Lottas Dagbok

Signe och jag.

Signe är världens snällaste hund. Hon älskar oss alla och får utstå flygturer, utklädning och annat. Hon verkar gilla att hennes liv är så. Då hon blir trött på oss går hon och gömmer sig. Under en stol i köket där hon inte alls syns.

Jag minns då vi var och valde henne på stället där hon kommer ifrån. Det var så livligt i det där rummet och valparna klättrade på oss och bajade på golvet. När Signe blev trött gick hon in och gömde sig bakom tvättmaskinen som stod i rummet.

Hon var så tyst hela resan hem från Ön. Det var Ossians trettonårsdag. Typ fyra timmar i bilen tog det. Signe var liten och rund och benen var korta och spretade åt alla håll. Hon är fortfarande liten. Och rund. Med korta ben.

Första veckan var hon konstant utskälld av Walter som hängde utanför kompostgallret. Till sist fick de lov att bli kompisar. Nu är dom så kära i varandra.

Bästa.