Lottas Dagbok

Jag minns det som igår. ”Kom ihåg var du hörde det först.. världen kommer aldrig att bli sig lik igen.” Det måste ha varit någon gång i början av mars 2020. Jag satt i bilen på väg för att köpa mjölk och jag kommer ihåg vem jag sade det till i luren.

Under ett par månader hade jag hört Anton (som just fyllt arton då) referera redan refererade nyheter från Kina och USA och guvetöverallt. Först framstod han som någon tokig spågubbe men på något smålurigt sätt gick det att skapa mening i det han sa.

I teven stod statsepidemiolog AT och talade om för oss hur vi skulle vara. ”Ingen fara”. I bland satt epidemiexperten BO där. Han tyckte tvärt om ”men strunt samma vad vi gör nu för det är redan för sent”. Jag trodde på BO då. Tänkte att det var så underligt att de tog så lugnt med åtgärder och restriktioner. Tycker fortfarande så. Men det var ju då.

Något slut finns det inte. Det fanns nog de som visste det redan då. Det är det där med hur en stat möter sitt folk. Det finns ju enstaka med angenäma huvudbonader som tänker att svenska staten använder olika medel för att kontrollera och styra oss här. Typ med vaccinering. Det tycker jag verkar lite knasigt och knappast troligt. Nä.. men just då i början av coronavirusets framfart då de var så lugna då de stod där i rutan. ”Ingen fara”. Vem vet.. kanske fanns en analys där. Vad skapar minst kaos? Att vi säger som det är eller att vi kör på ”ingen fara”?

”Alla vet att pest har ett sätt att återkomma i världen, men på något sätt har vi svårt att tro på sådant som kollapsar på våra huvuden från en blå himmel. Det har varit lika många plågor som krig i historien, men ändå alltid plågor och krig överraskar människor lika. ” ~ AC 1947