Det kom ett brev..
..från sommaren. Från lekparken borta i vårt nya område.
Brevet hade ett vackert frimärke 😉
Ny gubbe nere för räkning
Nu är Didrik sjuk. Anton och Wilmer har varit sjuka med ev veckas mellanrum de senaste veckorna och nu var det Didriks tur. I morse hade han 39.9 grader. Så nu är det bara Ossian kvar då. (Kanske måste han bli sjuk för att hamna på bild här i bloggen 😉 för det var länge sedan nu.)
I kväll ska vi ut Fredrik och jag, tillsammans med ett gäng andra hockeyledare. Barnen ska vara hos mormor och morfar. Hoppas att Diddan mår lite bättre framåt eftermiddagen.
Nu Dora.
Är mobil numera – fiol, löss, nagellack och en evig städerska
Trots att det känns som att min själ sakta håller på att dö för tillfället så måste jag erkänna att tillvaron ändå har sina små ljus. Exempelvis kan jag sitta här i den gröna paviljongen utanför Katedralskolan i Linkan och blogga medan jag väntar på att Wilmer ska spela färdigt på sin stråklek. Hörde just att det är hans tur att spela cello de närmaste tre veckorna. De har samma instrument i tre veckor och sedan byter de till ett annat. Meningen är att de ska hinna med fiol, altfiol, cello och kontrabas under terminen. Personligen tycker jag att fiol och altfiol är bra instrument av praktiska själ men Wilmer verkar ha snöat in på kontrabasen (eller ‘gamle farfar’ som han kallar den). Jag sade till honom att det troligtvis skulle bli jobbigt att släpa på en sådan fram och tillbaka till skolan men det verkar inte han bry sig om; ”Amääähh… spelar roll…”
I alla fall.
Jag har tillgång till mobilt och får nu vid närmare trettiofem prova på livet som Kissie 😉
Vad händer annars.. ja.. Anton kom hem med djur i huvudet idag igen så det blir avlusning i kväll. Jag börjar var ganska trött på de där djuren nu. Egentligen har jag ingen panik över dem som jag fick första gången vi hade dem. Det värsta är att det är så himla dyrt med lusmedel. Men idag skickade jag mamma till apoteket eftersom jag själv är så fattig nu. Som en lus 😉
Mer då.. Didrik lekte med en flaska svartrött nagellack (‘glockglack’) igår och kladdade ned sig själv och soffan så till den milda grad att han nog inte kommer att bli ren på en månad eller så. Soffan, filten och kudden kommer aldrig att bli rena. Tur att vi inte har några exklusiva grejor. Nu har vi i alla fall fula grejor. Nagellackskladdfula.
Jag har varit och jobbat idag. Jag är inte bara den akademiska städerskan. Jag är snart även den EVIGA akademiska städerskan.
Nu annat!
Anton – the mother fucking fiolspelare (p.s. fuck off!)
Anton övar på sin spelläxa. Helnöjd med att en av strängarna gått av helt och avlägsnats från fiolen eftersom han så lätt kommer åt den då han ska spela sina vackra toner på strängen brevid.
– Faan va´gött! Då slipper jag det där jävvla oljudet när jag ska spela D!
Inte så fina klösmärken i ansiktet
Riven på dagis men söt i alla fall.
Hoppas verkligen att detta läker utan att lämna fula ärr efter sig 😦 Jag blir faktiskt lite sur. Dock vet jag egentligen inte vad jag är sur på. Men det är väl så. Det verkar som att han har ont i såren. I natt har han varit vaken vilket är ovanligt men jag tror att det är en rejäl snuva på gång här hemma. Just nu står han och smörjer in sin kind med Scholl´s ‘Kräm för spruckna hälar’ 
Vilket barn?
Det finns de som frågat om vi stöper våra ungar i samma form. Själv tycker jag inte att de är så lika faktiskt. Jag tycker det verkar som att de flesta upplever samma sak med sina barn; att de är olika men att alla andra tycker att de är lika.
I alla fall.
Ibland hittar man bilder som förvirrar.
Kolla gärna på bilden till vänster. Gissa vilket barn!
Lycka till!
Fredag – suck
01 oktober 2010, 20:25
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
Bilder,
Familj,
Hälsa,
Hus och hem,
husbygge,
Husdjur,
personligt,
sport,
TV 
Anton utfodrar.
Fredag igen. Det känns inte som helg direkt. Tråkigt. I morgon är det hockeyledarkurs i Skärblacka. Dock inte för mig. Jag ska vara hemma och sköta det andra. Skjutsa fram och tillbaka till hockeyhallen. Wilmer är tyvärr sjuk så han kan inte vara med på sin träning men jag måste ändå dit. Puckarna. Men det kan var skönt med ett litet avbrott kanske.
Sjuk ja; feber och huvudvärk. Samma som Anton hade för en vecka sedan. Men det verkar inte ha tagit lika hårt på Wilmer som på Anton. Wilmer hann tröttna på att vara hemma så vi tog en sväng till djuraffären (för att köpa popcorn till skosnörena 😉 ). Wilmer älskar att vara i djuraffären. Han hade kunnat ha en hel djurpark här hemma. Efter djuraffären blev det lite käk på McDonalds. Wilmer ❤
De två små barnen går ju på dagis på fredagar nu mera. De trivs jättebra verkar det som. Ossian har hittat några kompisar som han gillar att leka med. Men idag hade Didrik blivit ganska illa riven på kinden. Det känns tråkigt för man vet ju inte om det blir ärr.
Ikväll blev det en lite promenad upp till husbygget. Det är ju en grund där nu som ligger och väntar på ett hus. Den har torkat till och ser lite sådär krackilerad ut på ytan. Någon som vet om det ska vara så?? Huset kommer i alla fall på torsdagen vecka 43. Sprucken grund eller ej.
Anton har varit ute och lekt i kväll. Han har fått lite mer frihet att röra sig fritt i området då han är ute och leker. Ikväll slarvade han lite med tiden vilket kommer att innebära mindre frihet. Det är tur att man kan ringa och tjata på honom 🙂 Det är verkligen bra med mobiltelefon! Så alla som förfasas över åttaåringar med mobiler; you don´t know what you´re talking about 😉
Nu kväll. Och Idol!
Onsdag igen – vad händer? (Möten och Shepherd Ugg´s)
Inte mycket.
Föräldramöte igår. Verkar bra. Wilmers fröken är mycket bra. Fritan också.
Nya skor igår också. Jag har länge suktat efter ett par Ugg´s (ja, sådana där fårskinnochpälstoffeltoffelstövlar för utomhusbruk). Jag har haft ett par fula i syntet som jag köpte för många år sedan (då de var heta förra gången). Dock är de ‘äkta’ väldigt dyra och egentligen är jag inte så mycket för det där med att betala dubbla priset bara för en logotype. Men hallå liksom; 2000 pix? Alternativen har tyvärr inte duggat tätt. Nu hittade jag i alla fall ett par fina ‘kopior’ i riktig fåpäls av märket Shepherd. Svensktillverkade. Rimligt pris (nej inte alls billiga men inte till överpris). Thats me. Jag har slitit flera par tofflor av det fabrikatet och kan inte nog tala mig varm för dem 😉
Idag en sväng till Norrköping. Upplysningsvis. Ikväll ska jag på möte. Igen.
Annars inget.
En inte längre ensam lördag och skorna som en gång var fina
..efter en häktisk fredagkväll i ensamhet efter med möte vid grunden, skjutsningar hit och dit och ett bortglömt kalas som Wilmer i alla fall kom till slutligen. De tre stora barnen sov över hos morsan och farsan inatt så jag och Diddan fixade själva. Fredrik jobbade på Ladies Night. Idag har han varit i Tranås på något hockeymöte hela dagen men jag hade sällskap av Anette V på eftermiddagen och vi hade en trevlig fikastund med avslutande promenad.
Idag hittade jag ett par skor som jag haft för några år sedan. Typ två gånger eller något. Jag tog fram dem och testade dem och de blev sedan stående på golvet i hallen. En obevakad sekund tog det tills Didrik satt på en bobbicar ute på gården och körde med dem på fötterna. Skratta eller gråta. Det är livets stora fråga. Jag lagade dem med svart tuschpenna och transparent nagellack. Hoppas att det håller om jag nu skulle få för mig att använda dessa skorna någon gång i framtiden.
En skomarodör.
Torsdag igen – hus, hälsa och hockeybilder
Veckorna rullar på snabbt nu. Det börjar vara ganska kallt ute på mornarna faktiskt.
De jobbar på bra borta vid vårt hus nu. Allt är förberett så att de ska kunna gjuta grunden i morgon. Kanske ska man gå dit och kolla lite då.
Idag har jag en sjuk Anton hemman igen. Han var ju hemma med inflammation i bihålorna på grund av moraxellabakterier för ett par veckor sedan. I fredags ringde doktorn för att kolla så att han inte blivit sämre (?) men det hade han ju inte. Så det var ingent mer med det. Men jag är lite fundersam nu då han insjuknat igen med huvudvärk och hög feber. Dock gissar jag på att detta är något virus han plockat upp någonstans.
Igår var på på CC hela eftermiddagen för att barnen skulle fotograferas med hockeylagen. Hoppas nu på bra bilder.
Övrigt: Söker jobb.
Mösshistorien som fick ett lyckligt slut
Denna vecka kom vi för sent till simskolan.
Igår blev Anton av med sin fina keps från Hockeymonkey i skolan. Han och kompisen hade varit ute på gården på rasten och båda hade lagt av sig sina kepsar. De hade glömt kepsarna men kommit på att de låg kvar ute sedan då de kommit in på lektionen. Då hade de gått ut och kollat efter dem men bara kompisens mössa hade legat kvar.
Då Anton kom hem på eftermiddagen var det många hårda ord som flög genom luften. Vi var arga för att han alltid ska hålla på och slarva bort sina grejer. Sedan berättade Wilmer att en viss pojke som går i trean på hans sida av skolan (skolan är indelad i två spår och Wilmer och Anton går i varsitt av dem) hade en likdan mössa som Anton. Wilmer hade tydligen pratat med pojken och frågat honom var han köpt den och berättat att hans bror har en likadan och att han köpt den i Sthlm. Pojken hade sagt att han också hade köpt sin i Sthlm (yeah right).
Wilmer visste namnet på pojken och när Antons kompis A stegade in genom ytterdörren hemma för att leka frågade vi om han visste vem denne mösslånarkille var. Han svarade direkt att ‘Jaa det vet jag och han har Antons keps för det är bara Anton som har en sån keps!’.
Vi tyckte nu att vi visste tillräckligt för att börja leta på riktigt efter Antons kepa. Först ringde vi föräldrarna (som bodde på olika håll) men inget svar. Då åkte vi hem till mamman (där vi trodde att hon bodde) och till pappan men ingen av dem var där.
Då körde vi runt i området och kollade lite och vi hittade honom faktiskt. Dock hade han inte Antons keps med sig. Han erkände direkt att det var han som tagit den men han sa att det var några tonåringar som snott den och slängt upp den på taket på skolan. Vi tog med oss honom bort till skolan och gick runt ett varv och kollade om vi kunde hitta den. Det gjorde vi inte.
Vi tog killen med oss hem till hans mamma som (som inte bodde på den adress där vi först varit och ringt på). Mamman var tillmötesgående och snackade med sin son. Hon berättade att sonen hade haft en kepa på sig som hon inte kände igen men att pojken sagt att han hade haft den hos/fått den av sin pappa.Vi kom överens om att mamman skulle höra av sig om kepsen kom fram.
Vi begav oss in till stan för att delta i den delen av simkolan som vi inte missat (väldigt försenade alltså). På vägen in till stan ringde mamman och berättade att sonens kompisar bekräftat historien om att det var några tonåringar som snott mössan.
Vi badade och åkte hem. Fredrik hade ytterligare ett samtal med pojkens mamma. Hon erbjöd sig att betala mössan och söka vidare efter dem som pojken påstått snott mössan.
Idag då Anton kom gående ut till bilen efter skolan hade han sin kepa på huvudet. Pojken hade kommit med den och bett om ursäkt (efter påtryckningar från läraren tror jag). Hur den slutligen kom fram och var den varit vet vi (ännu) inte.
Kan tyckas vara lite fånigt att ställa till sådant rabalder för en keps. Priset på den har ingen större betydelse här utan mer det faktum att Anton verkligen gillar den där kepan och den är inte jättelätt att återanskaffa. Sedan tror jag att vårt agerande i kombination med pojkens kloka mammas får det bästa utfallet både för pojken själv och för samhället i stort (förutom för Anton som fick sin mössa tillbaka).
Sedan kan även tyckas att barn inte ska ha exklusiva grejer på sig och med sig ute. Dock tycker jag att det är en ickefråga i detta sammanhang. Man ska inte ta andras saker. Och man ska låta bli att ljuga.
Vi är alla glada och nöjda nu och läxan är lärd.
Klart slut.
Lottas Dagbok 
