Lottas Dagbok

Han sitter på en stol i vardagsrummet och tittar på teven. Och sedan ned i golvet. Han har på sig sina Fatboybrallor idag. Han funderar. Jag kan se det. Ni hade samma födelsedag. Den femte september. Han viskar knappt hörbart. ”Fett sad”.

”Hon vill vara med en unge med extra energi
Hon vill flyga in i tunneln och snurra i min bil
Hon vill höra när jag sjunger, hon gillar melodin”

I bilen lyssnar vi på musik. ”Ha det fint idag.. var rädd om dig”. Han går över skolgården med skoldatorn under armen. Byxorna hänger där bak. ”Fett sad”. Det är så det är. Liten och mjuk och världen är hård.

”Ey, jag ser det på din blick. Du vill vara störst, vara bäst i din klick”

Jag köper skor i storlek fyrtiofyra som nästan är för små. En ynnest att fortfarande få köpa dem. Åker hem. Tittar i golvet. ”Fett sad”.

”Det var ingen som varna mig
De här gatorna är knas, okej
Den här staden vill dra ned mig”

Jag känner inte dig men du är en mamma som jag. I natt förlorade du din nittonårige son. Helt i onödan. Mitt djupaste deltagande till dig.

”Det fucking knas, du tror det är nåt kul
Att vakna upp varje dag, tänka, ”När tar det slut?” Det finns inte något svar, det dära det upp till Gud”

Typ så.