in förstärkning i form av catering mm. Morsan kom med efterlängtade smörgåsar och frukt till barnen och vuxna.
Wilmers matcher gick väl sådär men de hade i alla fall roligt. Tror jag. Tyvärr finns det inga bilder eftersom mobilkameran inte funkar så bra i en jumpasal 🙂
På eftermiddagen var de stora barnen borta och lekte med kompisar och på kvällen bjöds det in gäster 🙂 Jag lovar att jag aldrig frivilligt skulle ha startat upp ett bak men eftersom vissa insisterade så blev det ett tappert försök till en kladdkaka. Jag är riktigt usel på allt som har med köksarbete att göra och behöver en manual som är konstruerad för en idiot för at
t klara av det alls. Detta blev gårdagens bakning ytterligare ett bevis på. Varför kan man inte skriva i receptet att smöret ska vara smält innan man lägger det i smeten? Det slutade med att jag ställde in plastpytsen med smeten i ugnen för at smälta klumparna. Resultatet blev att hela pytsen blev mjuk och var tvungen att stå och stelna till innan jag kunde vispa till smeten.
Som tur var blev det en kaka som smaka de ok. Som tur var kom restaurangfolket och räddade situationen i sista minuten vilket jag är hjärtligt tacksam för 🙂 Dock tyckte jag att kakan hade stått en aning för länge i ugnen. Men, men.. tur att vi hade ätit mycket kyckling innan.
Det blev en ganska sen kväll för barnen så imorse blev det sovmorgon. Planerat var en tur till hamnen för bottagning av diverse grejer på båten. Känns högaktuellt. Verkligen. Det var mulet i morse men nu börjar solen visa sig så det
kanske inte är så dumt med en stund ute i alla fall.
Didrik sover middag (tidigt!) och de andra har redan hittat ut på gården. Ossian är lika het på cykling denna säsong som han var den förra så hans första fråga var som vanligt ‘vad är det för dag idag?’ Då han fick veta att det var söndag och hemmadag skulle han genast ut och cykla. Han har blivit så duktig på att klara sig själv den lille mannen. Han har iofs alltid varit bra på det mesta han tar sig för. Han simmar, cyklar och åker skridskor och pratar som en klok gammal farbror.
I morse valde han kläder själv i sin byrå och tog på sig dem. Det kanske inte är så märkvärdigt egentligen, och har hänt flera gånger tidigare, men jag tycker i alla fall att det är kul att se vad han väljer. Det är så viktigt för honom att det ska vara en långärmad tröja under och en kortärmad utanpå.
Nu ska jag gå och sköta lite viktigheter medan mitt lilla didrikplåster fortfarande sover. Han har det lite jobbigt just nu med fyra stycken kindtänder som håller på att bryta igenom samtidigt. Men jag är väldigt glad för hans skull för han behöver verkligen de där tänderna. Med dem kommer han troligtvis att kunna äta råa morotsbitar utan att de kommer upp hela i en slemmig spya en halvtimme senare (eller osmälta den andra vägen efter ett och ett halvt dygn). Så skönt för honom 🙂 Han har varit väldigt sen med tänder. Särskilt i förhållande till hans brinnande intresse för stora köttbitar och råa grönsaker. Tur att morgonkaffe med mjölk är flytande 😉
Det börjar bli riktigt tröttsamt att vara utan kamera nu faktiskt. Dags att göra något åt det kanske. Tips? Måste vara Nikon. Begränsad budget.
Var det någon som orkade hela vägen hit eller??
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, månadsbilder, personligt, spel

Nu är Didrik nitton månader. På självaste annandag påsk! På bilden syns han i Wilmers cykelhjälm.
Han tycker mest om att:
1. Spela bandy. Ute som inne utövar han denna sport. Med eller utan kläder (men säger man att det är sportbyxor och sportstrumpor har han dem gärna på sig ;-)). Allra helst vill han ha en motspelare också. Då motspelaren tröttnaroch lägger ner klubban ropar han ”appat, appat!!” (tappat.. klubban alltså). Själv tröttnar han aldrig. Och han är dessurom bra på det efter ett halvårs hårdträning.
2. Borsta tänderna. ”Tänna!!” Han vill ha barntandkräm på borsten. Vems borste spelar ingen roll 😉
3. Prova skor och stövlar. En av mina jumpadojjor är på vift sedan igår och jag har letat överallt här hemma. För Didrik har storleken ingen betydelse. Alla varianter funkar. De behöver inte heller vara samma sort på båda fötterna. Han älskar att vara ute och leka. Kanske därav kärleken till skodon 🙂
På bilden: Didrik äter gräddbulle. Han tyckte inte att det var något vidare gott. Han gjorde sitt bästa för att ta chokladen men han kunde inte riktigt bli fri från allt det vita.
Idag har vi sett till att barnen har överdragsbrallor nu när våren är här. Det var bara Anton och Wilmer som var utan. Det skulle visa sig att det inte var något lätt projekt. Tydligen ska man inte vara rädd om mysbrallorna då man passerat sju år. Som tur var tycker Åhlens att även åttaåringar kan få ta sig en svängom i lervällingen. Tack för det. Wilmer fick ett par brallor från Lindex.
På eftermiddagen hade vi besök av goda vänner som vi inte sett på länge. Mycket trevligt! Hoppas att det blir snart igen.
I kväll har vi varit ute på vår lilla gata och barnen har lekt. Ossian har cyklat och Wilmer har lekt med en grannpojke som han inte har lekt med tidigare. Didrik har spelat bandy och Anton har varit borta hos kompisar 😉
På kvällen visade Didrik att han lärt sig ett nytt ord. Påkke, påkke!! sa han och pekade mot diskbänken där halvstora runda färgglada saker fyllda med godsaker låg 🙂
Sedan blev det grill och nu tv 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt, skolan
Idag på morgonen var det extra tråkigt att inte ha någon kamera. Eftersom det är skärtorsdag var det dags att klä ut sig 😀 Men mobben fick duga.

För Didrik var det första gången att klä ut sig på påsken. Han var helt frivillig till detta och jag tycker att han prickat häxlooken bra.

Ossian var helt klart lite mer bestämd. Ena stunden skulle han klä ut sig och nästa stund skulle han inte. Ena stunden skulle han vara gubbe och nästa stund skulle han vara kärring. Ena stunden skulle han måla sig och nästa stund skulle han inte. Det krävs verkligen major psykologi då man ska få honom dit man vill just nu. För att han är helt inne på linjen ‘JAG gör som JAG vill’ just nu. Till sist blev han i alla fall en fin påskgubbe.

Och så dessa två surisarna. De kunde knappt stå stilla så pass länge så att jag överhuvudtaget fick ta en bild och denna blev verkligen mobilkvalitet tyvärr. Man kan inte tro att de frivilligt har klätt ut sig. Anton brukar aldrig vilja klä ut sig på påsken men i år ville han plötsligt. Wilmer brukar älska att klä ut sig men idag hade han synpunkter på hatten jag tagit fram. Trots att han fick en annan kunde han inte bjuda på ett litet smajl. Hoppas i alla fall att de har trevligt på påsksamlingen idag i skolan 🙂
Se två år gamlapåskkärringar och påskgubbar HÄR.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, personligt, Resor och utflykter
Horisonten där är inte sned i verkligheten 😉
Bilden av Didrik är tagen i mitten av Juli och vi hade just kommit fram till Luleå. Vi hade först åkt från Linkan till Sundsvall och övernattat där på ett fint vandrarhem. Under andra dagen åkte vi den sista biten (ja, en rejäl bit) till Luleå.
Det var ganska varmt den där dagen vill jag minnas. Didrik var tio månader gammal och ville krypa på marken och smaka på allt. Jag minns inte temperaturen i vattnet men han kröp ut en bra bit och blev alldeles våt på kläderna.
Det är inte utan att man längtar till sommaren då man tittar igenom bilderna från norrlandsresan. Men nu är vi ju i alla fall på väg åt det hållet. I helgen blev det sommartid igen. Vilket i och för sig är lite jobbigt då man måste jaga ikapp en timmes förlorad sömn. Men det brukar rätta till sig ganska snabbt om man inte tänker på det för mycket tycker jag.
Ossian fastnade också på bild vid älven. Alla barnen och ett par vuxna badade. Själv stod jag på kanten eftersom jag är en kruka. Någon måste ju ta bilderna också 😉
Undrar just vem som ska ta bilderna nu då jag inte har någon kamera längre. Och jag kanske blir tvungen att bada nästa gång 😉 Tur att jag har lite gamla bilder att ta fram. Något annat skulle innebära totaldöden för den här bloggen. Kanske finns de som skulle tycka att det var bra rent av.
Efter en sådan vinter som varit nu känns sommaren avlägsen. April stundar och snöhögar, om än smältande, ligger kvar lite varstans. Lager på lager forsar de mot växande pölar och blottar vissa hundägares synder från en tre och en halv månad gammal vinter. När snön faller ner faller visst vettet ut för en del. Eller kanske körde han som skulle leverera de svarta påsarna till Tempo Tallen fast i en snödriva i kaoset före Jul. Vi har till och med korvar i trädgården. Nämligen.
Då sommaren är långt borta får man leva på minnena tills vidare. Denna morgon minnet av ett kvällssoligt dopp i Lule älv i mitten av Juli 2009.
Ett foto vi sett tidigare. Fast i en annan skepnad och denna gång , bakifrån. Didrik iklädd gummistövlar, utan brallor, mössa på huvudet (min coola från Fatpipe), och med en innebandyklubba i näven. Det finns inte många andra bilder att ta på Didrik i dessa dagar. Han väljer själv.
Bilden får även illustrera något annat. Avsaknaden av förändring. Extra påtagligt blir det just nu. Just denna tid då våren är på ingång. Vintern smälter bort. Förändringarnas tid ÄR här. Men inte HÄR.
Kanske är det bara en känsla. Många skulle säkert säga att det det bara är en känsla. Men då jag återvänder till början. Och läser. Kan jag se att jag tänkte på samma sätt då. Exakt.
Jag vet att det är nära nu. Ser bakåt. Och blickar framåt. Kanske kommer en annan tid. Kanske kommer förändringarnas tid 😉

På bilden: Didrik tar sitt kvällsbad efter potatisbullar med rårivna morötter och kalkonkött. Min lille bebis. Han har blivit en stor och klok bebis nu. En bebis som utmanar mig ibland. Det är så dags. När man passerat ett och ett halvt.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt

Norrköping igår. Anton gör det han gillar mest 🙂
Nu är alla barn friska. Det gäller att ta vara på tiden. Men jag ska inte klaga. Visst har jag varit hemma en vecka nu men det är ju inte så att barnen varit så sjuka överlag. Och detta faktum bör man vara ödmjuk och tacksam inför. Minsann.
Idag kommer dagen att bestå av en del uppsatsarbete. Det är ett litet tag tills pm2 ska in men vi har en del kvar också. Jag känner att jag inte fått så mycket gjort nu när ungarna varit sjuka. Fredrik är i Stockholm 😯
Det har varit en ganska tuff helg. Jag har varit själv på kvällarna med barnen både fredag och lördag. Det har varit skridskoåkning och hockeyträningar tidigt på mornarna och så var det cup igår eftermiddag. Ingen rast och ingen ro. Som grädde på moset har Didrik velat vara uppe sent på kvällarna och kinkat lite på nätterna.
Nu slutgnällt. Till arbete.
Hörs!

Didrik har växt i sin fina julklappsdress nu.

Ossian (som gärna ställer upp på bild så länge han får vara i mitten av den) ”vill också ha en clowndräääkt” men får nöja sig med arvegods. ”Hej då Doktor Blåshål!” ropar han efter Didrik som står och knögglar ihop plastmuggar för att han ska få nöjet att öppna sopskåpet och lägga dem i tunnan. Duktig Ossian ränner efter och försöker samla ihop dem och lägga in dem i det rätta skåpet igen.
..i en något större syskonskara får man klara sig själv mycket. Resultatet blir att man lär sig kämpa för att komma dit man önskar, skulle jag tro. Får man ingen hjälp så får man reda sig på egen handhelt enkelt. Särskilt mycket vuxenuppmärksamhet kanske man inte får (mer än kanske på någon blogg någonstans).
Didrik älskar sport. Verkligen. Utan särskilt mycket uppmärksamhet från de vuxna slipper man även påtryckningar och påprackade vuxenintressen. Där av kan jag, som inte gillar när man inte får en chans att se vad barnen verkligen själva vill och som faktiskt inte heller är så jätteintresserad av sport på det sättet, säga att detta är något han valt helt sjäv. Utan att gräva ned sig i den sociala inlärningsteorin alltför mycket bör dock vidhållas att det förekommit en hel del sport i hemmet under den tid han bott här 😉
I morse skulle Wilmer och pappan dra på hockeyträning i Ljungsbro.

Didrik hade gärna följt med 😉
..då jag just skrivit detta inlägg gjorde Didrik något som var så äckligt att jag var tvungen att skriva om det HÄR!
Barnen som varit sjuka under veckan är ok nu. Idag har de varit lediga. Wilmer också. Anton fick en sista vilodag, och ska tillbaka till skolan på måndag. Vi har varit på en biltur till Åtvidaberg. Kändes gudsförgätet. Så även Grebo.
I kväll har jag och ungarna varit iväg och käkat hos mor och far. Fredrik jobbade på CC. Sedan har jag lyssnat på ungarnas väsen ett tag och badat dem. Sedan tjafsade vi om vad vi skulle kolla på på tv. Och de droppade av en efter en.
Kvar satt jag i soffan med sovande ungar kring, och på, mig själv. Men jag klagar inte minsann. Jag har haft en trevlig kväll. Det är fantastiskt vad den nya elektroniken har att erbjuda. Man behöver aldrig vara ensam nu för tiden 😉 (..och när jag läser föregående mening känner jag att jag måste förklara att jag menar Internet 😉 )

25 augusti 2009. Mobbefoto.
..och han går ut på altanen för att hämta sin klubba. Didrik, som älskar allt med klubbor och bollar, springer genast och hämtar sin också.
Pappan: Nae Didrik, det är inte vår tur nu..
Didrik: Jååååoj… dääädä!!
😀

Här syns han i min mössa från 8848.
För övrigt kan man se honom plocka lecakulor i blomkrukorna som han sedan svingar iväg ut i hallen med sin snorgröna innebandyklubba.
Eller så kan man beskåda och höra honom riva i grytskåpen i köket för att sedan använda grytlocken som cymbaler. Med en träslev som hjälp får han till ett helt trumsätt.
Måtte han bli sugen på att sova lite middag snart 😉



