Lottas Dagbok

Ja. Ungefär så.

Har inte mycket mer att säga om det just nu, än att jag börjar bli rätt less. Men som en klok man sa; ”ge det lite did”. Eller som en annan klok man sa; ”ge inte upp”. Utifrån detta kan man få för sig att alla kloka är män. Så är det nog inte. Man kan även konstatera att den förste av de två känner mig lite bättre än den andre. Jag ger nämligen aldrig upp men kan vara lite otålig ibland.

Huvudsaken är att det blir bra till sist. Att man blir nöjd och inte bitter. Att man kan trivas. Jag vet att det kommer att bli så. Om jag bara gör mitt yttersta nu. Medan tid är.