Lottas Dagbok

På bilden: Min fina blus från Koola Anna.

Hösten är här på riktigt. I Ljungsbro finns det is. Idag var jag där för första gången den här säsongen. Anton hade sin första ordinarie träning igår.

Kanske hjälper det mot förvirring och depp att hockeyn har börjat på riktigt. För nu råder inte minsta tvivel om vad man ska göra. Om man annars kan ha möjlighet till anspråk på ett uns av ett eget liv så behöver man inte fundera på det nu. För nu vet jag vad jag gör. Kanske behöver jag inte tänka så mycket då.

För jag gör ju det. Tänker. Vänder. Vrider. Analyserar. Det är uppenbart att jag gör det mer än vad många andra gör och jag skulle nog må bättre i själen om jag inte gjort det så mycket. Tyvärr kan jag bli lite provocerad av att andra inte funderar så mycket och vänder och vrider på till synes banala saker. Men det är väl ett problem jag har då.

Det är lite bökigt då inte hela ens väsen arbetar åt samma håll. Intellektet har allt på det klara men övrigt lämnar att önska. Kontrollmänniskans frustration är omätbar.

Nu ska vi överleva en vinter. Ett nytt mörker. Vi ska klara det och vi ska komma ut på andra sidan. Där finns ljuset. Det som kommer varje vår. Vi ska lyfta varandra dit. Tillsammans är vi starka. Så det så.

– Posted using BlogPress from my iPhone