Lottas Dagbok

På bilden: Favorit i repris.

Ikväll var det någon som knackade på vår dörr. Klockan var 20.50. Didrik sov. De andra barnen låg vakna i sina sängar.

Efter en liten stund ringde det på dörren. Hörde ett barn på övervåningen ropa att jag ska ta med mig en stekpanna då jag öppnar.

Ingen utanför då jag öppnade såklart. Däremot några ansiktsmålade och inte ansiktsmålade ungar i högstadieåldern som låg och tryckte bakom grannens mur i full färd med att ‘skoja’ med grannen (också).

Jag tilltalade dem och de ljög naturligtvis. De blev bokstavligen jagade hem. Inga detaljer.

Jag kan se en stor hög argument för att det inte är ok att knacka och ringa på dörren hos folk tio i nio på kvällen och sedan springa och gömma sig (barnen sover, barnen blir rädda, något barn hade kunnat vara ensamt hemma, det hade kunna bo en ensam gamling i huset eller för all del någon som är traumatiserad av tidigare upplevelser).

Senare kom en förälder hit och knackade på. Men inte för att på något sätt ursäkta dem utan snarare försvara dem.

Vi fattade direkt att ungarna blev livrädda då de blev jagade hela vägen hem. Men det är liksom sådant man får räkna med då man ger sig in i leken så att säga. Att bli jagad hela vägen hem alltså.

Moahahahahaaaa..

– Posted using BlogPress from my iPhone

Bra Lotta :)). Bara på dem….
Jag har inget emot att barn/ungdomar vill ta efter jippon, men gör det då på rätt sätt o framförallt rätt dag!!!
Hampe blev vettskrämd förra året då det vid samma tidpunkt ringde på dörren här o han rusade för att öppna!!! FEL dag, tre dagar tidigare va vi beredda 😛

Kommentar av Sara 04 november 2012 @ 08:52

Ja, sånt där gillar vi inte alls 😦

Det var faktiskt Jeppsson som jagade dem. Själv hade jag inte orkat ta på mig skorna faktiskt. Däremot hade jag förberett med en spann vatten som höll på att hamna på henne som faktiskt stod kvar efter att hon knackat.

Kommentar av Lotta 04 november 2012 @ 12:45