Tre, fyra, ett, två. I den ordningen är de på bilden. Fyran är så liten att han inte syns under filten. Ett halvår gammal typ.
Ikväll är de ute på stan allihopa. Det är alltid oroligt då de är ute. Inte ofta de är ute samtidigt..
Imorgon är det första maj. Jag ska drälla hela dagen. Och diska. Diskmaskinen är sönder (men har aldrig haft en så ren diskbänk som nu).
Precis nu fast för tjugo år sedan låg du och sov i en plastlåda på neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett.
Du är född på eftermiddagen. Precis efter klockan fjorton. Jag ville så gärna se hur du såg ut så jag plockade bort filten som de lindat om dig. Någon tantmorska kom och rättade till den och jag lindade bort den.
Efter en stund var du kall. Snabbandad och syresatte dåligt. Då fick du åka ner till den andra avdelningen. Vi var kvar.
Vi åt pizza. Plötsligt fick den plats i magen. Du låg där nere i din låda med extra syre och vi var där uppe. Det var vitt ute. Vi sov.
På morgonen ville du ha mat. De ringde. Vi åkte dit. Jag med en bruten kota som jag inte visste om då men som jag vet nu att den fanns eftersom den är en knöl nu. .
Du hade fått en liten tomteluva där du låg i din låda. Som en stor tomtefar såg du ut bland de andra minibebisarna. Du åt. Jag var törstig.
Nästa dag åkte vi hem. Det var blött ute. Du var varm och andades normalt. Vi åkte hem. Livet med dig började då. Det bästa livet.
Grattis på dagen.
Lilla du. Elva år fyller du idag.
Du kreativa pojke. En virvelvind som delar ut en kram, ler och säger ‘tack’. Utanför boxen är du och bygger dina broar. Allt gott ska du ha i ditt liv. Älskade du. Mitt sista barn.
På bilden: sweet sixteen
Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.
Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.
Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.
By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.
Filed under: Allmänt, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
Jag visste att det var något men bara inte vad. Tror det var den sjätte mars.
Grattis på tioårsdagen min kära blogg. Du bortglömda och vackra historia. Det har varit vi länge nu. I vått och torrt. Jag önskar att jag hade tid att umgås med dig oftare. Då kanske jag hade kommit ihåg din födelsedag. Puss på dig.
Jag i Hosjön 1977
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: En stor men liten hand.
Jag hoppas att dessa ord kommer att finnas kvar för dig att läsa en dag. En dag då du är tillräckligt stor att förstå. Känslan.
Jag minns morgonen. Det var kallt ute. Snö. Sportlov och dina syskon skulle gå till skogen och grilla korv med sin dagmamma.
Den där morgonen visste jag. Jag visste innan jag egentligen känt att det var dags.
Jag hade legat vaken på natten. Mörka vinternätter tillsammans med MTV och tankar. Glada och ledsna.
Sjukhuset hela dagen.
Jag minns teveapparaten. Den på ett stativ och med en rullande text som meddelade att nu var det dags att skaffa box för det analoga tevenätet sjöng minsann på sista versen. Det hindrade inte OS. Damernas hockey.
Kväll.
Soppa. ”Sitt nu på den stora bollen där borta!”. Inget händer. Amniotomi. Vatten. Den där lukten som meddelar att.. nu.. är det hög tid.
Då det var dags för den sista kraftansträngningen fäste jag blicken och fokuserade. Minns bilden framför mina ögon. Svart och gul. ”Gasflaskor förs i säkerhet vid brandfara”. Som stämplad vid näthinnan finns den kvar.
Två varv hårt runt halsen. Navelsträngen. Hjärtjud. Knack, knack, knack. Klipp. Ute. Skrik.
En pojke. Till.
Vackra lilla barn.
Natt. Smärta. Lite skrik. Smärta. Panodil. Aj.
Morgon. Stålmannenstrumpor.
Dags att möta den. Vardagen. Barnen. Kärleken. I. Livet.
Älskade pojke.
Åtta år idag.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, äckligt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, ful blir snygg, handarbete, Humor, iPhone, Jobb och plugg, Livet på sjön, personligt, politik, Resor och utflykter, spel, sport
På bilden: Wf is back.
Fredag.
Ont i halsen. Känns som att jag vill svälja hela tiden. Ganska jobbigt.
Blev sur på en grej för ett par dagar sedan. Bestämde mig för att skita i det. Inte värt att lägga energi på helt enkelt. Ikväll tillåter jag mig att småskratta lite åt det. Ni med tillgång kommer nog att kunna läsa ett inlägg om det på min dolda blogg inom en tid
Jag har börjat feuda igen. Vissa röker andra dricker. Själv är jag stuck with words.
Efter jobbet har jag farit fram och tillbaka till Ljungsbro för att lämna och hämtat barn vid hockeyn.
Mer intressant än såhär blir det inte.
God natt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, bebis, Bilder, Familj, ful blir snygg, iPhone, personligt, Resor och utflykter
På bilden: Tadaaa! Som förut fast ljus.
Bilden ovan för att minska antalet fågelholkar på eriksgatan vi har framför oss 😉
Nu får vi se om det är som det sägs. Kommer inte riktigt ihåg hur roligt det var för det var länge sedan jag jag var blond. Frågan är om jag någonsin varit riktigt såhär blond faktiskt.
Söder över. Först öst och sedan väst.
På bilden: Didrik med mormor. Morfar i bakgrunden. De ska ta det lugnt i närområdet.
Tio dagar är länge. Eldprovet för en mamma. Min stora bebis. Snart fyra år.
Nu ska jag titta på vägen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, iPhone, personligt, skolan, sport
Grattis till prinsessbebisen! Jag har lite svårt att förstå uppståndelsen men det är alltid kul då någon får barn och det går bra.
I morgon har jag tagit ledigt från jobbet. Vi har lite att göra på förmiddagen och så ska jag kanske försöka plugga lite redovisning.
De stora killarna har avslutat sitt hockeyläger idag. De verkar vara nöjda med sitt sportlov hittills.
Ossian har varit på brandstationen idag med fritids. Igår var de i skogen och byggde vindskydd och i måndags åkte de skridskor. Det låter som att de gjort mycket kul men han har inte verkat så jätteglad under veckan. Vet inte varför.
Didrik har varit hos sin dagmamma i veckan. Idag skickade hon ett kul mms.
”Det har fötts en prinsessa idag men även i Tallboda har det tillkommit en liten Didde-sessa. Fin va? …”
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Matchens hjälte.
”PERSSON, PERSSON, PERSSON!!” skallade ropen i ishallen i Forshaga i kväll någon gång runt 21.45 då Anton (som typ aldrig gör mål) lyckades slå in pucken mellan benen på Lysekils målis i slutsekunderna av den sista matchen för dagen. LHC:s sista chans att ta hem en seger idag.
Det har varit en svår Starke Arved Cup. LHC har förlorat allt hittills med båda lagen som är här, utom just denna matchen som de vann. Mycket tack vare Antons fina mål.
Jag hoppas att han somnar nöjd och lycklig i kväll.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Att vara hemma med en frisk Didrik är ett heltidsarbete. Eftersom Ossian spydde i torsdags var Didrik hemma med mig. Ossian var ju hos mormor och mådde kass. I morgon ska Didrik få gå till dagmamman. Ossian har ju feber och är sjuk fortfarande trots att han inte kräkts sedan i torsdags morse. Ungarna har inte träffats så Didrik hade egentligen kunnat gå idag men denna vecka var det fredagsdagis på måndagen så han fick vara hemma.
Han är verkligen en handfull. Springer runt och stojar, klättrar upp och hämtar saker i skåpen, gräver i min handväska, ritar på väggarna (!) och säger en massa.. hmm.. roliga saker. Nyss sa han att han fiser med snoppen. Kul. Luktar gott också 😉
Lottas Dagbok 