Det märks. Utan att gå in på detaljer.
Det känns i och för sig som att det varit fredagen den trettonde hela veckan. Och typ förra också.
Nu annat.
Eller tja. Jag kommer att återkomma då tid är men just nu är livet så otroligt fullt av annat.
Tjingaling.
En spelevink och en surbulle käkar frukost
Har ganska fullt upp just nu men har ändå inget att skriva om här på bloggen. Men när jag kommit till försoning så kommer en återblick. Jag lovar.
Wilmer ville ha en egen
Barnen med Viktoria till vänster och Asterix till höger
I morgon är det dags för första besöket inför start i förskoleklassen till hösten. Ossian ska gå med den andra flickan som ska börja i förskoleklassen från dagmamman, och de andra från fredagsdagiset.
Ikväll är han lite nervös. Just nu ligger han vaken i sin säng misstänker jag. Jag hör små dunkljud som avslöjar honom.
Det händer mycket i hans liv nu. Han har fått en ny kompis här på vår nya gata. En flicka som är född 2005. Igår kväll var han bjuden på kvällsmat hemma hos henne. Det gillades.
Ja. Ungefär så.
Har inte mycket mer att säga om det just nu, än att jag börjar bli rätt less. Men som en klok man sa; ”ge det lite did”. Eller som en annan klok man sa; ”ge inte upp”. Utifrån detta kan man få för sig att alla kloka är män. Så är det nog inte. Man kan även konstatera att den förste av de två känner mig lite bättre än den andre. Jag ger nämligen aldrig upp men kan vara lite otålig ibland.
Huvudsaken är att det blir bra till sist. Att man blir nöjd och inte bitter. Att man kan trivas. Jag vet att det kommer att bli så. Om jag bara gör mitt yttersta nu. Medan tid är.
Prioriterar och omprioriterar
Men det få vänta tills allt är färdigfixat här.
Istället outar jag ett par bilder på vårt golv. På övervåningen har vi valt ekparkett. Övervåningen är fyra rum som är nästan lika stora och ett allrum i mitten.
Jag tog för givet att jag skulle få ett enhetligt golv eftersom vi beställt samma sort till hela. Istället ser golvet för hemskt ut. I de fyra rummen ligger golvet i samma riktning. I allrummet i mitten ligger det på tvären.
Jag har forskat i hur man gör då man lägger golv genom att googla och att ringa till företaget som leverat golvet till vårt hus. Jag har kommit fram till:
-
I första hand är rikningen på parketten en smaksak. (Detta enligt golvleverantören.)
-
I andra hand lägger man golvet i rummets längdriktning. (Flera källor)
-
I tredje hand tar man hänsyn till vilket håll ljuset kommer från och lägger golvet mot ljusets riktning. (Flera källor) Anledningen är att då ljuset möter golvet med 45 graders vinkel, vilket det gör då fönstret är lodrätt mot golvet, kan man se skuggor vid skarvarna. Detta anses dock av vissa inte vara ett relevant argument då man har ett trägolv av hög kvalitet.
-
Man lägger parketten med kortsidan mot den dörr man kommer in i rummet genom.
-
Man lägger golvet i samma riktning om man ser det ena rummet från det andra.
-
Jag läste även på ett ställe att man ska lägga alla golv i samma riktning i ett och samma hus.
Många bud alltså. Inga direkta regler. Eller den huvudsakliga regeln är att det är en smaksak hur man lägger parketten. Frågan är vems smak som ska gälla.
Vårt rum är nästan fyrkantigt så någon längdriktning i rummet finns inte. Ljuset kommer snett uppifrån från våra takfönster och från de fyra fönstren inne i barnens rum. Från alla håll alltså.
Man kan ju tycka att någon borde ha frågat oss hur vi vill ha det. Naivt nog trodde jag att man kunde ta för givet att de skulle lägga parketten åt samma håll på hela golvet. Har aldrig sett den varianten som vi har hemma hos oss nu. Det ser inte klokt ut. Som ett lapptäcke typ.
Kolla här:
Säg något!
Jag var sju år då vi flyttade från radhuset i Söderköping till en stor och fin paradvåning på Platensgatan i Linköping.
Det var alldeles nyrenoverat i kök och badrum. Det stora parkettgolvet var nyslipat.
När vi just flyttat dit kom Tekniska Verken och skulle fixa med en elkontakt.
Kontakten satt bakom pianot.
Karlsloken från Tekniska Verken tog tag i pianot och drog ut det mitt på golvet.
När han var klar med kontakten drog han det tillbaka igen.
Kvar då han gått var en två meter lång repa. En meter åt ena hållet och en meter åt andra.
Kom att tänka på det bara.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt
Minst sagt. Men nu går det åt rätt håll skulle jag tro.
Kan inte avslöja allt. Tyvärr. Skulle få det tillbaka rakt i huvudet då. Vissa saker är svårt att säga något om utan att vara lite småspydig också. Men jag är övertygad om att det finns ett lyckligt slut.
Väntar på något. Hoppas.
Är väldigt nöjd med en sak också. Vissa beslut är så jobbiga att man inte kan att fatta dem. Då kan det vara skönt att vara två. Nu är jag helt lugn.
Själv skippar jag bloggar med kryptiska formuleringar. Man blir så jäkla nyfiken.
Bilderna från den senaste tiden får tala. Signaturmelodi: If you had time med Ani Di Franco. Eller Jag är en vampyr med Krunegård. För all del.
Igår var jag trettiofyra. Idag är jag trettiofem.
Tack så hjärtligt alla som har ringt och gratulerat mig på facebook och kommit hit med blommor och tårtor. Kram på er.
Igår flyttade vi in oss själva i huset. Ossian börjar förskoleklass till hösten. Jobbsökandet går bra just nu 🙂 Magen är uppåner.
Det händer så väldigt mycket. Jag får be att få återkomma med detaljer.
I morse hade vi en genomgång av vårt hus. Kvalitetsansvarige var närvarande. Det var bra.
Barnen har varit på simskolan. Det var första gången på länge efter sjukdom och föräldramöten förlagda till torsdagar.
Annars packar vi lådor.
I morgon är det slutbesiktning. Jag är lite nervös.
Lite annat kul har hänt idag också. Läs här.
Killen till höger har ett drömjobb
Fortsätter jobbsökandet. Kan inte låta bli att fundera över ett par saker. Tyvärr är det inte ett vettigt drag ur jobbsökarstrategisk synvinkel, att outa för mycket om jobbsökandet här på bloggen. Kanske har det märkts att det skrivs väldigt lite om det här. Och så kommer det att förbli.
Vill bara tala om att jag inte ligger på latsidan direkt. Och har en hel del funderingar.
Näpp.
Lottas Dagbok 