Lottas Dagbok

På bilden: Anton har gjort örhängen till mig i slöjden. Det står mitt namn på dem.

Det händer mycket nu.

I söndags lyckades Anton fixa så att vår bil rullade rakt på hans bästa kompis föräldrars bil. Det var tur att den att den stod där för annars hade kanske vår bil rullat ut på gamla E4:an. Som tur är blev det inga märken på deras bil. Eller på vår.

Vår bil ja. Den har varit hos reparatören ett par dagar. Dyrt så klart. Men nödvändigt.

Igår var Anton och Fredrik och kollade på fotboll i Norrköping. Norrköpig-Åtvidaberg. Under tiden passade Didrik på att rymma från Ossians fotbollsträning med en sparkcyckel som han tjuvlånat. Det var en sådan som det slår gnistor om då man bromsar. Han drog iväg åt ena hållet och jag började tyvärr leta åt andra hållet. Efter att ha letat i en kvart ringde jag på morsan och farsan som kom och hjälpte till. Snälla Frida stod kvar vid brottsplatsen med Ossian som slutat träningen. Just då jag bestämt mig för att ringa polisen (om inte annat för att kolla om någon ringt in om att de hittat en busunge på en stulen sparkcykel som sprutar eld), hade slagit numret och tryckt på ‘ring’, så fick jag syn på honom. Och det var inte alls långt ifrån där han först rymt. Men som sagt så var det åt helt andra hållet än jag börjat leta på. Ja, ja.. han är lite rymningsbenägen just nu. Men jag gör mitt bästa.

Övrigt då. Inte helt nöjd nu. Inget jag kan yppa här nu… men konstaterar att ibland borde man strunta i att släcka alla de där små vardagsbrasorna och låta dem brinna tillsammans och bli en riktigt stor eld. Så alla kan se den och ingen behöver tvivla på huruvida det verkligen brinner. Typ så.

– Posted using BlogPress from my iPhone