Filed under: Allmänt, bebis, Familj, Fest och kalas, personligt, Resor och utflykter
Dags att dra vidare till kaninstället!
Grattis till Didrik som blir tio månader idag. Får se om jag hinner uppdatera med bild i kväll, annars får det bli i morgon.
Återkommer!
Rimforsa 090701, Eftermiddag

Någon som vet vem som håller på att bryta sig ut ur hans huvud? Eller håller han på att klona sig? Spänningen tätnar..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Livet på sjön, personligt, Resor och utflykter
..och:
- Onsdag: Var i Sthlm och kollade in ‘Volvo Ocean Race’-båtarna. Stora och coola var de. Stökigt var det i Stockholm. Parkeringen var svår att hitta och svindyr. Eftermiddagen firades i Teeby där vi träffade familjen och söta nytillskottet. Tack för gästfriheten och kycklingsalladen! Didrik höll på att slå ihjäl sig då han föll handlöst bakåt i TrippTrapp-stolen och Ossian håll på att drunkna i swimmingpoolen. Kronprins Teeby höll dessutom på att förlora en fot. Tur att vi inte träffas oftare 😉
- Torsdag: Didrik föll i TrippTrappen igen. Stolen åkte ut för en stund men fick komma in igen och är i skrivandets stund (och framåt) fastbunden i bordet. Wilmer och Ossian gjorde sin sista dag hos dagmamman i nya foppatofflor. Det var kalas på eftermiddagen. På förmiddagen var det tur att jag hade kontanter på fickan då det upptäcktes att ett betalkort låg kvar på en besinmack i Nyköping efter onsdagens resa. Anton och pappan var ute på Roxen med Roxane. Jag avstod på grund av vindar å vågor. I stället mötte jag upp i Berg för en glass. Det var svårt att lägga till och lägga ut på grund av vinden men storseglaren fixade det med lillseglarens hjälp (och ett handtag från en annan 😉 ) På kvällen gick Wilmer, Ozzy och jag runt med grönsaker och önskade glad sommar till dagmammorna.
- Fredag: Morsan och jag jobbade med ett sittbrunnstält som båten ska få. Hamburgare på kvällen.
- Idag: Bad i Arkösund. Hamburgare på kvällen
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Livet på sjön, Mat, personligt, Resor och utflykter
Kul rubrik va?
Ska försöka mig på en liten (och sen) redogörelse.
Vi åkte till Vadstena på förmiddagen på Midsommaraftonen. Mamma och Pappa hade kört dit sin husvagn och ungarna skulle sova hos dem i den. Persson och Jeppsson fick en lekstuga att sova i. Rödingen var namnet på den och den stod granne med Laxen och alla de andra fiskarna
Campingplatsen var lite.. bonnig.. eller vad man ska säga (och jag vet att jag kanske låter lite snobbig nu men jag kan ta kritik 😉 ). Och jag menar inte bonnig på det där midsomriga dragspel-basfiol-å-flöjt-viset, utan snarare bonnig som i ‘Ultima Thule sjunger Du gamla du fria’- och ‘hurru-du-kan-du-inte-kolla-så-att-inte-Lennart-har-tuppat-av-på-dass’-viset. Kanske inte riktigt vår stil. Dessutom åt servicebutiken upp tusen spänn för mig under de två dagar vi var där. Helt otroligt. Jag misstänker att den där butiken var inne i Rödingen och grävde efter pengar i min väska då jag sov. Det måste i så fall varit under natt nummer två för natt nummer ett sov jag inte. Då låg jag vaken och lyssnade på ‘Lennart’ då han pratade och skrattade då han gick på dass (vilket låg granne med Rödingen förutom Laxen och deras vänner). Och vädret tänker jag inte ens kommentera.
Nu har jag neggat färdigt OK?
Maten var god. Barnen var söta i sina skjortor. Sällskapet var trevligt.
Midsommardagen hade en hel det trevliga grejer för barnen att erbjuda. På förmiddagen var vi i Vadstena och kollade på den fina hamnen som ligger i vallgraven runt Vadstena slott. Barnen balanserade på muren som ligger vid Vätterns strand. Sedan råkade vi hamna på en högmässa med biskop Martin Lind i Vadstena klosterkyrka. Vi följde tonerna av Den blomstertid nu kommer och hamnade där. Han sa en del rättså intressanta saker men det kanske får bli ett eget inlägg någon annan gång.
Väl tillbaka på campingplatsen var det pannkakslunch och minigolf för ungarna. Ett bad i Vätterns iskalla vatten fick det också bli (behöver jag tillägga att jag själv stannde på land?), och Ossian och Wilmer och jag tog en sväng med tuff-tuff-tåget (som faktiskt också hette Rödingen). Sedan tog Ossian och jag en runda med tuff-tuff-tåget. Tur att tuff-tuff-tåget inte gjorde fler rundor. Ossian hade kunnat åka typ 17 rundor.
Sedan fick jag panik och ville åka hem. Jag var fett trött på Rödingen och bara tanken på att sova i den en natt till höll på att ta kol på mig. Det var inte så att ‘gräsmattan’ i förtältet erbjöd några direkta möjligheter för Didrik att röra sig vilket innebar att jag släpade på honom mest hela tiden. Jag var trött (efter en sömnlös natt med ‘Lennart’-prat). Rödingarna sade därmed go´natt till ungarna (utom Didrik) och letade på en krog. Sedan gick vi och sov gott i Rödingen. Nästa morgon åkte vi hem och vek tvätt ett tag.
På eftermiddagen på söndagen var vi ute med båten. Då fick vi lära oss vad som händer om man skickar iväg sina ungar i en gummibåt som sitter fast i ett snöre om man har ytterligare en unge med sig som sitter kvar i moderskeppet och knyter loss gummibåten. Tur att vi var överens i förväg om vad vi skulle göra om detta inträffade (haha.. för det skulle ju aldrig hända.. naerå.. sällan.. hehe.. eller också inte), nämligen att inte säga något om att de inte satt fanns längre. Det sprack. För när vi väl stod där och vevade och ropade åt Anton att han skulle ‘ro så fort han kunde’ tillbaka till storbåten så lyfte han upp åran med det blöta snöret hängande runt sig och sa ‘men halllå.. snöret är här’. Han lyckades till sist att ro tilllbaka till vår båt (vilket egentligen bara innebar att hans pappa slapp bada). Han var duktig. Och han hade lite hjälp av svallisarna från båtarna som var på väg in i hamninloppet (vilka iofs tedde sig livsfarliga för Wilmer vars leende för övrigt stelnat redan innan han rullade några meter närmare båten på dess vågor). Slutet gott allting gott.
I går kväll (och nu är jag utanför midsommarhelgern, jag vet) var vi i hamnen för att käka kvällsmat i båten. Det verkar som att den där gummibåtfadäsen satt några små spår för i går vågade de inte ro långt bort från moderskeppet i sin gummibåt. De var till och med rädda för fisken som slår i hamnen. Nu behövde de dock inte oroa sig för att inte snöret skulle vara ordentligt fastknutet. Den läxan är lärd. Vi åkte till Berg för att bada också men där var vattnet grönt av algblomningen som tydligen har börjat. Så vi fick åka och äta glass istället.
Idag har ungarna lekt i trädgården på Yris. Ossian och Wilmer har gått sin sista dag hos dagmamman och Anton och jag har käkat pizza. Jag har jobbat lite med min uppsats också.’
Då så. Här kommer en bild på Wilmer som badar fötterna i Vättern.

Tillägg: Lennart är ingen som var med i vårt sällskap. Hans namn få representera.. ja det mesta.. bara

Darth hoppas på sol idag. Det ser inte ljust ut då man kollar ut genom fönstret (kanske inte så lätt för Darth då han har Didrik mitt i ögat dock). Och det ser inte direkt ljust ut inför midsommar heller om tror metrologerna. Tur att det finns tak Darth får väl ta sitt paraply med sig då han åker till sitt midsommarfirande. Idag är han i alla fall hos sin dagmamma. Jag har lämnat honom och en liten pirat där på morgonen.
I dag blir det kanske en liten tur för mig på em. Jobb.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Den senaste veckan har familjeutflykterna duggat tätt här. Dels har det ju varit en del jobb men den gångna veckan har även innefattat en hel del kul grejs. För barnen i synnerhet. I går kväll hade jag lite teknikproblem men de har löst sig nu (om än kanske tillfälligt tyvärr) så jag kan även bjuda på ett par foton. Mobil-usb-sladden är också upphittad nu.
Efter skolavslutningen tog vi en tur till Kolmårdens Tropicarium. Ossian med sin ‘krambok’ full med enkronor (vilket man inte kommer långt med där tyvärr) för att hälsa på ‘tråkodilerna’. Anton med kameran i högsta hugg (som alltid numera) och sin nya klocka på armen som han fått i present då han slutade ettan. Wilmer var mest glad att han fick ‘göra nå´t’ eftersom han missat en liten utflykt som dagmamman skulle göra denna dag då vi föräldrar varit så taskiga och tagit ledigt för hans räkning.
Utflykten blev jättelyckad och alla var mycket nöjda efteråt. Till och med missnöjespartiet Didrikdemokraterna lade locket på och sällade sig till ledet denna dag. Duktig pojke.
Tropicariet är jättekul sålänge man inte är rädd för ormar, spindlar, hajjar och muränor. Är man det får man blunda hela tiden och det kan ju vara tråkigt då man betalt nittio kronor för att gå in 😉

På lördagen hade vi planer på att fara till Göteborg en sväng för att kolla på båtarna som deltar i Volvo Ocean race. Dock regnade det så mycket så vi valde att åka till hufvudstaden för ett besök på Naturhistoriska riksmuséet istället. Det var lite osäkert huruvida vi skulle komma iväg först men till sist blev det i all fall så. Givetvis körde vi fel också så vi anlände vid målet ganska exakt tre timmar innan stängning. Men det räckt gott. Barnens förväntningar var uppskruvade, i synnerhet med avseende på Cosmonova. Eller ‘bion’ som de pratat om. Tyvärr så var det åldersgäns vilket innebar att jag, Didrik och Ossian hamnade i souvernirbutiken (inhandlande ett tigerparaply för hela nittiofem kronor) istället. Men, men.. fem år skulle man var för att få gå in i alla fall.
Vi lyckades lätt fördriva de tre timmar vi hade att röra oss på. Det var en hel del kul utställningar. Mest intressant var helt klart den om människans utveckling.

Ovansittande sorgsna ‘Homo habilis‘-kvinna får representera lördagens utflykt. Ossian lade snabbt märke till att hon blödde på sin hand, vilket jag aldrig ens skulle ha tänkt på..
På söndagen var vi på Busfabriken. Vi överlevde. Wilmer var inte med för han var hos sin kompis. Sedan var det dags för Wilmers första fotbollsträning och käk hemma hos mor och far.
Japp. Det var nog allt.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Livet på sjön, Mat, personligt, Resor och utflykter
I dag var vi vid båten. Men det sket sig. Så vi åkte hem. Började om. Åkte dit igen. Det gick bättre till en början. Det blåste. Lutade. Barnen blev rädda och grät. Vi åkte hem.
Jag skulle vispa grädde. För hand. Tre deciliter. Tappade ut den utanför ytterdörren just då den var klar. Efter att ha vispat. Och vispat. Jag sa det fulaste ord jag kan. Horbock.
Vi gick och röstade. Sedan åt vi pizza.


Här ålar han sig fram i hallen. På sig har han sin fina morotskostym som han fick i påakägget. Han har snart väx tur den tyvärr. Den är jättefin men syns dåligt på bilden på grund av den gamla munkjackan har har på sig utanpå.
I morse tog jag en bild med mobilen där ha sitter och mumsar på en smörgås. Den hade jag tänkt visa först men nu hittar jag inte usb-slangen till mobilen (som vanligt). Den bilden kommer så snart jag städat 😉
Just nu tittar han på Saltkråkan på Barnkanalen 🙂
Fler månadsbilder finns här!
Jag glömde ett par grejer.
Den här fantastiska dagen slutade med att jag krockade med mammas och pappas garage. Jag körde alltså rakt i porten på mammas del av garaget så att den blev knölig och knappt går att öppna längre. När Ossian kom hem fick jag veta att han rivit bort en halvmeter tapet från dagmammans vägg men att ‘hon lagade den’ (hur tänker barn?). Som grädde på moset har nu även hamstern Ludvig gnagt sjutusen små hål Didriks fina grön-vit-randiga body. Han (odjuret) hade fått tag i den i tvätthögen som låg utanför buren och dragit in den genom ‘spjälorna’. God natt.
I alla fall just i dag. Då vi var där. Anledningen var att Anton skulle få sin skelning uppmätt av en ortopist och att han skulle få träffa kirurgen och narkosläkaren som ska operera och söva.
När jag funderade på hur jag skulle formulera det här inlägget förut idag så tänkte jag inleda med; ‘hoppas att de opererar rätt öga’, men jag fattade senare att de ska in och fixa i båda ögonen. Så det sket sig.
Vi hade i alla fall fått tid hos ortopisten klockan tio och läkaren halv elva. Vi var i god tid för en gångs skull och det var tur eftersom en medelålders dam bestämde sig för att rätt och slätt tränga sig före oss i kön. ‘Jag skulle bara vilja boka en tid om det går bra’ sa hon och satte sig på stolen som Anton skulle slå sig ned på eftersom vårt nummer just kommit upp. ‘Jaha’ tänkte jag ‘det tar säkert inte mer än en halv minut eftersom hon tar sig friheten att hoppa över nummerlappssystemet’. Tyvärr satt hon kvar när den andra sköterskan förbarmat sig över oss och bläddrat och skrivit en lång stund. Kärring.
Sedan blev vi uppskickade till våningen ovanför. Det var ögonavdelningen tror jag för där var det salar med sjuklingar i långa rader. Mest gamla gubbar och tanter (starr?). Vi snackade med en narkossköterska och sedan blev vi nedskickade till ögonmottagningen igen. Fullt med folk var det och sura var de på än det ena och än det andra. Det satt ett par i väntrummet där gubben skulle opereas i morgon och tanten var sur för att de fick sitta och vänta och de grälade och surade. Ortopisten for ut och in i undersökningsrummet och var jättestressad och hade noll koll på vilka patienter hon skulle ta hand om och i vilken ordning. Läkaren som vi hade tid till hade tydligen försvunnit och tur var nog det för den tid vi hade till honom från början hade för länge sedan passerat vid detta laget. Ortopisten skickade iväg mig och Anton och fika för hon trodde inte att hon skulle ha tid med oss på en lång stund. Så det gjorde vi. Glass och äpple.
När vi kom tillbaka fick Anton komma in. Jag och Didrik, som (tyvärr) också var med, fick gå ut för Didrik störde. Först distraherade han Anton och sedan störde han ortopisten då hon skulle mäta. Hela tiden gick hon på om att det var en dålig, stökig, jobbig dag och att hon bara hade ‘svåra patienter’ (att mäta). Plötsligt kom en annan patient som hon höll på med samtidigt och då avbröt hon Antons undersökning och stack iväg för att fixa med den andra patienten. Då fick Anton magknip. Som tur var blev det bara ett (vältajmat) toabesök.
När hon kom tillbaka fortsatte hon undersökningen och jag fortsatte i väntrummet. Samtidigt som jag satt en anna familj där. De hade med sig ett par ungar varav den ene hade ett öga som var lite rött och svullet. Jag fattade inte riktigt vad det var som var fel för de pratade något språk jag inte fattade men det såg inte jätteallvarligt ut. I alla fall inte så allvarligt så att man ÅKER OCH SÄTTER SIG I ÖGONMOTTAGNINGENS VÄNTRUM UTAN ATT BOKA TID I FÖRVÄG OCH LYCKAS TJATA SIG TILL EN LÄKARBEDÖMNING. JAG TROR JAG BLIR TOKIG. VI VÄNTADE I ETT HALVÅR PÅ ATT FÅ TRÄFFA EN LÄKARE DÄR FÖRSTA GÅNGEN FAST VI HADE REMISS. De sa att barnets öga hade sett ut sådär i två år. ‘Vi prövade att ringa men ingen svarade’. Eller hur?
När Anton var färdig hos ortopisten blev vi åter uppskickade på ögonavdelningen. Där fick vi veta att narkosläkaren skulle komma efter klockan tretton. VI hade ännu inte sett till läkaren som vi hade tid till halv elva. Enligt ögonmottagningens datorer var vi inbokade hos honom tretton och tjugo. Just då var klockan tolv.
Vi drog hem till Tallis och dumpade Didrik hos morsan och käkade ett par mackor. Sedan åkte vi tillbaka till ögonkliniken med nya krafter att orka slå oss fram bland rollatorer och rullstolar. Väl uppe på avdelningen blev vi nedskickade till mottagningen igen för att tydligen skulle kirurgen vara där då. När jag fick syn på järngänget som vi skulle bli tvugna att meja ned för att få ett par ord med sköterska höll jag på att lägga mig ned och dö. Allvarligt. Så det var tur att läkaren kom just då så att jag slapp.
Läkarbesöket gick snabbt. Anton undrade var alla andra som skulle operera honom höll hus. ‘Är det bara en som ska operera?’ Doktorn drog på smilbandet en aning. Jag tänkte att Anton nog kollat lite mycket på tv(3 klockan halv åtta på vardagkvällar). Sedan gick vi upp en våning (för sjuttonde gången tror jag) för att träffa narkosdoktorn. En lugn och trevlig en som genast fick mig att känna mig gammal. Det är nog bara att inse att det numera finns narkosläkare som är yngre än jag själv. Synbart yngre. Även denne läkare fick sig ett gott smajl då Anton redogjorde för ortopistens dåliga dag; ‘hon hade det så strssigt för hon hade så många jobbiga kunder’ 😀
Halv två var vi utsläppta från ögonkliniken. Halleluja. Men vi vet fortfarande inte när Anton ska opereras.
Men fortsättning följer nog ganska snart skulle jag tro..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Mat, personligt, skolan
Vi är själva sedan i måndagskväll. Jag och barnen. Det händer grejer varje dag nu och jag har tenta på lördag.
I måndags var det besiktning av vinden. Jag orkade inte städa den så jag höll mig undan hela dagen så jag skulle slippa möta de stackars besiktningsmännen som fick navigera mellan våra prylar för att nå fram till innertaket efter att de få trava in med huvudnyckel.
I går var jag på samtal med vår dagmamma om Wilmer som ska börja i förskoleklass till hösten. Allt var bra. Men vem trodde något annat (?) Tyvärr fick vi även ett tråkigt men inte oväntat besked om något annat också.
I dag skulle jag ha gått på FiF-möte på skolan men jag hade inte någon som kunde ta hand om di sma så jag gick med dem till bostadsrättsföreningens trivselkväll istället. Vi hade Antons bästis med oss också. Barnen fiskade i fiskdammen och åt varmkorv med bröd. Ossian vågade sig på ponnyridning. Förra veckan var de på besök på en bondgård med dagmamman och då hade varken Ossian eller Wilmer vågat rida. I dag var Ossian modig. Det var en liten rackare till häst han red på men travade gjorde den så att hela Ozzy hoppade fram å tebaka på hästryggen. Jag tror han tyckte att det var lite läbbigt.
I morgon ska Anton och jag till ögonkliniken. Han har äntligen fått kallelse till operation av sitt öga. Vi vet inte exakt när den ska ske ännu men det vi ska på i morgon är förundersökningen inför operationen så det kommer nog inte att dröja.
Didrik då.. han ålar fortfarande fram och är helt tandlös.. Han gillar det mesta man stoppar i munnen på honom. Det underlättar. Han är duktig på bitar. Handmixern vet jag inte ens var den är Han har fått barnomsorgsplats nu. Min bebis.




