Måndag är det idag ju..
Just nu är det cityakuten på tv. Varje dag vid den här tiden visar trean repriser av gamla avsnitt. Jag har nog sett allihopa tror jag. Vissa av dem flera gånger. Jag tycker verkligen att serien är bra men idag är det ett av de värsta avsnitten. Det är det där en av läkarna och hans lady förlorar ett litet barn. Vid ultraljudet upptäcker de att barnet inte rör sig eller har hjärtslag. Jättejobbigt. Egentligen borde jag bara byta kanal eller något men det gör jag inte…
I morse vaknade jag jättetidigt. Sängen var full med barn och Jepps hade flytt fältet för länge sedan. Kan inte riktigt bestämma mig för om det är bäst att lida i sängen eller i soffan. I natt fick jag i alla fall sova i FINT sovrum (och det är nu jag ska skryta upp mitt najsa sovrum som jag fixade men eftersom jag har fotostrul så får det vänta). I alla fall blev det en halvtimme med TV-shop eftersom jag inte kunde hitta fjärrkontrollen till tv:n. Först var det någon kräm som skulle laga trasig hud och ta bort ärrvävnad. Det aktiva ämnet skulle komma från någon snigel vars skal hade en förmåga att läka jättesnabbt. Ok.. tänker jag då.. hur kan den krämen veta att den ska fixa ärrvävnad då? Jag menar den huden är ju redan hel… fast lite knögglig. Sedan var det någon apparat med en liten lampa som också skulle ´göra mirakel´ på dålig hy. Skulle inte tro det va.. Sedan kom de riktiga grejjerna fram! En låda som man tryckte ner grönsaker i så man får en sallad på två sekunder. En sådan skulle jag vilja ha minsann. Men inte för 399 pix….
På torsdag ska den första uppgiften på kursen i E-handel lämnas in. Tyvärr har jag bokkrångel som vanligt. Jag hade beställt tre böcker från Adlibris men det kom bara två (för att göra en längre historia kort). Det är typ.. två och en halv vecka sedan idag så jag slog en signal dit. Det var allt tur det för den var inte alls på g ännu så jag ringde till Akademibokhandeln på Zenit och han kunde fixa fram den på ett par dagar. Så med lite tur har jag i alla fall hunnit få hem boken innen uppgiften ska lämnas in. Jag verkar vara förföljd av bokkrångel…
En flott bild på Chrille Sjögren kanske..?
Skulle inte tro det va? Inte på Äjmi Dajmond heller även om hon hellre skulle få pryda min sida än SmörChrister. Nae.. jag slösar inte några kB på dem. Däremot den där E-typen och hans pudlar hade kunnat få vara med men eftersom de ska få visa sig igen på ´andra chansen´ så får det i så fall bli vid senare tillfälle.
En trevlig kväll hade vi i alla fall i går. En god bit oxfilé (jo det är sant!) vilade fint i magen inför festivalen. Den var fint tillagad av Jenny och inmundigad i fantastiskt sällskap av Jennybenny och Franz. Dessutom (som ´någon´ kanske skulle ha uttryckt sig) skitgod kladdkaka. Very najs! Tack så mycket. Nu har även dessa våra forna grannar beslutat sig för att lämna ockerhyrornas näste för ett egenägt plejs nära city. Grattis till detta! Bra beslut.
Anton och Fredrik är på hockeytäning i Ljungsbro nu på morgonen och senare i dag så blir det nog att göra lite fint här i hemmet. En hylla ska upp i vardagsrummet och sedan står nog sovrummet på tur. Det behöver verkligen en högre mysfaktor än vad det har just nu. Därom råder inga tvivel. Men en ny madrass får ja nog fortsätta att drömma om…
En sur grej som har hänt är att den externa hårddisken har pajjat med alla mina foton på. Hoppa att det går att fixa den. Annars tror jag att jag avlider faktiskt.
Om man får vara lite inaktuell..
..och nostalgisk på en fredagseftermiddag så skulle jag vilja vara det nu. Det är så jäkla blött och trist ute och sommaren som gick var ju ingen höjdarsommar då det gäller vädret. Därför har jag grävt fram lite semesterbilder från 2006. Det var vår första segelbåttur och den gick till Danmark i Palms Laurin Coster. Jag hade just köpt kameran som jag har nu så det var mest ´sikta o skjut´ så bildkvaliteten är väl lite sådär men.. vi hade i alla fall jättefint väder!
Här är vi på väg ut ur hamnen i Landskrona. Anton tyckte allt att han var en riktig sjöman. Han var fyra och ett halvt år. Jääättelångt hamninlopp är det i Landskrona så det tog en timme att komma ut i sundet (och väl där får man akta sig så att man inte går på grund eller, för all del, krockar med en färja på väg från Ven. Men det är en helt annan historia.)
Barnen sov jättegott i båten. Vädret är avgörande för huruvida man ska ´överleva´ natten i en båt utan värmeanläggning.
Som sagt så var vädret helt underbart. Vi solade och badade jättemycket. Det retar mig kopiöst att den där turkosa-bikinik-kärringen gick förbi när jag tog den här bilden.
En dansk fjäril.
Två dagar.. eller tre.. var vi i Danmark. Sedan seglade vi tillbaka till Sverige igen och låg med båten i Råå ett par dagar. Då hade vi lite regn en dag faktiskt.
Vi fiskade krabbor under bryggan i hamnen. Anton lyckades fånga en och annan räka också.
Att Wilmer ser lite halvgnällig ut här beror troligtvis på att vi skulle äta. Det brukar ju komma en det gnäll från honom då. Men.. asså.. kolla in änglahåret. Det måste ha hamnat fel 😉
Anton däremot tackar aldrig nej till en hamburgare på restaurang. Jag kommer inte i håg vad restaurangen hette men den ligger vi hamnen i Råå i alla fall.
Ossian var ju bara en liten bebis då. Fyra månader gammal var han. Den här bilden är tagen efter att vi kommit till civilisationen igen faktiskt. Under seglardagarna låg han mest nedbäddad i sin resevagn med ett svart mygnät över sig eller så gömde han sig i sin flytväst som vi hade lånat på simhallen. Jag tror i alla fall att bilden är tagen i Fredriks föräldrars trädgård kvällen innan vi skulle bege oss norrut igen.
Yankho is back!
Foto: svt
En till poppis grabb hemma hos oss. I morse var han där i rutan igen efter att inte ha visat sig på läääänge. Hoppas att han är tillbaka för att stanna.
Alfons är en populär kille hemma hos oss just nu
Ossian är överförtjust! Han ropar TÅÅÅÅRTAAAA när han får syn på honom eller hör musiken från tv:n. Jag vet inte riktigt varför (jag har i och för sig mina aningar) men jag tänker bara på Göran Persson då jag ser honom…
Åhh.. jag är sur..
Ett gäng från Antons hockeygrupp har blivit uttagna att ´spela match´ i periodpausen i Cloetta Center. I Antons klass är de fem killar som spelar hockey i samma grupp. Fyra av dessa har blivit uttagna bland de tolv som det finns plats för. Sammanlagt är de sextio barn i hockeygruppen. Först lät det som att de hade lottat om vilka som skulle få vara med. Nu fick jag veta att de BLIVIT UTTAGNA (hmm.. hur? En av dem är tränarens son..). I alla fallså har Anton hamnat utanför…
Asså.. jag förstår att det är en kul grej det där men om man inte kan göra det på ett åtminstone drägligt rättvist sätt så kanske man får avstå eller? Min spontana reaktion är att plocka bort honom från hockey helt.. men det skulle ju inte heller bli så bra..
En liten tilläggskommentar då: Tydligen hade de lottat i alla fall. Det är ju tur det i alla fall. Den som skötte lottningen hade ingen aning om vilken unge som hörde hemma i vilket område i stan. Men det är påpekat nu i alla fall..
Klädsim på Delfinen
Nu har jag grävt fram lite bilder från klädsimmet. Jag utlovade ju lite sådana tidigare Så håll till godo..
Först fick de bada lite utan flytvästen.
Sedan var det das för lite övningar.
Wilmer prövar visselpipan.
Han tyckte klädsim var jättekul.
Vaddå kliva upp ur vattnet?
Sedan var det Antons tur.
Antons grupp hade lite mer avancerade övningar. Här tränar de på livräddning.
Sedan skulle Anton bli räddad. Då får man blåsa i pipan.
Till undsättning!
Tackarrr!!
Ja.. typ så går det till med klädsim på Delfinen. Riktigt nyttiga övningar faktiskt. Man få hoppas att det är något som fastnar och stannar kvar ett tag av det som de lär sig. Hur som helst så är det ju kul….
Hej då Gränsliden 50! Besiktningen godkänd
Förutom lite med städningen. Hon är nitisk den där kvinnan alltså. Men faan.. det kostar inget att gå dit och dra med trasan över kaklet ett varv. Det hade varit värre i fall hon sett den trasiga listen som vi skurit sönder för att kunna sätta dit en grind. Eller dörren som pajjade när det blåste. Då kanske vi hade fått betala.. Men Fredrik var snabb att öppna dörren och lyckades ställa sin ryggsäck lite strategiskt så att hon inte skulle se listen som var sönder. I morgon ska nycklarna lämnas. Hoppas bara att vi hittar alla…
I morgon kommer min examinationsuppgift. Har en del kvar att läsa. Ossian är förmodlien sjuk i morgon också. Han är helt prickig och har lite feber. I förrgår hade han bajjat löst hos Marita men det blev inget mer sedan så det var något mycket tillfälligt. Det blev ingen simning i alla fall…
Nu har Sjukhuset äntligen börjat igen
Det var allt på tiden tycker jag. Har verkligen saknat dem under vintern (men de har väl haft fullt upp med kräksjukan kanske 😉 ).
Sjukhus är fantastiska tycker jag. Det är så mycket glädje och sorg och det händer så mycket där på samma gång liksom. Människor föds och människor dör. Innan Anton föddes hade jag väl egentligen inte reflekterat över det för jag har aldrig behövt ligga på sjukhus någon gång eller har väl egentlien inte haft några ärenden dit över huvud taget. Nu mera har jag insett vilken mystik som vilar över dessa byggnader som aldrig somnar och som allttid har beredskap för vad som än skulle kunna inträffa. Jag själv är dock både för äckelmagad och för blödig för att kunna jobba där.
I tv-serien får man i alla fall följa ett gäng människor som arbetar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det är ett par läkare, någon sjuksjöterska, en abulansförare, några uskor och en barnmorska. Jag gillar dem alla men så det är svårt att välja ut någon favorit men det är ju skitkul att följa Janne på ambulansen och Urban och Kungen på akuten. Sedan är det ju alltid fantastiskt att få se små bebisar födas.
Igår kollade vi på det tilsammans Anton, Wilmer, Ossian och jag. Det kommer nog att förbli så på kvällarna framöver…
Här kan man läsa om serien!
Nu har vi riktigt bredband igen
Fint värre! I dag skall dagen ägnas åt organisationsteori för till helgen är det dags för den första examinationsuppgiften. Den kommer att handla om ´det strukturella perspektivet´. Inte helt nytt för mig så jag känner mig ganska lugn. Dock könner jag att jag måste plöja igenom några kapitel i ´Bolman & Deal´ så att jag känner mig förberedd. Jag retar mig lite på att uppgiften kommer klockan 17.00 på fredag och skall lämnas 23.59 på söndag. Det finns liksom inte möjlighet att använda en endaste liten vardag.. jo fredag kväll förståss.. men det är ju knappt vardag då.
Ormarna har hållit sig inne i terrariet de senaste timmarna. Den röda är verkligen sugen på att rymma igen, nu när den lyckats göra det två gånger.
Slänger in en bild på Anton nedan. Den är från sommaren 2006 då vi var i Danmark med Jonas Palms båt. Anton var fyra och ett halvt år då. Då hade vi verkligen fint väder…
Någon stockholmsresa blev det tyvärr inte idag
Vinterkräksjukan hann göra entre hemma hos Perssson och Hagberg ungefär ett halvt dygn innan vi skulle göra det. Usch! Stackars dom… Vi valde naturligtvis att ta ett steg tillbaka för att denne ovälkomne gäst ska få härja färdigt. Men ack så tråkigt för familjen P-H. De har ju inte så mycket att välja på nu. Bara att genomlida helvetet då det fått greppet om en… Krya på sig nu!
Min mage är också totalt ur funktion för tillfället. Jag har ju inte någon magsjuka men tarmarna är så känsliga att jag inte kan äta annat än typ.. kyckling, ris och vitt bröd. Vet faktiskt inte varför det är såhär nu. Jag brukar ju ha magprobs ibland men det har aldrig varit såhär långvarigt. Vi får se.. det går väl över igen. En tydlig skillnad märktes den dagen som jag var helt strikt med kosten. Sedan trodde jag att det skulle förbli bra så jag började med vanligt käk igen men det visade sig att det inte var så bra. Så nu är det skonkost igen!
I går gjorde jag fint i köksfönstret här i nya bostaden. Pallar inte fota nu… men det blev fint i alla fall.
Fredrik har varit och hämtat bredbandsrejjerna på affen på förmiddagen så nu blir det bättre bredband här hemma..
Tjing!
I dag smet en av ormjävlarna ut i vardagsrummet
Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle hända. Ossian har nämligen börjat dra upp glasdörrarna på terrariumet. I dag skedde det just när vi hade ätit och barnen kollat på bolli och stod i badkaret och väntade på att bli duschade. Som jag upptäckte att det var öppet alltså. När det öppnades har jag fortfarande inte en aning om. Dock kunde jag snabbt konstatera att det inte fanns två ormar där inne där det borde gjort det. Jag kan lova att det var länge sedan jag var så jävla galen som jag blev just då (jag tror det var den fjärde juni 2004 faktiskt). De förbannade odjuren har aldrig varit så nära att bli skosnören som just i kväll. Jag tror att de klarade sig för att de har olika färg vilket gör dem totalt värdelösa som skosnören. I alla fall om man har en lite mer sparsmakad stil som jag.
Jag hittade den ena ganska snabbt. Den förbannade Ivar, den fege jäveln hade inte ens vågat sig ut ur terrariumet. Tur för honom. OCH för mig. Hellre jagar jag den röda kärringen för hon är inte så bitsk. Innan jag hittade det äckliga belätet under soffan hade jag hunnit med ett utbrott som nästan skrämt livet ur barnen. Anton ropade från badrummet; ”Måste du vara så sträng mamma du gör mig rädd..!” Man hade ju inte mycket hjälp från husse heller. Han är på personalfest i Norrköping och svarade inte ens i sin telefon. Han hade nog viktigare saker för sig (!?!). Hans kommentar tar årets guldbagge tror jag.. eller guldfisk kanske…. silverfisk… I allafall; ”Varför gör du så här mot mig!” (!?!)
När jag lyckats peta ut den från ´under soffan´ (med hjälp av en grön grillpinsett i plast) for den vidare mot förrådet under trappan. Jag fattade ju att om den kom in där så skulle den lägga sig i ett hörn och förmodligen dö för att jag tror inte att mycke skulle ha fått mig att riva ut hela det förrådet (med åtta minuter till Let´s Dance), och det är ju inte varmt där inne precis. Jag tog tag i svansen på åbäket och drog. Det knakade lite. Insåg att jag skulle bli tvungen att släppa taget. Vid det här laget hade jag Ossians termobrallor på ena handen så att jag inte skulle bli biten (eller uppäten eller något). Äntligen hade jag i alla fall turen med mig i allt detta för just innanför dörren i förrådet låg Wilmers hockeyhjälm (Tack Gud!) så när jag släppt ormen och öppnat dörren kunde jag (nästan) bara ta hjälmen och ormen som hade slingrat in sig i gallret, och hiva in hela skiten i glasburen.
Barnen var kvar i badkaret och Ossian skrek så att han hostade och dreglade. Anton ropade; ”Mamma Ossian fryyyyser..!” Ja ja.. de hade smörjt in sig med MYCKET tvål i alla fall så det tog ett tag och skölja dem. Stackars Wilmer hade svid. De hade ju väntat en stund på tvätt… kan man säga.
Sedan kollade vi i alla fall på Let´s Dance. Hann precis!
Go´kväll!
PS. Bilden ovan är en repris från i våras. Har ju lite bök med bilderna just nu. Vill bara tillägga att bilden inte ger en helt rättvisande bild av storleken på… djuret..
Nu kommer det snart
Ja.. det riktiga bredbandet alltså. Det ligger ett paket nere på Tallen och väntar. Nu kör vi på Fredriks kollegas (..och tack Lasse Björklund!) mobila bredband. Om än ack så slött och trögt så i alla fall bättre än inget alls.
I dag är det studiedag för skolor och barnomsorg i hela kommunen så jag har alla tre barnen hemma. Det är ganska revligt tycker jag. Man kan ta det lite lungt utan att ha dåligt samvete.
Fredrik har varit i i Umeå i tre dagar. Vi har klarat oss utmärkt här hemma med lite hjälp från mormor. I morgonkväll ska han på personalfest och sedan ska vi åka till Sthlm till Persson och Hagberg på lördag. När vi ska städa den gamla lägenheten vet jag inte. Jag vet inte heller när det är tänkt att vi ska sälja de gamla möblerna som inte får plats här i det nya.
Antons mage verkar ha blivit bättre. Vi var ju på vårdcentralen i fredags och träffade en läkare som trodde att det var magsjukan som spökade fortfarande. I alla fall så dricker han inte mjölk och äter inte fil och yogurt nu i fall det skulle vara laktosen som han inte tål riktigt. Det kan ju bli en tillfällig laktosintolerans efter magsjuka.
Min mage är ju ett kapitel för sig. Vet inte ens om jag orkar älta det här. Trist. Skonkost är det nu i alla fall. I går var tjocktarmen helt öm hela dagen.
Jag känner att bloggen har varit riktigt trist ett tag men det är inte meningen att det ska fortsätta på det viset. Nu har vi datorer och snart riktigt bredband på gång så jag får hoppas att jag har några av mina gamla läsare kvar. Lite trevliga bilder blir det också nu när kameran (snart) är uppackad. Kanske någon från vårt nya hem… vi får se…
Kram!
Fortfarande utan internet..
..helt hänvisad till Yrvädersvägens dator är jag fortfarande. Kostar dock på mig en liten update här.
-
Har nu fått ordning på kurserna jag ska läsa i vår. Det blir organisationsteori och marknadsföring på Växjö universitet och elektronisk handel på Örebro universitet.
-
Anton har fått en tid hos doktorn i eftermiddag för att hans mage inte blir bra efter magsjukan.
-
Ett barn är hemma från dagmamman med spysjuka nu. Wilmers bästis. Håll en tumme för oss nu. Vi har fått nog!
-
Vårt internet kommer igång den 24 januari.
-
Jag är trött.
Tjing!
Lottas Dagbok 