Lottas Dagbok

Anledningen till besöket var att han fick en reaktion mot heracillin då han fick det utskrivet mot en inflammation i överläppen han hade i samband med att han tappade sina två framtänder i överkäken.

Det började med att de gjorde ett pricktest med det vanligaste penicilliet, kåvepenin. Han fick ingen reaktion på det så man gick vidare med att ge en kåvepenintablett. Vi fick sedan sitta i väntrummet i en timme och vänta på reaktion. Det gick bra. Vi läste bok och spelade spel.

Just då vi skulle få gå hem så började Wilmer klia sig på benen jättemycket så då fick vi sitta och vänta en halvtimme till. Sedan fick vi gå hem.

Nu vet vi att han tål kåvepenin. Dock vet vi fortfaande inte huruvida han tål heracillin. Men det är såhär man gör då man testar om man har allergi mot penicillin. Kåvepenin biter dock inte på staffylokocker så om han skulle få det så kommer han att få heracillin och då får vi sitta och vänta på sjukan tills en reaktion borde ha uppkommit. Eller så får man be om någon annan antibiotika.

En positiv sak är att man nu kommer att se över hans gamla journaler från operationen av hans tungband som man gjorde då han var nästan två år (i oktober 2005). Då fick han en reaktion mot narkosmedel och svullnade igen i halsen och fick intuberas. Jag jobbade hårt med att få respons för att att han skule utredas då men ingen tyckte att det var viktigt. Argumentet var att han inte varit exponerad tidigare för det ämnet. Nu, långt senare, så vet jag att hans fall inte ens är inrapporterat till registret över dem som reagerat på narkosmedel. Det fick jag veta då Ossian drog ut tänderna. Jag vet även att Wilmer troligtvis var exponerad för det där medlet då jag hade epiduralbeövning då han föddes. Men nu ska allergicentrum se över hans journaler som sagt..