Lottas Dagbok

Det kom upp en sak nu ikväll som jag känner att jag bör ventilera här på bloggen. Jag har skrivit om det tidigare också och nu fick jag anledning att skriva igen.

Skitprat. Detta eviga fenomen. I synnerhet i grupper av kvinnor (om jag nu får lov att kategorisera, och det får jag precis så mycket jag vill). Kanske är det lika bland män, det kan jag tyvärr inte ha erfarenhet av.

Jag tror att det egentligen är ganska enkelt. Skitprat handlar om att man vill försöka klättra i hierarkin. Omedvetet såklart för skitprat går rimligtvis inte hand i hand med självmedvetenhet. Man försöker att lyfta upp sig själv ett par steg genom att dra ner någon annan ungefär lika mycket.

Det är bara att kolla på vilka typer som är de värsta skitpratarna. I enlighet med min erfarenhet är det inte de vackra och smarta människorna precis, eller de som håller huvudet högt och är stolta över sig själva.

Alla har pratat om andra människor någon gång. Jag inbillar mig inget annat. Så även jag, och det är fullt tillåtet att tycka illa om någon och säga det högt om det finns anledning till det. Om man kan stå för det och kanske säga det till den personen direkt och kan tala om varför man tycker som man gör. Kan man inte se någon nytta med det kanske man mest ska tycka till hemma på kammaren.

Att däremot gå omkring och prata om människor som egentligen inte har gjort en själv något ont och människor och deras beteende i situationer i vilka man själv bör inse att man inte besitter kännedom om relevanta fakta, är så korkat att det liknar inte något.

Ja, för normalbegåvad bör inse att situationer och beteenden bör tolkas i ljuset av sin bakgrund.

Så jag vet vilka de är. De som sitter där på kantlinjen, på läktaren, på skolgården eller utanför affären och pratar om människor för att dra ner dem några pinnhål. Jag förstår också precis varför och kan därför bara skratta åt dem.

Det som förbryllar är att dessa babblande verkar vara dårar som aldrig lär. För hur ofta lyckas det att snacka ner någon på riktigt? Jag vet inte, men det känns inte som att det funkar på sikt.

Självklart har jag provocerat någon nu. Det händer så fort jag skriver om något annat än vad jag ätit till middag eller hur kallt det är i ishallen i tjottahejti.

Jag hoppas verkligen att jag får anledning att återkomma till detta intressanta ämne inom kort.

So long!

Edit: Mer här!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Bra där Lotta:))))

Kommentar av K 08 juni 2013 @ 07:47