I dag tog Wilmer sin egen väg..
..när vi skulle gå till dagmamman. Han försvann alltså. Innan vi skulle gå hemifrån deklarerade han att han skulle flytta till ett annat land.. och att han hatar mig. Anledningen var att han inte fick köra sin sparkcykel just då. Han dröjde sig kvar och hamnade längre och längre bakom mig och Ossian och barnvagnen. Ja skulle bara lämna in Ossian lite snabbt för att sedan gå och hämta Wilmer. När jag kom ut var han borta. Jag letade på de ställen som han hade kunnat vara (en runda på cirka en kvart) men han var inte där. Då gick jag hem och kollade men där var han inte heller. Jag han just ta fram mobilen för att ringa efter hjälp när jag fick syn på en ledsen Wilmer som `inte visste vilken väg jag hade gått´. Skönt.
Jag är ju som bekant inte någon jätteorolig mamma utan tänker rationellt även vid sådana tillfällen som idag. Dock kan en liten kalldusch som denna få en att tänka lite mer på vad som egentligen är viktigt i livet och sätta en del andra saker i ett annat ljus. Allt är som bekant relativt. Just i den stunden som ens barn försvinner finns det ju inte mycket man hellre vill än att det ska komma fram igen. Skit samma att det ligger en gammal korv från gårdagens kvällsmat och ruttnar i en stekpanna på spisen (som man retat sig på hela morgonen utan att kasta den i tunnan) bara ens barn kommer fram (snabbt!).
I går läste jag om en mamma som förlorat två barn på två år och just nu höll på att förlora ett tredje. Hon hade säkert gärna haft sin dotter bortsprungen i ett radhusområde bara hon hade vetat att det fanns en endaste liten chans att hon skulle komma fram igen..
…
”Det var hennes namn som stod ovanför adressen. Han hade tagit in det utan att ens kommentera att det låg ett brev som var till henne bland skräpet från brevlådan. Kanske hade han inte ens sett det. I och för sig hade han ju inte brytt sig nämnvärt om henne eller något annat som hade med dem att göra på länge så varför skulle han bry sig om hennes post? Egentligen. Hon rev upp kuvertet. Det var verkligen skrivet för hand. Vem skriver ett brev för hand nu för tiden..? Inte många sekunder senare hade hon insett att författaren inte var en bekant. Åtminstone inte till henne. Hon visste nu att om hon läste brevet skulle hennes hjärta brista. Igen. Men vad gjorde det? Egentligen. Det var ju redan så trasigt. Långt borta hörde hon den nyfödda lilla flickan skrika efter henne samtidigt som hon sänkte blicken och började läsa. `Hej. Jag heter Anna. Jag är kollega till din man. Jag har också haft ett förhållande med honom som har pågått det senaste halvåret. Jag har inte vetat om att du har funnits förrän jag hittade en lapp på golvet förra veckan. Det som stod där på fick mig att förstå att han har tre små barn. Jag förstod att han ljugit om andra saker också så jag gjorde några efterforskningar.. och fann dig…´ Märkligt nog kändes det som en lättnad. Inte för att hon sökt förklaringar men nu förstod hon att det inte var henne det berodde på..”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
Anton har varit på Bokbussen idag
Han hade med sig alla låneböcker han inte haft med sig de senaste två gångerna (av vilka vi fått `hotbrev om räkning ´ på minst en). Det är ju aldrig någon som talar om när den där bussen ska komma så det är ju inte så konstigt att böckerna samlas på hög här hemma. Ett litet meddelande på ett grå-grön-suddigt papper avslöjade i alla fall att det var dags idag. Ja.. i vilket fall… Anton hade tydligen velat låna en bok som hette Pelle-Jöns men någon fröken hade tyckt att den var för tjock så han hade inte fått låna den. Ok.. Istället kom han hem med en bok om arbetet bakom filmen Sagan om de två tornen. Monstret Gollum var typ på varenda sida. Med hår och utan hår och med ögonen i och utanför kroppen. Det är ju jääättemycket bättre.. än Pelle-Jöns… Antons kommentar var i alla fall att `De där monstren skulle behöva duscha..´
Färjan på femman
Jag var bara tvungen att kolla. En endste liten gång. Jag har en kommentar; Oh my God! En full fjortis och hennes morsa som hotar att `stämma hela båten´.. Haha.. dé é humor dé é humor (som Percy Nilegård troigtvis skulle ha uttryckt det). Jag förstår verkligen varför dessa människor inte vill att detta `tivoli´ ska visas i dumburken 🙂
Didrik en månad idag och Wilmers första hockeyträning
05 oktober 2008, 18:38
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
Familj,
Film,
Jobb och plugg,
Livet på sjön,
Mat,
månadsbilder,
sport
Dessutom är båten uppdragen på land nu. Utan min hjälp.
Så här ser Didrik ut på sin enmånadsdag:

Jag är så glad för honom och att han är frisk. Grattis till min prins!
I morse fick vi gå upp tidigt för Fredrik skulle ju till hamnen och blöta ner sig i regnet. Anton och Ozzy skulle till mormor och jag, Didrik och Wilmer skulle till Mjölby (igen) för Wilmers första hockeyträning. Vi höll bokstavligen på att blåsa bort på motorvägen men kom fram i tid och det var tur för Wilmer var duktig och hade jättekul.

Han har utveckats jättemycket på skrillorna (över sommaren 😉 märkligt nog). Det har nog en del med mognad att göra för han var bättre första gången i höst än vad han var sista gången förra säsongen. Det är kul att han själv är positiv nu (vilket inte var fallet tidigare).
På eftermiddagen hämtade vi Fredrik i hamnen. Han var som en blöt hund. Jag fick åka till Tallboda fastklämd under en båtmotor. Tack för det televerket… Sedan har vi fått god mat och vin (dagen till ära). Nu väntar Varg med Peter Stormare.
I morgon åker logistikuppgift 2 till Växjö. Nu är den klar…
Tjing!
Tallboda Mighty Ducks..
..har nu besökt Mjölby ishall. Tyvärr utan kamera vilket känns lite tråkigt nu efteråt för det var verkligen kul att se Anton och Wilmer idag. Anton var jätteduktig i sina nya (och svindyra) skridskor och Wilmer kämpade verkligen för att se ut som en riktig hockeyspelare (för att inte tala om familens största barn i sina skrillor från Coop Forum à 199 spänn och seglarbrallorna med bajsblöjrumpa). Ser lovande ut för säsongen.
När vi ändå är inne på Hockey då.. I går kväll hade vi finbesök vid Idol-tv:n av våra gamla favoritgrannar från Tallboda C. Det måste vara bra mycket tråkigare där nere nu när varken Persson-Jeppsson eller Fransson bor kvar och förgyller tillvaron (och parkerar lite varstans). Det var i alla fall trevligt med goda mackor (men vi glömde ju glassen!)..
Rögle slog Timrå idag… Men hallå liksom? Var det någon som verkligen trodde att de skulle göra det? Eller att de skulle slå Färjestad.. eller något av de andra lagen i elitserien. Bra jobbat Rögle *lyfter på hatten*! Tvärr förlorade LHC mot Brynäs.. Bättre lycka nästa gång!

Kenny eller Abdullah?
Han ska ju ha ett andra och tredje namn också. Förutom Didrik alltså.. De andra boysen har ju tre namn och det ska den här också ha. Fredriks förslag (se rubrik *suck*) är väl inget vidare kanske. De andra heter Carl Johan Anton, Pär Oscar Wilmer och Bror Fredrik Ossian…
Vargsången

Vargen ylar i nattens skog
han vill men kan inte sova
Hungern river hans vargabuk
och det är kallt i hans stova
Du varg
du varg
kom inte hit
ungen min får du aldrig
Vargen ylar i nattens skog
ylar av hunger och klagan
Men jag ska ge’n en grisasvans
sånt passar i vargamagar
Du varg
du varg
kom inte hit
ungen min får du aldrig
Vargen ylar i nattens skog
och hittar sig inget byte
Men jag ska ge’n en tuppakam
att stoppa ner i sitt knyte
Du varg
du varg
kom inte hit
ungen min får du aldrig
Sov mitt barn
i bädden hos mor
låt vargen yla i natten
Men jag ska ge’n en hönsaskank
om ingen annan har tatt’en
Du varg
du varg
kom inte hit
ungen min får du aldrig
– Astrid Lindgren –
Reflektioner från en torsdag
- Trött morgon med uppklivning kvart över sju. Vi hann bra. Nästan bättre än vanligt.
- Dubbel städning av toa. Den luktade fortfarande illa eter första skrubben.
- Trevligt besök av Ulle med ungar. Lång prommis i Tallis gav bra träning både för armar och ben 😉
- Mycket bättre kväll idag än igår. Kanske ska man införa en kraftig fika just före matdags på stadigbasis.
- Min fina bebis äääälskar att ligga på skötbädden i badkaret och bli duschad med ljummet vatten.
- Anton (med ett glas Brämhults i näven): ”Mamma.. är den här juicen ekologisk?” (lång paus) ”Mamma.. jag väntar på svar..!” Nu känns det som att den ekologiska trenden nått kulmen.

Didriks första smajl!
I dag kom det..

Trots alla bilder som postats på den här bloggen under dagen måste jag ändå komplettera men den här. Detta är Didriks första riktiga leende och jag lyckades fånga ögonblicket. Tackar trebarnsmamman för det eftersom hon uppmuntrade till efit idag och jag däför hade kameran framme hela dagen.
Visst är han sööööt..?
Ett foto i timmen (nja.. i alla fall så ofta jag kan..)
01 oktober 2008, 10:10
Filed under:
Allmänt,
Amning,
Barnen,
bebis,
Bilder,
efit,
Familj,
Hus och hem,
Jobb och plugg,
Mat,
poesi,
shopping,
spel
Trebarnsmamman kör EFIT idag. Jag hänger..
Ok.. premiär för mig med avseende på denna aktivitet. Detta inlägg kommer att uppdateras med jämna mellanrum under dagen (1 okt -08). Tiderna är inte så exakta men jag har gjort mitt bästa.
Två saker slog mig dock under tiden jag höll på med detta under förmiddagen; 1. Fy vad stökigt vi har det hemma. Nu måste det städas här snart. Ursäkta röran (på bilderna alltså)! 2. Fyyy.. vilket trist liv man har (ibland. I dag till exempel).
Här kommer förmiddagen då:

Ovan var klockan ungefär kvart i sex och jag hade vaknat men inte min sängkamrat (ovan).

Klockan är ca sju och barnen äter frukost (utom Anton som sitter på toa med magknip).

Lite efter åtta är Ossian på väg till dagmamman.

Didrik och jag är hemma och ska just börja jobba efter att ha lämnat syskon och skjutsat Fredrik till tåget eftersom han ska till Malmö ett par dagar. Dessutom har vi lämnat ett par skridskor på slipning.

Klockan halv tolv jobbar jag fortfarande med logistikuppgift nummer två. Äter chips gör jag också. Chokladkakan syns inte på bilden (är den uppäten?).
Dags för uppdatering!
En sak är i alla fall säker och det är att min efit inte är något fotografiskt mästerverk. Detta har varit en jäkligt jobbig eftermiddag. Tidpunkterna sämmer inte så bra men det är väl innehållet som räknas antar jag. Och fy vad myckt tid familjen tillbringar i soffan..

Välbehövligt…

Lite käk före eftermiddagens äventyr (=en liten rast från arbete). Just före två…

I bland måste man trots att man egentligen inte får. Jag tror inte att barnen blir gladare av att hänga med och köpa strumpor. Ingen lunch utan en snabb shopping istället. Nu har Wilmer skydd till första hockeyn på söndag. Klockan var cirka halv fyra.

Hemkommen maed alla barn behöver soffan en städning. Verkligen alltså.. Klockan var ungefär halv fem.

Halv sex. Barnen spelar lite tv-spel. Antons kompis var med hem en stund efter skolan. Vi den här tiden hade kaoset startat.

Anton gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Halv sju.

Ossian hade däckat vid halv åtta. Han som ligger brevid har talat om att han finns hela kvällen.

Samtidigt i badkaret…

Halv nio åt jag min första mat för dagen. Dt har nte funnits tid innan helt enkelt. Sjömansbiffen på bilden är tillagad av morsan.

Halv tio. Här trodde jag att alla sov för natten.

Kvällens sista bild är tagen nyss. Just efter tio..
Nu ska jag surfa runt och kolla på de andra damernas bilder.
Tjing!