Torsdagsreflektion – ensamhet
Jag har ju varit ensam med barnen i snart två veckor. Jag tänkte att min torsdagsreflektion skulle få representeras av lite gräs. Men jag har ju barnen så gräsänkskapet är inte så tungt att genomlida 
Mer här!
Viskar..
..att nu är jag vaken.
I dag är schemat fullt.
Snart fredag nu. See u soon darling. Härligt att få vakna till något gulligt 🙂 Tack.
Om att stå upp för sin broder
I dag hamnade Wilmer i en situation i skolan. Han berättade om det nu ikväll efter att barnen hade badat. Några äldre pojkar hade följt efter honom på skolgården. Wilmer hade blivit ledsen och det blev någon sorts konflikt. Då hade plötsligt Anton och hans kompis Alex kommit och styrt upp situationen. De hade tillkallat någon vuxen som kunde hjälpa till och lösa knutarna.
Både Anton och Wilmer berättade om händelsen. I munnen på varandra såklart. Medan Wilmer grät en skvätt för att han aldrig vill gå till skolan igen, stod Anton naken mitt på golvet, vevade med en brödkavel (!!) och ropade ut Ekdungeskolans värdegrundsord; RESPEKT, VÄNSKAP, TRYGGHET, OMTANKE…!
Om mitt hjärta är varmt? Ja!
Vakna!!
I morse försov vi oss. Kvart i åtta slog jag upp ögonen. Fråga mig inte vad som hänt med väckarmobilen men den var i alla fall tyst just då. Kanske inte var så konstigt för den hade passerat ‘bäst före’ ungefär två timmar tidigare. Eller åtmistone en och en halv. Hur som helst; det var bara att börja ringa runt till skolor och dagmammor och tala om att vi var försenade. Morsan hämtade Wilmer (vars avdelning inte ens gick att få tag på på morgonen), och Anton som skulle till Tallbodaskolan och ha slöjd. Det gick bra. Fast Anton hade glömt sina skor utanför dörren i natt så de var helt blöta så han fick fara iväg i foppisar och byta till gummistövlar borta på Ekdunge- innan han for vidare till slöjd. Puhh.
Kanske berodde denna plötsliga 😉 morgontrötthet på att jag varit vaken med en liten Didrik mellan klockan tre och fem i natt. Han hade nämligen den goda smaken att lägga en liten poop mitt i natten. Det brukar han aldrig göra. Bytet genererade tydligen en del energi för sedan ville han jättegärna kolla på Survivor (den amerikanska varianten på Expedition Robinson) på tv. Vet inte vilket som är att föredra. Jättepigg var han i alla fall alldeles för länge.
I bland kan man bli lite paranoid i detta området faktiskt. Jag skrev ju detta om sandlådan. Jag har glömt att tala om det men nästa dag var det någon som hade rivit upp allt ogräs och krattat sandlådan. Jag tvivlar dock på att de gjort något åt kattlorten.
Dags för jobb.
Tisdag – tre dagar kvar
Nu är det bara tre dagar kvar tills vi får hämta resenären vi flyget. Han är efterlängtad *love u too*. Ser fram emot en mysig helg 🙂
Men innan helgen är det en hel del som ska hinnas med. I morgon måste jag jobba på som en gnu med mitt uppsatsarbete. På torsdag ska jag på bvc med Dee på förmiddagen för vaccinering och sedan simma, och Anton på kalas. Ozzy, Wilmer och jag ska på simskola och Didrik ska vara med farsan (asså hans morfar). Morsan jobbar natt. På fredag är det studiedag så då är alla ungar lediga och Wilmer ska på kalas på eftermiddagen. Puhh..
I dag har väl inte varit supereffektiv men en grej är fixad som legat som ett ok på mina axlar, nämligen en rejäl uppdatering av Antons inomhusgarderob. Nu slipper han gå till skolan i långbyxor som ser ut som highwater pants och tröjor med ärmar som bara täcker armarnas övre tre frjärdedelar. Tack för det mormor.
På kvällen har Antons bff Alex varit här och Wilmer har lekt med sin kompis J. Också här.. så det var lite häktiskt en stund. Men morsan fixade ju käk som vanligt så det var luuungt.
Det verkar inte som att vår dagmma hade svininfluensa i alla fall. Hon var bättre idag. Men det är klart; man kan ju aldrig veta säkert. En sak som retar mig lite med det där är att det där dödsfallet igår tydligen ‘satt fart’ på hela landet (=upptrappad hysteri), men att personen som dog hade någon underliggande riskfaktor som ‘de’ inte vill tala om med hänsyn till hans familj. Visst ska man visa hänsyn men nödigt att vända upp och ner på hela Sverige för att dölja information om något vars ‘avslöjande’ hade kunnat hindra att sjukvårdsupplysningen blir helt nedringd av oroliga människor.
Svininfluensan – är den här hos oss nu?
Jag hade tänkt skriva ett inlägg om den ikväll faktiskt. Hmm.. vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig men troligtvis något i stil med ‘först så kändes det som något som kvällspressen överdrivit men nu när en snubbe faktiskt dog här i Sverige (som dock hade andra underliggande riskfaktorer) så känns det nästan lite kusligt’, men jag nöjer mig istället med att konstatera ett par små faktum; att för cirka fyra timmar sedan hämtade jag Ossian hos en fullt frisk dagmamma som var full av energi på väg att promenera med sin lille hund, och att den andra dagmamman ringde för en halvtimme sedan för att berätta att vår dagmamma nu ligger jättesjuk med hög feber och diverse andra symptom.
Fy faan. Jag visste att vi inte skulle komma undan. Snyft.
Söndag – skapligt idag med
I dag har också varit en bra dag. Men det är allt lite jobbigt att vara själv. Jag tycker att jag finner stunder.. men nej.. jag är trött efter helgen. Nu vill vi att resenären ska återvända. Jag tror inte att han skulle ha något emot det själv heller 😉
Vi har i alla fall hängt på Yris en del idag. Jag körde Wilmer till fotbollsträningen vid fyra. Sedan Tacobuffé. Vädret har varit konstigt.
Det har varit en del konflikter med ungarna i dag. Först bråk mes Ozzy i morse sedan med Wilmer då å då under hala dagen. Han är riktigt bökig sedan han började skolan.
Ett nytt ord har hittat hem också. Ett jag inte gillar och det värsta mina barn har hållit på och sagt. Eller rättare sagt kallat mig för. Jag kan inte ens skriva det här (och det är inte babian som de sa förra veckan). Men jag kommer att prata med fritan på Antons avdelning, för det är därifrån det kommer.
Nu sovdags 🙂
Första skoldagen
Ja. Jag vet att jag är sen. Men måndagen efter hockeylägret (för Anton, som jag inte heller hunnit skriva om, men det kommer) började ju skolan här i Lkpg. Åtminstone i vårt område. Det var Wilmers första dag i förskoleklassen och Antons första dag i årskurs två.
Obsevera bandyklubban som A håller i handen. Det är en sk zorraklubba (!?!). Han har önskat sig en sådan hela sitt liv (skreeek han i butiken den dagen vi var iväg för att köpa fotbollsskor till Wilmer, och det är ju nästan sant för han har i alla fall tjatat i två år om den). Den gick lös på ynka 399 pix. Halva priset. Som hittat. Mormor fick betala såklart för sådana belopp saknar detta hushåll möjligheter att bidra med till en..hmm.. innebandyklubba. Klubban som Wilmer håller i är också A:s. Den är godkänd att använda till innebandy 😉
Lördagen blev en jättebra dag
Vi vaknade. Tog det lugnt. Käkade frull. Softade.
Ossian lade sig raklång i den tradiga lerpölen brevid vår parkeringsplats, men det är den enda fadäs vi haft idag. Sedan drog vi iväg och käkade på McDonalds. Det gick så bra och barnen skötte sig exemplariskt. Efter det for vi vidare till Valla och lekte och kollade på höns och hästar och någon liten kanin. Avstressat och skönt. Barnen var förtjusta i hönorna minsann 🙂 Sedan glass. Vädret var aningen oberäknerligt dock. Men i vårt gäng var det bara soligt.
Direkt från Valla till grill på Yris. Stressnivån steg en aning men inte farligt ändå.
Situationen med ormskiten börjar bli ohållbar. Det går knappt att vistas på övervåningen på grund av stanken. I synnerhet inte i det rum som glaslådan står 😦 så nu sover barnen i min säng och jag på nedervåningen. Det ligger muslik i hela terrariet ockå så det är inte bara att sticka in näven och lyfta ut skiten. Tyvärr. Morsan erbjöd sig. Jag övertygade henne om att hon inte vill ha majsormen Ivar som förlängt långfinger. Det var inte svårt. Ivar är.. minst sagt sur av sig.
Vi saknar pappa
Puss på dej också darling! Vi saknar dig också och längtar också till du kommer hem. Här är en bild på ungarna så länge. Som du kan skönja så är det t*****läger i vardagsrummet för tillfället.
❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ <3<3
Jag – en bebis
Liten och oförstörd. Hela livet till godo. Redo att möta.
Fotografen var nog farsan. Eller möjligtvis farfar.
Kolla koftan Solklar barnhemsvarning på den. Mössan sydde morsan tydligen. Undrar vad jag tänkte mig använda hundkopplet till. Sanningen är evigt höljd i dunkel.
Jag är ganska lik mig på bilden faktiskt. Lite fetare och med mindre hår bara 🙂
Lottas Dagbok 