På bilden: Stockholm idag.
Jobbet. Riktigt lång dag kommer det att bli. Åkte hemifrån kvart i sex och kommer hem efter tjugotre.
Jag har sovit riktigt dåligt de senaste nätterna och i morse gick jag upp nolltre och femtio för att ordna det som jag inte orkade ordna igår kväll.
Ser fram emot frukost då vi kommer fram dit vi ska. Magen skriker.
Återkommer.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Det kom upp en sak nu ikväll som jag känner att jag bör ventilera här på bloggen. Jag har skrivit om det tidigare också och nu fick jag anledning att skriva igen.
Skitprat. Detta eviga fenomen. I synnerhet i grupper av kvinnor (om jag nu får lov att kategorisera, och det får jag precis så mycket jag vill). Kanske är det lika bland män, det kan jag tyvärr inte ha erfarenhet av.
Jag tror att det egentligen är ganska enkelt. Skitprat handlar om att man vill försöka klättra i hierarkin. Omedvetet såklart för skitprat går rimligtvis inte hand i hand med självmedvetenhet. Man försöker att lyfta upp sig själv ett par steg genom att dra ner någon annan ungefär lika mycket.
Det är bara att kolla på vilka typer som är de värsta skitpratarna. I enlighet med min erfarenhet är det inte de vackra och smarta människorna precis, eller de som håller huvudet högt och är stolta över sig själva.
Alla har pratat om andra människor någon gång. Jag inbillar mig inget annat. Så även jag, och det är fullt tillåtet att tycka illa om någon och säga det högt om det finns anledning till det. Om man kan stå för det och kanske säga det till den personen direkt och kan tala om varför man tycker som man gör. Kan man inte se någon nytta med det kanske man mest ska tycka till hemma på kammaren.
Att däremot gå omkring och prata om människor som egentligen inte har gjort en själv något ont och människor och deras beteende i situationer i vilka man själv bör inse att man inte besitter kännedom om relevanta fakta, är så korkat att det liknar inte något.
Ja, för normalbegåvad bör inse att situationer och beteenden bör tolkas i ljuset av sin bakgrund.
Så jag vet vilka de är. De som sitter där på kantlinjen, på läktaren, på skolgården eller utanför affären och pratar om människor för att dra ner dem några pinnhål. Jag förstår också precis varför och kan därför bara skratta åt dem.
Det som förbryllar är att dessa babblande verkar vara dårar som aldrig lär. För hur ofta lyckas det att snacka ner någon på riktigt? Jag vet inte, men det känns inte som att det funkar på sikt.
Självklart har jag provocerat någon nu. Det händer så fort jag skriver om något annat än vad jag ätit till middag eller hur kallt det är i ishallen i tjottahejti.
Jag hoppas verkligen att jag får anledning att återkomma till detta intressanta ämne inom kort.
So long!
Edit: Mer här!
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Ett lortigt barn med blommor till mamma.
Det har varit en intensiv helg. Fotboll. Två seriematcher och ett sammandrag med tre matcher för Anton, Wilmer och Ossian. Ett par träningar också.
På förmiddagen igår var vi i Norrköping för att Wilmers lag skulle möta IFK. Vi höll på att missa matchen för att vi inte hittade till planen. Informationen på webbsidan stämde inte och inga telefoner fungerade. Då var det skarpt läge en stund. Vi hann se det mesta. Det var en bra match. Wilmers lag är verkligen jätteduktiga.
Jag var jag på damfotboll igår också. Landskamp mellan Sverige och Norge på den nya Linköping Arena. Det var jätteroligt faktiskt.
På bilden: Fina och duktiga Kosovare Asllani.
Idag har vi varit i Åtvidaberg. Ozzys lag hade sammandrag där. De samlades redan 8.15. Första matchen var typ 10.30. Känns som att man hade kunnat fått sova en stund till. Men det gick bra för Ossian. Nätade som vanligt.
På eftermiddagen har vi varit i Skägget för att Antons lag skulle möta Linköping United. Det var en tuff match med en domare som verkar ha glömt ostskivan hemma. Den skulle han ha använt då hemmalaget sparkade mot Antons lags liggande målvakt. Men Antons lag spelade jättefin fotboll idag.
För övrigt har det varit lite av en ”tur-i-oturen”-dag för mig. Jag har tappat min iPhone ordentligt i asfalten två gånger utan att det blivit något märke på den. Jag har klarat mig från p-böter eftersom jag stod kvar på parkeringen och pratade i fem minuter extra. Och sist men inte minst; Didrik sparkade en blöt och grusig boll stenhårt in i dörren på en ny, svart och blank BMW (mitt framför ögpnen på ägaren) utan att det blev varken buckla eller märken.
Typ så har helgen varit.
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Wilmer spelar.
Det var sura miner då ungarna hade fiolavslutning idag. Wilmer hade ingen större lust att vara med så han satte sig på tvären. Efter lite fika gick det bättre dock.
Anton som inte behövde vara med eftersom han har ett skadat finger sa att han skulle lägga sin fiol i ‘gröna påsen’ så att den kan omvandlas till biogas. Men jag tror inte att han menade det egentligen.
Ossian var så tyst i bilen då vi stannade till för att gå till Kulturskolan så vi höll på att glömma honom i bilen. Där satt han innanför bakluckan och snusade och sov.
På bilden: Didrik dirigerar.
På bilden: Mat?
Efter konserten var morsan och jag med alla ungarna till Gyllene Måsen. Ungarna åt. Jag och Anton tog med hem.
Ikväll rymde Didrik och hans polare Aron. Jag och Arons mamma och vår granne Josef hjälptes åt att leta. Barn på cykel försvinner väldigt fort. De hade åkt till området nedan vårt. Det får de absolut inte och särskilt inte klockan nio på kvällen.
På bilden: Glastak – I love it!
Jag har roddat själv i eftermiddag. Mamma har hjälpt mig efter den ork hon har numera.
På bilden: Bara Lala och Poe som saknas.
I helgen blir det fotboll i Norrköping, Årvidaberg och Skäggetorp (!).
Återkommer.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Lottas Dagbok 