På bilden: Till mormor
Barnen och jag har varit idag. Borde vara en självklarhet en dag som denna men inte alltid så enkelt. Jag är glad att vi har fikat och hängt lite. Trots allt.
Vi åkte till Maxi och köpte en present till mormor och Ossian skrev fint på paketet. Alla barnen skrev sitt eget namn. Jag gjorde det mest för att barnen skulle få känna att det är en speciell dag idag. Jag tror att mormor blev väldigt glad för uppvaktningen.
På bilden: Han vill inte vara med på bild längre.
Anton. Du älskar fotboll. Har hittat ditt andrum. Jag följer dig dit du går. Älskar.
Wilmer. Var inte ledsen. Du vill förändra världen. Allt går inte att ändra på. Älskar.
Ossian. Älskar. Dina ögon. Vad finns där bakom? Du tittar på mig och pratar. Lycka.
Didrik. Min Didrik. Försöker hålla hårt. Älskar. Trots svårt väljer du min famn. Alla dagar.
På den sista.
Aldrig mer skall min avkomma tappa sin första tand.
Idag har det hänt igen. För allra sista gången.
Den har hängt på sned några dagar. Den där tanden som gjort ont och varit lös.
Snart kommer de alla att falla. Små risgryn som prydsamt och på rad bländat dem som fått den äran. Lämna plats för allvaret. De riktiga. De som ska följa med genom livet och som måste vårdas omsorgsfullt. Övningsexemplarens vackra vita emalj visar att träningen varit framgångsrik.
Min bäbis har en glugg!
På väg mellan milstolparna. Klarheterna.
Jag springer. Snubblar. Springer igen.
Ett samtal. Ett nytt ok.
Tung. Tyngd.
Skuld.
Fortsätter.
Neråt. Framåt. Uppåt.
Ljus.
Där.
Framme.
Jag tror det.
Efter att ha legat i träda i ett par år är det dags för bloggen. Dags att resa sig ur askan och göra det den är till för.
Att sprida sanningen. Sanningen ur MITT perspektiv.
Det är tid att skapa ordning. Att ställa till rätta.
För mig är det dags att ta ansvar. Att inte låta tystnaden bli en passiv eftergift.
För länge har jag låtit det ske. Nu är det över.
Välkomna tillbaka vänner!
You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is lost
How will I find what is near
Don’t question I’m not alone
Somehow I’ll find my way home
~ Jon & Vangelis ~
Lottas Dagbok 