Besök på museum och ny feber
15 februari 2009, 04:49
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
Hälsa,
kultur,
Mat,
Melodifestival,
musik,
personligt,
Resor och utflykter,
TV Jag har lärt mig nyttja tiden effektivt sedan jag blev fyrabarnsmamma. Nu verkar alla ha somnat in efter någon timmes rajtantajtan vid fyra på morgnkvisten. Detta ger tid till en liten vargtimmesblogg 🙂
Didrik är febrig igen. Han var det i går eftermiddag också men svarar bra på febernedsättande (man får hålla i skinkorna i över en halvtimme för att vara på den säkra sidan). Han har en förskräcklig hosta också. Det har Ossian med. Jag hörde honom hosta upp ett glas vatten på övervåningen nyss. Hoppas hans feber gått ned. I går var den en bra bit över fyrtio. Men han svarar också bra på febernedsättande. Jag är lugn.
I går tog vi en tur till Norrköping för att gå på en utställning på Arbetets museum. Det kanske låter vansinnigt men sjuklingarna låg nedbäddade i vagnen och deltog efter förmåga. Det var en skitrolig utställning med bland annat en massa tidstypiska prylar från olika årtionden.
På kvällen åt vi sushi och kollade på mello. Sushin var god. För övrigt har jag ingen kommentar.
Snart är det dags för folket här att kliva upp. I dag är det hockey för Wilmer om han fortfarande är kry när han vaknar, och innebandyturnering för Anton som är friskförklarad sedan ett par dagar men forfaranded lite hostig och snuvig. De får delta erer förmåga. Vi vuxna ska vara med…
Linda Rosing – alternativ karriär?
Vi sitter vid frukostbordet och jag bläddrar i en Hänt Extra. Linda Rosing har fyllt 35 år och haft ett stort kalas vilket Hänt rapporterar att ‘ingen’ ville komma på. På en av bilderna syns Linda tillsammans med en gigantisk födelsedagstårta i form av två jättelika bröst med halvnakna bröstvårtor. Jag håller upp tidningen framför Fredrik för att visa honom fotona på Linda och tårtan, och fäller ett par kommentarer. Anton vars plats vid bordet är brevid sin fars, ser också, och utbrister:
”Jag TROR hon var med i Barda igår… jag TROR det..”
Tre sjuka idag – en frisk
Ossian har 39,5. Hallelujah…
Lille Didrik har haft något som liknar falsk krupp inatt (vem trodde något annat? KAN jag få ett barn utan det?) Lindrigt dock så det var ingen fara.
Anton fick avstå från skridskoåkningen idag eftersom jag inte kunde följa med till ishallen. Jag tror det är bra för han låter väldigt snuvig fortarande. Inte pigg.
Wilmer är hos dagmamman. Motvilligt. Men jag gör allt för att motverka elvispfenomenet hät hemma..
Jag håller också på att få den jäkla sjukan. Jag känner det.
Ossian – I det blå skåpet? Nae, i badkaret..
Asså.. jag blir så trött. Nu har han gjort det varje dag den här veckan.
Denna bild är censurerad (frivillig) med hjälp av länk för den är superäcklig och bara för dem som vill ta del av min vardag den gångna veckan. For real..
I dag försökte jag verkligen att slippa. Jag kämpade skitlänge (haha.. där fick jag till det minsann) och vaktade honom men larmet gick från badrummet ändå…
Fy vad trött jag blir..
PS. En favorit i repris.
Sitsta natten ensam med gänget
*puh
Den här veckan har tagit på krafterna. Amen. I morgon kommer Fredrik hem.
Anton har varit hemma med mig hela veckan och är helt ok nu. Det märks på ‘brus’-nivån här hemma. Den lille är fortfarande sjuk men verkar inte ha så mycket feber längre men han låter som en gråsvart fågel när han ‘pratar’ och grinar. I alla fall tänkte jag att Anton ska få vara med och åka lite skridskor på friluftsdagen i morgon. Jag tänkte själv följa med och sitta brevid och kolla på. Kanske. Vi får se i morgon hur läget är då.
Nu ikväll är alla tre (som kan gå) lika omöjliga som de varit varje kväll hela veckan. De skriker i vårt sovrum just nu. Suck.
Torsdagsreflektion – det skadar inte att fundera över hur bra man har det
Dagens bild föreställer mat. Jag är ensam med barnen denna vecka, likt många gånger förr. Två av barnen är sjuka och vi övriga är ganska trötta. Min mor hälper oss alltid då det behövs (=nu!) och framör allt med måltiderna. Igår fixde hon fisk och potatis med ärter och sås. För övrigt finns det ofta anledning till att reflektera generellt över hur bra vi har det här i Sverige eftersom vi alltid har mat för dagen (de flesta av oss).
Fotot är naturligtvis, veckan till ära, taget med kameran på min nya SE c905 🙂
Representantmöte i skolan
Måste gås på. Jag har missat dessa möten tidigare (på grund av min förvirrade uppenbarelse) så detta är nödvändigt att närvara på. Sjuk bebis får hänga med. Jag får väl gå hem om det kniper.
Nu vill jag inte vara ensam hemma längre.
Återkommer.
En första smakis
Gränsliden 126. Köket 0902010 kl 17.
”Mamma.. om jag gör såhär med överläppen, lovar du att inte hänga ut mig med bild på när jag kladdar med maten då?”
Gröt var inte populärt. Jag tror inte han svalde en enda sked…
Premiärplåtar mobilkameran
Eller nåja.. jag gjorde det igår. Innan bebisen insjuknade. Det kommer nog att ta ett tag att lära sig detta. Men jag tycker jag kan menyerna bättre på denna redan är jag kunde på min gamla Samsung (men det betyder ju egentligen inget)..
Den här är tagen utan blixt i dagsljus precis innanför fönstret. Jag knäppte innan jag kollat på några inställningar så den är väl inte av någon superkvalitet. Han ser livädd ut och det beror på lampan han får rakt i ögonen innan kameran tar bilden (lampan som för övrigt av någon anledning får mig att tänka på filmer om andra världskriget och vilken jag vet går att stänga av). Ja, ja.. han är i alla fall söt. Bättre bilder kommer när jag har övat lite.
Oh, what a beautyful morning *not*
Gog morgon! (..eller också inte..)
I dag är det nog inte ens någon idé att ens försöka vara rolig. Bebisen har 40 grader idag. Han är svår att få ner tempen på (tur att han är mitt fjärde barn så at jag inte behöver tvivla på att det faktiskt är skillnad mellan olika barn med avseende på det). När han var jätteliten fick vi till och med ta in på sjukan för det problemet.
Vi vaknade ju i natt och han hade hög feber. Jag gav honom en halv Iprensupp för det brukar vara det som hjälper bäst. Efter ett par timmar vaknade vi igen och han var fortfarande lika varm. Här följde en timlång kamp för att få i honom och få honom att behålla något febernedsättande. Först gav jag 60+30 mg paracetamol vilka kom ut (mycket) snabbare ä vad jag lyckats peta in dem i rumpan (dessutom tillsammans men en massa bajs). Tyvärr hade jag även lyckats skada honom lite i rumpan (jag kan fortfarande inte fatta hur) för han blödde lite. Jag tog febern och han hade 40 grader. Jag gjorde nu ett tappert försök att få i honom lite flytande Alvedon. Naturligtvis är det det allra bästa om man kan lyckas med det och slippa hålla på och greja i rumpan. Jag kämpade i en kvart med en sådan där liten spruta som mäter tiondelar (0,1 0,2 0,3 osv). Han skrek hela tiden men svalde så jag fick i honom sin dos. Men *blurp* så spydde han upp det igen. Jag gjorde ett nytt suppförsök. Ipren denna gång. Vi det här laget orkade han inte försöka skita ut den utan somnade nästan på en gång (min lille stackare). Jag höll ihop skinkorna på honom i en kvart. Efter ytterligare 30 minuter vaknade han; *putt*. Men nu har febern gått ner lite så han fick behålla den tillräckligt länge tror jag.
Till råga på allt var Ossian helt tokig i morde då han skulle åka till dagmamman. Det hade behövts ett helt kompani för att klä på honom egentligen. När de väl kommit iväg (med sin mormors hjälp) började Anton (som fortfarande är sjuk) att ropa. ‘JAG SKULLE KUNNA SPYYY!’, men tack och lov lät han bli med det. Han verkar må bättre nu.
Nu få vi se vad den här dagen har att erbjuda för fantastiska äventyr..
Sjuk bebis igen – nu börjar jag snart säga fula ord
Vaddå? Det vore väl naivt att tro att man skulle komma lindrigt undan? Nu ligger den lille och pyser och hostar i vagnen med 39,2 grader. Klockan är 02.10 piiiip. Jag kontaterar att hans förra feber var något annat än det Anton har och vinkar ‘adjö’ till det mesta jag tänkt mig göra i morgon (som tex cv-tillverkning). Det passar ju extra bra när man är ensam också. Mållagan kom hit! Jag talade med Antons lärare igår eftermiddag och hon sa att det varit manfall i skolan. Ganska smittsamt alltså. I morgon är det möte i skolan också…
*suck*
Bloggtrött i kväll
Dessutom måste jag ju undersöka min nya leksak 😉
Didrik har fått sin första smakis. Bilder finns. Kommer i morgon!
Tjing tjong!
Lottas Dagbok 