Jag hörde det här på radio idag.
Filmregissören Roman Polanski har satt på (eller nåt?) en trettonårig tös i USA för en himla massa år sedan och nu har han blivit gripen.
Gubben är nu 76 år. Brottet ska ha begåtts för en sisådär 31 år sedan. 76 – 31 = 45. Det betyder att Farbror Roman var 45 bast då han gjorde det.
Snuskgubbe.
Filed under: Allmänt, äckligt, Barnen, Familj, Hälsa, kultur, Livet på sjön, personligt, sport, test
Fotbollen gick bra. Tallis vann det mesta mot Linghem (Ulle vi var precis vid ert hus ju.. jag tog en runda men det var kolsvart så jag fick önska mig själv ‘bättre lycka nästa gång’).
Masten på båten ligger fint brevid Roxen och väntar på att bli inburen i skjulet i väntan på nästa sommar. Det gick bra. Anton och Wilmer var med och Ozzy och Dee var hos mormor och morfar under tiden.
Höstblåsorna verkar ha lämnat barnen för att bosätta sig i halsen på mig istället (ja, helt säkert… med sådana där små knallröda prickar som Wilmer hade). Häpp!
Nu vilar vi med godis och ishockey för att vi ska orka med Kulturnatten i Norrköping som vi ska besöka senare.
Om någon är intresserad av stora siffror kan man ta sig en titt här 
Om han som inte hann till dass.
Nöden har ingen lag. Särskilt inte om man sitter på en buss tydligen (trots att de flesta bussar av den dignitet att man kör supportrar i dem brukar vara utrustade med en liten toalett, eller?). Eller kanske är det så att man tog blöjan innan rumsrenheten etablerat sig. Svaret får vi.. kanske.. inte.
Häpp!
..är det. Det är väl synnerligen konstaterat. Stött och blött.
Men det gäller inte oss alla tydligen. I morse läste jag i papperscorren att hovet dragit en vinstlott i fördelningen av skattebetalarnas pengar. Eftersom det vankas bröllop i kungahuset har regeringen beräknat att 125 miljoner ska täcka de kungliga behoven det kommande året. Förra året fick de kungliga klara sig med ynka 117. Ärligt talat skulle jag skämmas om jag vore kung/drottning/prins/prinsessa. Hade jag varit kronprinsessa skulle jag nog ha hälsat genom min presstalesman att jag gärna betalar mitt bröllop själv.
😈
Du nils/france/lars som lämnar snuskiga meddelanden till mig; jag vet att du är en och samma person. Om du inte lägger av så tänker jag polisanmäla dig (ja, du går att spåra). Om du gillar fylliga kvinnor så är du på fel ställe. Du får söka lyckan på annat håll.
Så sluta att trakassera mig.
Skit var det ja. Nu har de förbaskade skosnörena bajsat också. Det stinker på övervåningen. En hel vecka till kommer det att lukta muslik för jag kommer inte att stoppa in näven till dem. Över min döa kropp
I miss U darling! 😉
Filed under: Allmänt, äckligt, Barnen, bloggande, debatt, Familj, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, personligt
Det var länge sedan barnen lekte i sandlådan på vår bakgård. Numera är det mest katter som huserar där. De har den goda smaken att gräva ner sin avföring där. För att citera insändaren ‘Djurälsare’ (Corren, 18/8 2009) som går i katternas försvar mot någon ‘Katthatare’ som tydligen skrivit in till Corren någon dag tidigare; ”Ni verkar väldigt obegåvade när ni påstår att katter ställer till oreda (…) en katt är världens renaste djur och gräver alltid ner sin avföring.” Vilken tur! Det är ju inte ett dugg äckligt att barnen kommer hem med kattskit på kläderna då de varit ute och lekt. Konstigt att inga människobarn använder sandlådan längre.
Jag kommer inte att skriva något brandtal som jag gjorde om ciggrök för ett par år sedan (och så lite till här). Jag bara konstaterar faktum. I vårt område bor det barn i säkert 70-80% av radhusen. Om jag hade katt här så skulle jag inte kunna kolla mina grannar i ögonen om jag släppte ut den att bajsa i sandlådan. Men det är ju bara jag. Jag vet att katten är ett naturligt inslag i vissa kontexter (helt ok för mig för jag har ingenting emot katter egentligen). I detta område företrädesvis inomhus. Det är min åsikt.
Det var två bajskorvar som var ute och promenerade och mötte då en diarré;
Diarrén: Kan jag hänga på eller?
Korvarna: Nej tyvärr. Det här är bara för hårdingar..
Jubileum.
I dag manifesteras klarsyntheten.
För ett år sedan gick ett ljus upp för mig. En kalldusch spolade lorten från ögonen och en viktig pusselbit föll tillrätta.
Med anledning av detta bjuder jag på lite bilder från rensningen av vårt avlopp.
Frukostdisken fick vänta i badkaret eftersom avloppsstoppet hindrade diskmaskinen..
..tills efter att reparatören gjort sitt.
Ut med det gamla..
..och in med det nya.
”Så vad gör vi nu – du och jag med varann?
Ska vi stanna här eller bryta upp ge oss av till ett annat land
Och hissa Jolly Roger sätta segel och gå
tvärs mot vinden och blåsa våra själar rena
Se vad som skingrats vad som glidit isär
Se vad som kan återförenas ”
-Ulf Lundell-
Kanske kommer en liten uppdatering i morgon.
Ikväll är jag ensam. Inte kul. Särskilt inte då man tänker tillbaka på förra året vid den här tiden..
Jag kan inte påstå att humöret är på topp.
I dag gjorde Didrik sin första attack mot toaborsten. Äventyret slutade enligt ovan; med klädsim i badkaret.
Filed under: Allmänt, äckligt, bebis, bloggande, Familj, Jobb och plugg, personligt
Därav sparsam uppdatering.
Didrik sover dessutom och just nu är han så lättväckt att man inte vågar klappra på tangenterna knappt.
Lottas Dagbok 