I mitten av Juni drabbades jag av detta märkliga fenomen vilket jag aldrig ens hört talas om tidigare. Sedan dess har ordet `ögonmigrän´ varit ett av de ord som generarat störta antalet sökträffar här på min blogg. Därför har jag gjort en liten länksamling. Håll till godo!
Kronobergs landsting (denna beskriver bra hur det `ser ut´, klicka på `ögonmigrän´ längst ner på listan)
Akademiska i Uppsala (mer allmänt om ögonsjukdomar)
Migränförbundet (om migrän i allmänhet)
Asså.. nu är jag så arg på försäkringskassan!!
Som för så många andra rör sig problemet om utebliven föräldrapenning. Jag skickade in min ansökan så att den fanns där i juni men har forfarande inte fått några pengar. Inte ens ett besked. Jag har ringt gång tidigare men de kan ju inget göra, de som sitter där och svarar. Varför ska våra skattepengar gå till löner till människor som inte kan bidra med något ändå? Fast det är ju naturligtvis inte deras fel.. de som svarar alltså..
Förra gången jag ringde var jag placerad som nummer 201 i kön då jag först ringde upp med en kötid på 21 minuter. Nu köar jag igen och fick nummer 261 med en kötid på 27 minuter. Dessutom måste man gå igenom långa radenger av knapptryckningar för att över huvud taget komma till den där förbaskade kön.. Åhh.. jag blir så.. SUUUUR..
…och nu fick jag veta att de har fel på datasystemet också så jag fick ingenting veta..
TJOHOOO… pengarna har kommit idag!
..av Karolina..
1. Skriver du att göra listor på allt du “måste göra”?
Ibland gör jag det. Särskilt om jag ska resa bort och det är saker som jag inte får glömma..
Barnen, en god hälsa, hoppet om en bra framtid 3. Nämn en sak som du anser att du måste göra och varför du måste!
Att bli klar med min utbildning någon gång.. 4. Formulera om samma måste som om du ville göra det!
Jag vill verkligen bli klar med min utbildning någon gång…
5. Vad är det viktigaste i ditt liv?
Mina barn
6. Beskriv hur du kan ägna mer tid åt det som är viktigt.
En fot stenhårt ner i marken en gång för alla. Men det kommer nog aldrig att hända..
Utmanar alla som känner för det!
Gör så här: •1. Skriv ett inlägg och svara på ovanstående oavsett om du blivit inbjuden eller ej. •2. Kopiera texten och skriv dina egna svar. •3. Gå till den som startade reflektionen, http://enbart.blogg.se/ och till den du fick inbjudan ifrån och ge en kommentar. •4. Innan du svarar med ett eget inlägg på din sida så sätt dig ner och fundera en stund. Ta några djupa andetag, koppla av och först när du känner dig lite avslappnad så svarar du. •5. Välj ut några personer och länka till dem som du vill skall svara. •6. Gå till dem du utmanat och skriv en kommentar att du utmanat dem.
Filed under: Allmänt
Nu ser det ut som att den här bloggen håller på att vakna till liv igen. Måste erkänna att det känns smickrande att vara efterfrågad (i alla fall någonstans). Tack alla ni som hört av er på olika sätt och undrat vad som pågår (och förlåt till alla som inte fått svar på sina kommentarer). Ni kan vara lugna. Jag är stabil (som vanligt)…
Trots att det inte skrivits nästan något här under nästan en månads tid har antalet träffar varit relativt högt. Kanske finns de som är nyfikna på eventuella subtila budskap. Inget kommer att avslöjas här. Ingen kommer att avslöjas här. Kanske finns inget att avslöja. Vem vet..?
Uppdateringar om vardagliga ting kommer att ske successivt…
Kram på er alla!
”Vem kan segla förutan vind
Vem kan ro utan åror
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar
Jag kan segla förutan vind
Jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar”
”Det hade gått upp för henne nu. Insikten om det som skulle komma att bli hennes verklighet hade krupit sig på henne under det senaste dygnet. Nu liksom VISSTE hon.
Hon stod lutad mot dörrposten vid deras rum. Dessa oskyldiga små själar som saknade möjlighet att påverka sin tillvaro med någon större omfattning. Deras hjärtan skulle komma att brista. Hennes hjärta skulle brista på samma gång som deras.
Hon gick in och satte sig på sängkanten hos den älste av dem och lade handen på hans bröstkorg. Den rörde sig upp och ned i takt med lugna, jämna andetag. Hon mindes när han föddes. Någon skulle snart komma att födas också. En oskyldig, intet ont anande liten människa skulle snart entra världen under omständigheter som ingen ännu visste något om. Hon visste att att hon själv skulle vara tvungen att närvara vid ankomsten. Hon var inte alls ledsen för det. Ingen oro fanns trots ovissheten.
Hon funderade på vad som egentligen var att föredra. Att ha fått uppleva en tid med den fantastiska förmånen att ha både mor och far nära hela tiden och sedan få sitt hjärta krossat då det slits ifrån en.. eller att aldrig få uppleva den möjligheten..?”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
..hade förirrat sig in i huset. Desperat flaxade den än hit än dit. Altandörren stod öppen. Ändå förstod den inte var friheten stod att finna. I stället försökte den ta sig ut genom de övre fönstren som inte gick att öppna. Jag ville hjälpa den genom mota ner den med en kvast. Det gjorde pippin ännu mer enveten med att flyga uppåt.
Trots att jag tyckte synd om den stackaren blev jag irriterad -den dumma fågeln får väl skylla sig själv. Natten gick och morgonen efter var den kvar. Då var den så medtagen att den satt kvar i fönsternischen när jag sakta närmade mig. Försiktigt kunde jag greppa dunungen och släppa ut den.
Ibland kan det löna sig att ge upp en stund och be om hjälp istället för att bara kämpa vidare. Lösningen kan finnas någon annan stans än där den desperate söker.”
-Gunilla Rech, Corren 080725
”Hon tog ett bloss. Det sved hela vägen ned. Det var länge sedan så det var säkert därför det gjorde ont. På samma gång var det en befriande känsla för tårarna som liksom satt fast inne i henne fick en liten skjuts i rätt riktning. Nu var det nästan helt ljust ute. Sommaren är fatastisk.. inget ont som inte för något gott med sig. Kanske kunde hon nu få möjlighet att träffa någon som bryr sig om henne och behandlar henne med respekt. Som betraktar henne som.. en människa..”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
”Hon slog upp ögonen och tittade på klockan samtidigt som något kunde förnimmas från ett rum längre bort. Hon var inte ensam om att vara vaken. Den stora sorgen föll över henne som ett tungt, mörkt täcke som gjorde henne påmind om varje draget andetag. Han var vaken. Hon var vaken. Dessa två människor som delat livet men som nu kanske skulle finna nya vägar vars riktningar inte skulle sammanfalla med varandra. En snyftning.. var det kanske hennes egen? Var det möjligtvis så att han också var ledsen för det som höll på att hända dem? Hon tog ytterligare ett steg nedåt i trappan till förnedring då hon närmade sig rummet där han befann sig. Deras blickar möttes. Under ett ögonblick trodde hon att det tysta budskapet nått fram. Bara ett ögonblick.. Sedan förstod hon att vreden som fyllde rummet hade grumlat hennes öga. Hon vände tillbaka…”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
I hjärtat fanns ett hemligt rum
vi inte visste fanns
Som väntade i hemlighet
På kärlek från nånstans
Så valde du att komma hit
en kall och kylig natt
och värmen spreds i alla oss
som vunnit denna skatt
Så lite vet vi människor
Hur livets väg skall gå
Om sorger blir, om lycka göms
Om gåvor vi skall få
I hjärtat fanns ett hemligt rum
Som ville öppna sig
Där kärlek fanns i överflöd
som väntade på dig.
– jmn04 –
Lottas Dagbok 