Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Mat, personligt, shopping
Stackars alla som tar studenten idag 😦 Förfärligt väder.
Igår var det skolavslutning på Ekdungeskolan där Anton och Wilmer går. Det var utomhus. Och det var uppehåll 
Det var lite kallt ute, men en jättefin avslutning. Ekdungeskolan ❤
Efteråt tog jag och morsan med oss Anton, Wilmer och Antons bästis till hamburgaraffären 😉 Eftermiddagen bestod av lek för dessa underbara ungar ❤ Wilmer var iväg till en kompis en sväng, som bor här i närheten också.
Ossian och Didrik var hos sin dagmamma för de hade fotografering igår, men morsan hämtade hem dem lite tidigare.
På kvällen åt vi god mat och jag fick en bukett röda rosor. Undrar varför, för jag har inte bidragit med särskilt mycket gott på sistone.
Idag är de små på Ankaret. Jag fick börja dagen med att gräva fram gamla regnkläder. De som de små barnen haft fram till nu är fodrade med fleece. Nu är det sommarlov. Menkomigendå.. ungarna svettas ju ihjäl.
Anton saknade gummistövlar så för honom, Wilmer och mig, blev det en tur till ICA Maxi före lämning på fritan. Tyvärr trodde Anton att vi åkte dit för att köpa ett Nintendo Wii, och förkunnade att Super Mario Galaxy II hade kommit till Elgiganten nu så man behöver inte vänta till i juli. ‘Tack för den informationen’ sa jag ‘men du har nog missförstått situationen lite’. Vi hittade ett par fina gröna stövlar. Sedan åt vi glass innan vi åkte till fritan 🙂
Uppsatsen i ekonomistyrning verkar bli en evighetshistoria. Den är klar men ändå inte. Vår handledare verkar inte ha tid med oss. Och nu var jag snäll.
Didrik firar tjugoenmånadersdagen med en glass.
Det har inte varit så mycket bilder här i bloggen på senare tid så jag tog fram mobilen och tog fyra foton. Ett på varje barn. Jag tycker att jag lyckades fånga sinnesstämningen hos de fyra väl. För det är ungefär på detta sätt det är nu. I morgon ska jag vara själv med gobitarna. Min första lediga lördag på ett bra tag ❤
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Jobb och plugg, personligt, skolan
Det har helt enkelt inte funnits så mycket tid för bloggande de senaste veckorna. Därav sparsamma uppdateringar. Dock kan aktiviteterna under denna tidsperiod sammanfattas i katergorin ‘uppsatsarbete’.
Handledaren återkom med sluthandledningskommentarerna katastrofalt sent så det blev otroligt lite tid kvar att förändra något i uppsatsen så jag satt med uppsatsen hela den gångna helgen. Måndagen ägnade jag åt att läsa de uppsatser som vi skulle lämna olika typer av opponeringar på (samtidigt som Fredrik och jag gjorde en resa till Stockholm för att uträtta en del ärenden. återkommer om detta 🙂 de var bara att ladda med medicinskt tuggummi och läsa, läsa, läsa..) Igår skrev vi ihop våra opponeringar, jag och min uppsatsskrivarkollega som bor på Gotland 🙂
Under eftermiddagen igår var vi i Berg Slussar på kanalvandringseftersamkväm då Wilmers klass hade knatat från Ljungsbro till Berg under förmiddagen. Jag hade laddat med hämthjälp av de små barnen och palnderat tiden i detalj så att jag skulle hinna hem till uppsatsseminariet som började kl. 18.00.00 *piiiiip*. Vi lämnade picnicen till sitt öde i god tid för att slippa stressa. Det vi inte hade räknat med var KÖBILDNING PÅ MOTORVÄGEN på grund av asfaltsarbete. Ni som känner oss IRL eller har följt bloggen sedan länge vet att detta är exakt den typ av fiaskosituation som vi ofta hamnar i.
Köerna ringlade sig från avfarten vid Tornby hela vägen förbi Linköping och sedan även så långt mitt öga kunde nå då vi äntligen fick svänga av motorvägen. Det var total anarki på vägen och bilar försökte tränga sig förbi på vägrenen för att sedan köra fast där det stor skyltar ivägen och därmed försöka tränga sig in i kön igen. Folk var förbannade och tutade och vevade och allmänt kaos rådde.
Det rullade lite sakta framåt perodvis. Annars stod det helt stilla. Jag funderare allvarligt på om jag skulle hoppa ut och springa resten av vägen hem. Eller simma över Stångån och be någon hämta mig i hamnen. Fredrik tyckte inte att det var någon bra idé. Med facit i hand så hade han rätt. Morsan föreslog att jag skulle ringa och begära poliseskort. Eller hur va? (som min mattelärare på högstadiet brukade uttrycka sig)
För att göra en lång historia kort; jag hann! Jag sprang från bilen där morsan och farsan hade mött upp med ungarna hemma, in och hämtade datorn och papper jag behövde. Körde i 100 genom Tallis. Hivade upp ytterdörren till morsans och farsans hus. Stängde den INTE bakom mig. Tog inte av mig skorna och jackan. Loggade in på Distansakdemin samtidigt som dingdongklockan i vardagsrummet slog 18.00.00 *piiiiip*.
Seminariet löpte på fint. Det var som vanligt; himmel och helvete. Jag var förbannad som vanligt. Internetseminarium har sina för och nackdelar. Inga övriga kommentarer till detta 😉
Så..
One giant step for me. No leap at all for mankind 😉
Nu ska jag skriva CV och leta jobb!
Nu är det slut.
Slut på gräsänkskap för denna gång. Igår kväll åkte jag till Norrköping. I bilen hade jag fyra ungar. Två sov redan då vi åkte och fortfarande då vi kom hem. Klockan 22.
Slut på ovisshet med avseende på uppsatsen. Feedback från handledaren. Bra feedback. Framläggning är inom räckhåll. Ett missförstånd/okunskap/slarv/guvetvad låg bakom de senaste veckornas förvirring.
Slut på det vita. För ett par vita skor. Herreminje. Det behöver inte vara såhär 😉
Idag hade vi nya trasor med oss hem, Didrik och jag. De stora barnen sliter sig inte från mormors och morfars hus så Didrik och jag softar själva. Vi hade fyra trasor. Jag fick en gul och fin till köket och Didrik lade beslag på tre. På simskolan har vi figurer som vi sätter fast på väggen. Jättekul, tycker Didrik. Men det fungerade inte riktigt lika bra med disktrasor. Dock fick mamman starta diskmaskinen och dra dammsugaren ett varv då gnället från badkaret inte var på grund av att Didrik tyckte att han badat klart (..och nej, han hade inget vatten i karet utan bara kranen på).
..från ovan. Det passar inte så bra idag då det är fotbollsträning ikväll. Igen. Igår var det Antons och idag är det Wilmers.
Själv väntar jag. Och väntar. På att något ska hända med vår uppsats. Hade varit fint med lite handledning nu när vi ska lämna in till examinatorn på lördag. Här sitter jag och väntar. På plattformen kan jag se att vårt meddelande fortfarande inte är öppnat. Efter fem dagar. Undrar just om handledaren kommer med lite fina kommentarer dagen innan vi ska lämna in kanske. Skulle passa bra 😈
Ikväll blir det tacos hos mor och far. Wilmer, Anton och Ossian har sovit över där i natt. Didrik och jag har fajtats här hemma. Det är vad vi gör just nu. Om flaskor yoghurtpaket, bananer, festisförpackningar, skor, jackor, blöjor, sparkcyklar, fotbollar etc
Nu vänta. Sedan hämta barn.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter
Blogglusten infinner sig inte. Läser en hel del bloggar dock. Fastnar hela tiden i sådant där välskrivet men som jag egentligen inte vill läsa. Sådant som inte gör en irriterad, störd, ledsen och orolig och inte upplyft och glad. Sådana bloggar som jag inte kan låta bli att analysera. Sönder.
Kanske är det trötthet. En aning. Håller på och räknar ihop poängen nu till examen. Det finns en del otydligheter om vad som gäller. Funderar på att ta kontakt med någon som vet. Någon från Teeeby kanske 😉
Uppsatsen som lämnades i torsdags ska in till examinatorn på lördag. Jag kan se på plattformen att vår handledare inte ens öppnat meddelandet ännu, där vår uppsats ligger. Som jag jobbade med den då. Jag var ensam ett par dagar förra veckan. Den sista veckan var det mest jag som jobbade med uppsatsen. Han jag skriver med jobbar mycket på dagar och kvällar och skulle dessutom åka till BB och göra kejsarsnitt på sin fru 😉 den dagen vi skulle lämna in. Men det gör inget. Han gjorde sitt bästa. Det är viktigast 🙂
Fredrik var i Gävle (eller ‘hos jävlen’ som lillen Ossian så fint sa) för riksfinalen på Teknikåttan. Jag skulle hinna med avslutning på simskolan i två omgångar dessutom. Dessutom var jag iväg och kollade in ungarna på Förskolans dag. I fredags skulle de små ha varit på Ankaret men Ossian var inte helt kryså de var hemma hos mig. Kan inte bestämma mig för vad jag egentligen tycker om ankaretvistelserna. Det verkar vara bra personal som jobbar där och väldigt pedagogiserat (ja, just så!): Det är säkert bra på det viset. Läs mer här.
Själv tappade jag rösten i lutet av förra veckan. Nu håller jag sakta på att återfå den.
Det är så härligt att sommaren verkar vara på g. I lördags var vädret fantastiskt. Igår var det sämre. Liksom min mage var. Men den rättade till sig trots att inte vädret gjorde det. Det blev en tur till jumpasalen på ISV och grillat laxpaket hemma hos mor och far. Nu är jag ensam till på Torsdag för det är någon konferens i Belgien.
Hottar upp tillvaron med en sommarbild från förra året.
En modig Ossian åker karusell alldeles själv. Förra sommaren.
På fejsbokk finns det en grupp som heter ”Vafan, nu låter bilen skitkonstigt igen.. äääh jag höjer musiken istället!!” Jag är naturligtvis med 🙂
Dock vill vi att ‘le bus’ ska rinna igenom besiktningen så i tisdags lämnade vi in den på reparation. Vi hade varit där i förväg och vår reparatör hade skrattat gott åt oss. Precis lika gott som han troligtvis skrattade hela vägen till banken i tisdagskväll 😉
I alla fall.
Vi visste att bilen hade något mystiskt elfel, att vindrutetorkarna var paj både fram och bak och att handbromsen var sönder. Ja.. och kanske något mer som jag inte kommer ihåg nu.
Det vi inte visste var att bromsskivorna (??) bak var helt slut och att några gudvetvadharniintehörtdetta??stag hängde lösa och dinglade och skramlade samt att avgassystemet hade ett en decimeter i diameter stort hål på undersidan. Repartören hade åkt staden runt för att hitta delar till vår bil (som han för övrigt hade fått ”hälla tre liter olja i”‘ innan han kunde köra in den i verksataden). Vindrutetorkarna som vi trodde skulle kosta mest visade sig vara det som blev minst dyrt eftersom det räckte att skruva upp och göra rent och olja (eller vad de nu gör de där bilreparatörerna).
Det blev dyrt. Iofs fyrsiffrigt eftersom vi har en sådan snäll reparatör ❤ men med däcken inräkade så blev hela bilkalaset femsiffrigt. Tack mamma och pappa ❤
Men nu är det som att köra en helt annan bil. Den både låter annorlunda och känns annorlunda att köra. Och dessutom kan man åka utanför förorten utan att få ångest över att polisen ska ta en.
Nog om detta.
Lottas Dagbok 
