Jag ska inte bli fackpamp
Det ÄR smart att hålla sig i bakgrunden. Annars kanske man blir stående där med skägget i brevlådan undrande vad som skedde. Det kan man undvika OM man är smart *ser framför mig scenariet där de ‘stora grabbarna’ skickar fram den ‘lille klenisen’, som så gärna vill vara med och leka så han kan tänka sig göra vad som helst, för att stå i skottlinjen för ‘gu´vet va´’*.
Läs om Wanja här eller här.
Tiffany går på viktväktarna
Jag vet inte om jag postat denna här tidigare. Jag vet att jag garvat åt den för något år sedan på en favoritblogg (som nu tyvärr gått i graven). I alla fall var den aktuell igen härom dagen.
Hipp hipp!
Det är svårt att rita Darth Vader

Anton är inte glad.
I går kväll såg han på Starwars III. Det var kanske inte så bra. Efteråt grät han. Anakin hade blivit ond. Han hade dödat sin fru och sin bäste vän. Hans bebis hade någon annan fått ta hand om. Anton tänker lämna tillbaka filmen för han är inte nöjd med slutet. I stället vill han nu se Starwars I och Starwars II. Jag är tveksam.
I dag har jag städat
I min ensamhet. I och för sig har ju Didrik varit hemma hos mig. Ovanligt vaken. Och ovanligt pipig.
Jag började i vardagsrummet och hade tänkt hinna genom hela huset under min stund av ensamhet. Efter sex timmar var jag fortfarande kvar i vardagsrummet. Jag hann lagom vika all ren tvätt. Nu ligger det nära till hands att misstänka att jag bara har ungefär två hjärnceller. Det stämmer dock inte (för jag har minst tre) utan jag hade bara en ofantlig massa tvätt att vika. Och jag var effektiv hela tiden. Didrik kollade repriser. Först Robinson (tur att han är så liten :shock:) och sedan Let´s dance.
Barnen har varit på Yris en stund vilket inneburit att jag slapp laga lunch (=mer tid till tvättvikning och städ). De har ätit köttbullar och sås och potatis. I kväll har jag hört ryktas att det bli soppa här.
Nu känner jag mig mest deppig för att det inte ens märks att jag hållit på i så många timmar. Vardagsrummet ser fortfarande ut som ett bombnedslag.
Nu ska jag hjälpa kocken.
Tjing!
Nu är vi tillbaka från Kungsbacka
Jag är skittrött. Alla andra är skittrötta. Vi har haft det trevligt och bra. Resan har gått bra. Nu skall vi krypa i bingen.
Höres! Natti..
I går var det lite att göra här.
Därav frånvaro.
Den här dagen startade med törst och en halv liter apelsinjuice (ja.. minst en halvliter). Nu lider jag av de sista faserna av frätdöden eftersom jag inte har några piller mot magsyra hemma. De ligger och guppar runt i en väska i Norrköping för tillfället. Eller den enda av dem som inte är uppäten rättare sagt.
I går hade jag lite klassförälderuppdrag. Det är lite stök som måste redas ut. Det tog vissa delar av dagen i anspråk.
I morgon ska vi bvi till Kungsbacka på barndop. Jag och barnen ska åka med mina föräldrar. Det är lilla Ester som ska döpas. Anton ska få hälla upp vattnet i dopfunten. Han är ju ganska rutinerad ‘dopfuntare’ vi det här laget. Eller kanske man ska säga att han är ‘dopfuntad’? I alla fall blir det..hmm.. tredje gången han gör det. I går var vi i alla fall och handlade lite presenter till ‘dopisen’ (eller kanske ‘döpisen?’).
Simmade gjorde vi också igår. Med tre av fyra barn. Det var jag som badade med dem och Wilmer fick ett dubbelt pass så det blev fyra pass för mig igår. Jag konstetrade att lösnaglar och simskola inte är någon god kombination. På något sätt alls.
Ja, ja.. nu har jag ursäktat mig 
Torsdagsreflektion – på en fredag
I bland blir det lite hett kring öronen. Som i går då det var torsdag. Då får man utföra torsdagsgöromålen på en fredag istället.


Bilden föreställer min pojk Anton när han sitter och kollar på de finska monsterrockarna Lordi i sin pappas dator. Han ser ganska allvarligt ut men på denna bild är är ansiktsuttrycket långt ifrån så allvarligt som på vissa av bilderna som togs vid samma tillfälle. Jag tror han tycker att de är väldigt läskiga. Men han gillar dem. Eller vad man nu ska säga 😉
Jag gillar bilden och har den som skrivbordsunderlägg i min nya kompjutter.