Idag är det hans dag.
Han föddes under OS 2006. Mitt i damkronornas hockeymatch om bronsmedalj mot jag minns inte vilka. Sedan dess har har det varit ytterligare tre OS och idag har det också varit OS. Det fjärde om man inte räknar det första. Jag vaknade till hockey men idag var det karlar. Där satt han och kollade. Heja Finland.
Idag är det hans dag. Idag och massor av andra dagar.
Grattis Ossian.
Hej Corona!
Jag hörde idag att du är på väg att lämna oss. Du är inte samhällsfarlig längre sa dom. Vi behöver inte akta oss för dig längre sa dom.
Under två år har du hållit oss in i ett parallellt livstillstånd fyllt av sjukdom och död, överbelastad vård, ensamhet, arbetslöshet, konkurser, inställda studentfiranden, inreseförbud och utreseproblem, plexiglas, munskydd, kufiska konspirationsteoretiker, torra händer och brist på Panodil och toalettpapper. Och. Många. Fler. Riktigt. Dåliga. Saker.
Alla har vi varit tvungna att hålla din hand på något sätt. Ingen levande själ i världen kan ha missat dig och du har sannolikt gjort ett intryck på de flesta du omfamnat. Här hos mig var du förra veckan. Strecket på brickan var rödare än Maos och du visade verkligen dina bästa sidor. Samma vecka för två år sedan gav du dig till känna här i Sverige för första gången. Då var känslan apokalyptisk. Det är den inte nu.
Ingen ska behöva dö ensam. Inte ens du. Sittande vid din dödsbädd vill jag skicka med dig något. Innan du går vill jag säga tack också. Tack för att du hjälpte till att lätta på det yttre trycket och för att du tog bort alla möjligheter till något annat än att bara ta det lugnt en stund. För att du tog bort kräksjukan och att jag sluppit krama människor jag knappt känner. Tack för att du sparat tusentals kronor åt mig då jag inte behövt köpa så mycket bensin och för att krogarna har stängt tidigt så att jag sluppit sitta uppe och vänta på rusiga ungdomar. Tack för att du lärde oss att tvätta händerna. Ett stort och ödmjukt tack för den investering i digital utveckling som du tvingat samhället till. Den är till det bättre på så många sätt.
Tiden är kommen för dig. Det är dags att säga farväl nu och kanske visste du det innan vi visste det. Du lade ditt tunga täcke över välden en sista gång och lät dig själv dräneras på livskraft. Våra vägar möttes visst men nu är stunden kommen. Hoppas att du packat din stora kappsäck, inte glömt något och stängt igen den. Noga.
Tystnaden är över.
Livet. Välkommen tillbaka.
Lottas Dagbok 