Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Har ändå hänt en del i år. Trasiga bilar. Svinis. Lunginflammation. Jobb. Nittionio poäng. En trasig rygg igen. En student. Plugg. HP. En härlig sommar. VVoooooiii. Vänta. Upp å ner å upp igen. En smartis som ska på utbyte. Kinesiska och programmering. Den här listan kan bli mycket lång. Nya tjejer i familjen. Jätteroligt!
Såklart är det ju inte bara jag. Men allt är ju lite jag här.
Kanske någon minns den farliga bölden i ansiktet 2013. Bilden är tagen efter att Anton kommit ut från US efter ett antal dagar instängd där.
Idag fyller han 24. Denne unge man som visat sig ha oanade skills. Att matematiken skulle bli hans akademiska hemvist hade nog ingen satt sina pengar på då han slaggade genom andra halvan av gymnasiet. Tyckte kanske att det var lite udda då han löste rubriks kub gång på gång tills han klarade den på under en minut. Då var han 12.
I höst drar han för att se en liten del av världen. Något ställe i södra Tyskland tycker att han ska få komma dit och leka mer matematik. TUM.. eller något sådant. Innan dess ska vi fira födelsedag och jul.
Sista kvällen i september firar jag livet. September 2025 kommer aldrig att komma tillbaka. Rest In Peace. Jag tar ett glas jos. Eller sirap. Eller vad som än önskas av bilden här ovan.
Jag firar goda beslut. Vissa fattade fem i tolv. Att jag lyckades komma undan med värdigheten i behåll. Innan spektaklet kom. Thank God!
Jag firar att jag orkar vänta. Jag firar uthålligeten och att love kanske över vinner allt till sist. Kanske .
Jag firar alla vänner jag har i mitt liv just nu. Att dom vill ha mig kvar trots att jag lämnat. Heja mitt gamla ställe på så sätt. Att så många vill ha mig kvar i sina liv trots att jag lämnat. Och dem som plötsligt dykt upp och vill va’.
Firar mina fyra hörnstenar. De olika elementen. Och mina lurviga rude boy love.
Imorgon är en annan. Om en dörr slår igen kanske en öppnar. Vem vet.
Jag hade en bra känsla inför den här sommaren. Visst. Det har varit motstånd både här och var men jag har omfamnat sommaren så som jag ville.
Jag slutade på mitt jobb i juni och har börjat ett nytt. Ett ganska lika men på en annan plats. Valde kortledigt och det är jag nöjd med. Hade ett bra upplägg.
Sade före sommaren att jag skulle ägna sommaren till att susa runt på min fina nya elscooter. Tyvärr blev den stulen efter fyra dagar. Första kvällen på semestern var det. Åkte epatraktor hem från stan på fredagkvällen under en utskällning som aldrig tog slut. Inga försäkringar gäller. Tro mig. Inget att diskutera. Köpte en ny och försökte glömma att det hänt. Det var svårt.
En lugn vecka först. Sedan en vecka med ett par mjuka dagar på Östermalm och så. Sist en vecka med Söderköping, bad i Rimforsa, blåbärsplockning och lite träning, en flyttad resa till Stockholm med hela gänget med naturmuseum, riksdagen och pasta. Årets traditionsenliga tripp till Småland också. No details to keep my reputation of sanity. Sist av allt en helg med ett kylskåp och den resan förtjänar ett eget inlägg. Vi får se.. kanske kommer någon bild här.
Har även haft de flesta tänkbara fel på min bil och fastat helt utan nytta. Men det är inget att tänka på.
Det blev mycket bra. Typ så.
MottoDen första. Kan inte sluta undra..Dessa två Den nya jobbade hårt TvåArtillerigatan SörpingBlåbär från buskeHjälpCarl BildtHahaKylskåpEtt sista dopp....där tiden är stillEtt litet livTyp jagI ljuset igen
Ossian har tagit studenten. No words needed. Ni som vet ni vet. Förstår hur stort det är.
Juni har varit en otroligt intensiv månad. Inte bara ovan event har gått av stapeln utan även jobbrelaterat har varit och bilen har varit paj. Nu ligger stora saker framöver..
Ljuset är tillbaka. En tid av lustfyllt liv är här. Ser löven på trädet där borta röras av förändringens vind. Hör dem brusa på långt håll. Kanske är det nu allt ska bli..
Ja.. den här månaden har varit så jäkla intensiv. Perfekt för ett inlägg i min gamla skrivaranda. Men blir den nya.
I alla fall.
Vår gamla Nissan håller på att födas på nytt som en A-traktor. De senaste veckorna har vi gått igen alla helvetets kval för att detta ska kunna hända. Love Örebro. Ring för detaljer.
Jag har varit sjuk. Typ sjukare än jag varit någon gång sedan den här bloggen startades för snart 18 år sedan. Dock på bättringsvägen nu.