Lottas Dagbok

Ok. Välkommen tillbaka.

Det finns en tanke.

För sakens skull numera på egen domän. Nu var den ledig och jag tog den. Känns rättvist efter snart femton år.

När jag startade den här bloggen i mars 2007 hade jag en önskan om att få uttrycka mig om det jag vill och lite hur jag vill. Tre år senare hade bloggen växt och hade minst sagt många besökare varje dag. Det hände mycket i mitt liv då och jag fick börja väga orden, begränsa mig och fundera mycket över det jag skrev. Bloggen fick en viktig betydelse för mig då och man kan säga att vad jag skrev här fick betydelse i flera led. Dock besluten om att behålla makten över mig själv genom att inte släppa orden här. 2008 hade det fötts ett barn till och han har funnits med här sedan han låg i min mage. Nu är han tretton år snart.

Tiden gick och funderingarna kring bilder och barn hade börjat. Jag var tidig in i bloggarnas värld och det fanns ingen analys kring vad man delar med sig av på nätet. Bilder på barnen. Jag hade delat många men bara fina bilder men bloggen hade växt och jag var tvungen att ta ställning. Jag valde att fortsätta men att hålla en låg profil trots att det dök upp möjligheter till annat.

Till sist blev det inte hållbart. Något hände och det blev inte ärligt längre. Kanske var det till viss del på grund av inläggen på den här bloggen som det där faktiskt hände… i alla fall var det en del av det. Skulle jag tro. Inga frågor på det tack.

Bloggen har levt vidare med ungefär ett plikttroget inlägg per månad under alla år sedan dess. Det har hänt att jag gjort något försök att återkomma men jag har suttit fast i att inte kunna vara riktigt på riktigt. Men nu har jag accepterat det och hoppas att jag kan hitta en balans. Jag har tänkt igenom det och denna nystart är en del av att ta tillbaka makten över de delar av mitt liv som jag känner att jag successivt tappat bort under några år. Samtidigt som jag vuxit mig starkare på vissa sätt har jag också krympt. Det är det dags att övervinna nu. Självutlämnande? Ja, till viss del kanske.

Jag har ju massor att skriva om! Det kommer att vara en salig blandning av allt som är jag. Silverschampo, snabbmat, kanske något cv-skrivartips, vadsomhelst och vad som helst och mina frallehundar. Kanske något inhopp från min favoritpoet och -författare Isabell. En av de bästa. Ibland kommer det ett mail med text. Det kom ett i förrgår och det var då jag fattade det slutliga beslutet att det är dags att göra come back.

Jag önskar av hela hjärtat att några som följde mig då det begav sig hittar tillbaka. Jag vet att mina barn hade en fan base på den tiden vilket inte var så konstigt då de var de sötaste man kunde tänka sig. De är fortfarande söta och kommer att förekomma sparsamt här men de måste få äga sina egna liv nu när de är stora. De bilder som finns här de finns här. Därför börjar jag min nya resa med de fyra av de första bilderna jag postade i mars 2007.