Ossian: Bättre. Men snuvig.
Wilmer: Falsk krupp i natt. Sov i en fåtölj i vardagsrummet innanför en glipande altandörr. Han har inte haft något riktigt kruppanfall tidigare. Den här gången hade han ganska jobbigt att få in luft faktiskt. Men ja har ju erfarenhet av krupp sedan tidigare så jag blev inte rädd. Jag fick honom att lugna ner sig och då blev det ju bättre.
Anton: På vårdcentralen med Fredrik just nu. Han hade magknip hela dagen igår och (utan att bli alltför detaljerad) var lös i magen i går kväll. Han mådde illa när han gick och lade sig i går kväll och så fortfarande i morse så jag ringde vårdis. Mest på grund av att jag är så pass uppgiven då det gäller hans mage. De ville se honom direkt och det fick de naturligtvis. Fortsättning följer.
Fredrik: Mår bra.
Jag själv: Färdig för intagning i mentalvården känns det som. Nae.. kanske inte riktigt så illa men nu är det riktigt tungt här..
Mamma Lotta: Jaha.. vill ni kolla på Sjukhuset sedan..?
Anton: Jag ska titta på hockey..
Mamma Lotta: Jaså.. är det hockey på tv idag?
Anton: Ja..
Mamma Lotta: Vilka lag är det som spelar då..?
Anton: Dom där.. Finland.. och Djurgården..
Mamma Lotta: Jaha.. så det är Finland mot Djurgården på tv i dag? 😉 Var har du hör det någonstans?
Anton: På jobbet…
”Det sägs jämt att barnen är det bästa vi har, och jag fattar inte varför. Det finns ju få som kan vara så jävla jobbiga som folk under femton. ”
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1612307.ab (Jag vet att den inte är helt färsk.)
Det måste finnas hur många duktiga skribenter som helst som skulle kunna tänka sig vara krönikör i Aftonbladet. Hur kan man släppa fram något sådant här? De måste ha haft en blank sida som de var tvungna att fylla inför deadline om typ five…
Ossian är hemma men mig i dag också. Snuvig men verkar inte vara febrig. Anton är med Fredrik på jobbet. Wilmer hostade som en plåtburk i morse men för övrigt är han (fortfarande) frisk.

Det är ju en bristvara här på bloggen numera. Färska bilder alltså. I dag kostade jag på mig att ta ett par ändå för det finns lite plats på ett minneskort fortfarande.
Ossian fick feber i går kväll igen och den här gången var han ännu varmare och det var nästan omöjligt ta ner den också. Panodil hjälpte inte alls så två timmar efter den fick han en halv Iprensupp också men en timme senare hade han ännu mer feber istället. När det gått en timme till var tempen ungefär på normalnivå och där är den kvar nu på morgonen. Mycket märkligt. Vi avvaktar och ser hur det utvecklas under dagen idag. Han är ju inte utslagen direkt utan sitter i soffan och går omkring och plockar och leker så ännu är det nog ingen fara på taket.
Anton är mycket bättre idag men han är också hemma och kommer nog förbli det resten av veckan. Vi får väl se..
Wilmer är lite halvsur för att han får gå iväg själv på morgonen nu. Det är som om att han bara önskar att han också ska få bli sjuk och vara hemma snart. Jag skulle ju önska att han slipper bli det istället. Han hade ju en liten släng av detta i helgen men det gick över snabbt.
Mitt plugg ligger verkligen i träda nu. Jag ligger efter hur mycket som helst. Nu har jag sagt att Fredrik får ta resten av sjukdagarna. Det verkar inte ha haft någon effekt ännu i alla fall. Kanske kan jag få jobba lite i morgon.
Nu ska jag bre en macka åt Anton.
Tjing!
Ozzy ägde vårdcentralen kan man säga. Inte särskilt sjuk längre märkligt nog. Det är rättså kul att gå dit med honom för han gillar inte att bli undersökt och det visar han genom att läga armarna i kors och sticka ut underläppen. Haha.. han är skitsöt.. Inte mycket feber hade han men han var lite röd i det vanliga örat. Konstigt att han aldrig får ont i det. Prickarna trodde doktorn berodde på infektionen. Ja, ja.. skönt att vi inte behöver hämta ut en massa dyra mediciner i alla fall.
Anton verkar också må bättre. Men han blir ju så bra av Ipren. Paracetamol funkar skitdåligt på honom men han är kungen av ibuprofen. Tur att något fungerar.
Nu har Fredrik dragit till sitt jobb så vi får väl sitta här och krya på oss lite till. Åtminstone de av oss som behöver det..
So long!
I dag har vi inte mindre än två sjuka barn hemma igen. Wilmer är hos Marita. Anton har feber och Ossian fick världens febertopp i natt så han har en tid på vårdcentralen nu på förmiddagen. Fy.. nu känner jag att bloggen har blivit tråkig igen men den som vill ha trevligare kan ju alltid scrolla lite och kolla på bilderna längre ner på sidan..
I dag har jag inte gjort någonting.. jo förrästen jag har plockat mina ben med pinsett. Jag känner mig jättestressad nu för jag ligger långt efter med uppgifterna på min kurs i Örebro. I morse lämnade jag barnen hos Marita fast de nästan inte var friska. Eller jo.. de var friska men kanske hade en och annan av dem behövt en dag till hemma. När jag kom hem kunde jag inte hitta sladden till datorn och då visade det sig att Fredrik hade tagit den med sig till jobbet helt plötsligt vilket aldrig brukar hända. Han hade dessutom valt att inte tala om detta för mig i förväg så jag kunde inte jobba på hela dagen. Med lite framförhållning hade jag kunnat skriva ut lite papper från datorn och skriva med papper och penna men tyvärr blev det inte så. Tydligen har det inte framgått tillräckligt tydligt här hemma att jag läser internetbaserade distanskurser vilket gör att man i princip är helt beroende av en dator. Detta saboterade en hel arbetsdag för mig. Dessutom hade barnen som var halvsjuka kunnat vara hemma eftersom jag ändå inget gjorde. Men, men.. I morgon har jag säkert minst ett sjukt barn hemma för Anton hade lite feber i kväll och det kommer väl knappast att bli bättre till i morgon.
Jag har i alla fall ått en promenad med mamma-Vång-Molin i kväll. Det var jätteskönt och trevligt. Befriande..
Tjing tjong!
PS. Är det någon som haft så smutsigt hår någon gång så tvätt med diskmedel varit nödvändig? Jag gjorde det i dag för det var för flottigt för shampo. Nu kliar det som sjutton i hårbotten. Kanske var det inte så bra..
Ossian vill bara äta bananer nu. Till dem dricker han saft. I natt vaknade han vid tre ungefär och skulle fika på saft och banan och till det vill han titta på miffobebisarna (läs: Lala och hennes smarta tubbiekompisar). Själv har jag bihåleinflammation (egen diagnos 😉 ). Det kändes helt rätt att fika banan och saft mitt i natten *not*. Nu Fredrik dragit till Cloetta Center och det duger att kolla på ´Tååååjj…´ (Råttatouille). Wilmer har också feber nu men det verkar lindrigt.
Nu ska jag vika tvätt.
Tjing!
..och inga tips har jag fått. Under förmiddagen har jag visat en kavalkad av bilder från året som gått (och några från tidigare också). Avslutar med en pic på Anton när han sitter och funderar. I skolan säger de att han är en drömmare och jag har hört att det finns de som kallar honom för ´filosofen´.

Nu har Fredrik tagit Ossian med sig för att handla så jag skall få vila min snuva lite. Ossian är ju mycket bättre och han är så trött på att vara här hemma. Så fort någon går ut genom dörren så skriker han och hänger i handtaget.
En sak som gläder oss här hemma är att Fredriks lilla.. ja… i skolan häromdagen verkar ha gett resultat (enligt en säker källa). Det bjuder vi så gärna på 😉
Nu hoppas jag att ni gillar mina foton nedan 🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Resor och utflykter, sport
Citaten under bilderna är från originalinläggen.
I somras var vi i Hälsingland på en minitripp. På vägen hem körde vi vilse och hittade blåbär.

”Anton har just plockat en hel burk med blåbär. Det var när vi var på väg hem från norrland. I Gästrikland någonstans tror jag.” 8/8 2007
Vi var i kolmården också. Nedanstående två bilder är därifrån.


”I onsdags var vi i Kolmården med Fredriks mor och far. Vi var där hela dagen men det kändes ändå som att vi inte riktigt hann färdigt. Fredrik var så otroligt upptagen med sitt jobb så han var knappt med över huvud taget och när han var där var han ändå inte där. Han var ju ansvarig för `sommarveckan` som pågick på universitetet förra veckan. Detta gjorde att vi kom till Kolmården utan mat. Kylväskan stod kvar hemma bakom soffan i vardagsrummet för den hade han sprungit runt med innan vi skulle åka samtidigt som han pratade i telefon med någon reporter på tv4.” 22/8 2007 Läs här
Wilmer är ute och reser här nedanför. Originalinlägget hette ´Himlen är oskyldigt blå..´

”..som ögon då barnen är små. Så små att de forfarande vill bli vaggade till sömns. Nu får jag ha den lilla armen runt min hals. Ett litet smalben i min hand. Nu får jag känna doften av ett mjukt burrigt hår. Ögonlock mot mjuk kind. En nästipp i ett halsveck. Bara just nu får jag låna det lilla livet och hålla det i min famn. En kort stund. En liten bit livstid…” 4/9 2007
Nästa bild är lite mörk men skildrar en viktig händelse från året som gick.
”Först fick han ett preparat som hette Dormicum genom en spruta i rumpan. Sedan tog det tio minuter för det att verka. Dom sa att han kunde bli lite full och få dubbelseende. Det fick han nog. Gå kunde han inte i alla fall.. Sedan fick jag hålla fast honom medan de gav honom bedövning i munnen. Först fick han några droppar för att bedöva inför sprutan. Sedan fick han sjäva sprutan vilket inte gjorde honom glad alls och han blödde en del i tandköttet. Hela tiden fick jag hålla fast hans armar för att han inte skulle sprattla. Efter sprutan fick vi vila en stund tills bedövningen verkat. Tänderna plockade de ut på två sekunder. Nu känns det helt rätt. Särskilt då jag sett hur tänderna såg ut. De var helt bruna på insidan. Den ena värre än den andra.” 10/10 2007 Läs resten här! …och före ingreppet här!
Antons premiär i Björnligan

”Han var jätteduktig på skridskorna såklart och han tyckte att det var jättekul. Men inget gott som inte har något ont med sig. Idag har han massor av feber och ligger hemma sängen och tittar på tv.” 22/10 2007 Resten här
Sedan hans klass över alla andra sexåringar i hela staden i Skolinnebandyn. Det var synd att de inte fattade vidden av det själva bara 😉 Bilden nedanför tycker jag är skithäftig. Det är Anton som gör ett segerhopp. Kompisen Nicole sitter i målet.. Fast den här bilden är från gruppspelet.

”De vann tre matcher och spelade oavgjort i en. Fina siffror var det också; 8-1, 6-0, 6-0, 2-2.. Hejja Tallboda!” 29/10 2007 Resten här och här.
Nedanstående två bilder är favoriterna från förra årets skidresa. Om den kan man läsa här, här, här och här. Massor med fina pics finns där..

Sedan blev det sommar och båten ´kom´..
Bilden nedan på Wilmer har varit omslagsbild på RJ-förbundets tidning. Naturligtsvis är det undertecknad som plåtat (vem annars?). Läs här!

Nedan en glassig Anton.

Nedanstående är från resan vi gjorde i somras för att sälja vår gamla utombordare till Palm. Läs här!





I dag fyller min blogg ett år. Vet inte riktigt hur jag ska manifestera detta ännu men jag hade tänkt att bjuda på tårta. Jag har letat runt på nätet en bra stund efter en snygg tårtbild. Helst ska det vara en med ett ljus i. Den som har förslag på en tårtbild får gärna dela med sig. Jag har inte tänkt baka den bara pryda sidan med den dagen till ära.
Eftersom det är hemmadag i dag också för Ossian med ögoninflammation och för mig som också är sjuk med snuva och lite feber så kommer jag att uppmärksamma födelsedagen kontinuerligt (med jag vet inte riktigt vad ännu och naturligtvis under förutsättning att inget oförutsett inträffar). Fortsättning följer alltså!
…till Vincent! http://www.skane.se/default.aspx?id=81949
Jag har i alla fall Ossian hemma i dag också. Det ser ju inte riktigt ut som att jag någonsin kommer att bli klar med någon utbildning. Inte ens få ihop sju och en halv poäng så att mina csn-pengar börja rulla in igen. Kanske händer det. Den som lever får se…
Smörjningen går lite sisådär. Den där salvan gör ont på honom fast den inte innehåller karbamid. Han blir helt tokig och springer runt och skriker och kladdar ner hela lägenheten när jag ska smörja honom. Nyss gömde han flaskorna under tv-bänken. Undrar just varför…
Fy.. vad jag inte känner för att vika tvätt!
Vi fick lite sakvor med oss hem. Sedan har vi ätit mackor och rulltårta. Ossian älska rulltårta. Först sa jag till honom att vi skulle ha mackor i stället. Då sa han: ”Dumma mamma.. tåta..” Då blev det både mackor och tårta…
Innan vi åkte stod reprisen av Så ska det låta och skvalade i bakgrunden. Jag han preciiiis höra Marie ´sleeping on the sofa´ Lindberg totalkvadda Alanis Morisettes Ironic. KA-TA-STROF! Usch på sig svt…

