Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt
Idag har jag sökt arbeten nästan hela dagen. Har inte mycket hopp om att jag ska få något av dem dock. Så deppigt. Det värsta är att jobbsökandet tar en sådan förskräcklig tid eftersom nästan alla företag och myndigheter använder sig av databaser där man måste registrera sig och det tar en jäkla tid. Vissa av dem är bra och sparar tid i längden då man sker fler jobb sedan. Vissa är helt meningslösa. Ibland är det faktiskt svårt att förstå hur de vill att man ska göra i de där databaserna också.
Eftermiddagen har tillbringats utomhus i solen. Vi köpte kebab som vi äute. Barnen körde streehockey och Didrik lekte i sandlådan.
Ossian är kvar på Y-vägen. Verkar må bra. Vi hoppas att få krama honom snart. Men han har det bra med morfar på natten och med mormor på dagen.
Idag har vi fått tid för slutbesiktning på huset. Den 29 blir det.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt
Det är rörigare än någonsin hemma hos oss nu. Flyttlådor överallt och allmänt ostädat. Eller ostädat kan vara att ta i eftersom jag dammsuger hela tiden. Utan framgång.
Vi har fortfarande inte fått något definitivt datum för slutbesiktning av vårt hus. Vet dock att en av de sista stora fakturorna är på ingång. Huu.
Ossian mådde dåligt igen igår kväll. Kräk i sängen och ville bada igen. Nu blir det ingen mer dagmamma denna vecka för honom. Men Didrik är där idag eftersom Ossian har varit hos mormor och morfar sedan natten mellan lördag och söndag. Hoppas att han blir bra nu och kan släppas ur isoleringen om ett par dagar. Stackars liten. Han har varit hårt drabbad denna vinter.
Det är tur att det fantastiska vädret drar upp humöret.
Nu har jag 16 jobb att söka.
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt
En solig dag förra veckan
Inte helt okomplicerat att ha Didrik hemma samtidigt som man har en lista med 17 jobb som man ska söka.
Ossian är kvar hos mormor och morfar. Dock mår han bra sedan igår morse/förmiddag. Hur som helst har det gått 48 timmar i morgon bitti så han ska gå till dagmamman då. Didrik också.
Didrik och jag var ute på eftermiddagen. Han ville absolut gå till affären och köpa tuggummi. Han hade egentligen velat ta pulkan dit men där högg han i sten.
Jag har hunnit söka 1 jobb av 17 möjliga. Jag är glad att det gick i alla fall.
Ikväll var vi över och kollade huset. De har börjat byta ut den vita plåten mot silver och de svarta plåtgrejerna på taket mot röda. Det blir så j**** bra! Nu börjar det likna huset som jag har beställt. Vet inte ännu vem som kommer att vara den som står för slutnotan (mer än att det inte är vi) men den kan trösta sig med att det blir jättebra och precis så som vi ville ha det. Vi är jättenöjda att vi valde att byta ♥
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
Den nakna sanningen. Kolla håret. Har inte sett en kam på flera dagar.
Det är Ossian. Han är en kräksjukemagnet har det visat sig. Igår efter busfabrikskalaset verkade han inte må så bra. På kvällen sa han att han hade ont i magen. Mest i förbifarten. I natt vaknade vi av att han ropade från sin säng. Det var bara att börja städa. Lägligt. Ironskt nog var han och Didrik hela dagen på fredagsdagis i förrgår.
Idag har vi packat lådor medan Ossian vilat på annat håll. Vet inte ännu när vi ska få flytta in. Men vet att vi måste ut från här i månadsskiftet. Ångest för ett kontrollfreak som jag. Det är kartongernas världskrig hemma nu. Jättejobbigt.
Jag har dubbel tvättid idag. Sällan har man sådan tur då man behöver den som mest. Det är skönt att få all tvätt ren och torr. Åtminstone den tvätt som är kvar här hemma. 80% av tvätten står i svarta sopsäckar i mina föräldrars källare.
Vi har hunnit med att ta en promenad också. En lång som gjorde att jag fick ont i ryggen i ett knä. Men det var en trevlig.
Håll en tumme för att alla övriga slipper kräksjukan. Den är ju aldrig välommen men den har en tendens att alltid dyka upp hos oss då det är som mest olägligt.
Nu måste jag göra annat.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport
En skämsbild
Husbygget är inne i sitt slutskede. Egentligen skulle vi ha fått nycklarna idag men det är försenat. För någon vecka sedan var jag riktigt nöjd och glad. Tänkte att nu är det väl inte så mycket som kan gå fel. Högmod går före fall. Jag har sällan haft en jobbigare vecka än den senaste. Pallar inte räkna upp allt kajko här på bloggen men det är inget som direkt påverkar kvaliteten på huset. Huset är verkligen jättefint alltså men jag tröttnade rejält på snickaren i förrgår. Han kallade mig för lilla gumman. Det var ett stort misstag han gjorde där.
Nu stundar en ny helg och jag har inte ens hunnit berätta om den förra. Om lörrdagen då jag åkte till Cloetta Center med familjen för att Ossian och Wilmer skulle träna men fick åka hem för att jag hade för lite kläder på mig. Felbokning. Fortfarande vinter i träningshallen. På söndagen var vi i Borensberg på korvgrillning och rabarberpaj. Jättetrevligt.
I morgon ska Ossian och Didrik på kalas Busfabriken. Det är några hockeyträningar också fast det snart är midsommar. Och så packning kanske. Luften har gått ur.
Jag har sovit väldigt dåligt under ett par nätter. Funderat och funderat. Men inatt kommer jag inte att fundera. Ögonlocken känns tunga.
Tänk vad lätt det är att man börjar fundera på saker då man inte kan söva på natten. Eller så är det kanske så att man inte kan sova för att man funderar.
Eller man förresten. Jag menar egentligen jag. Sådan är jag.
Jag törs inte ens skriva vad jag funderar på och vad som ligger runt omkring mig spritt i hela soffan. Jo, förresten; det är siffror. Siffror överallt. I olika storlekar och former. På styva och på sladdriga papper. Begripliga och obegripliga. Feta, kursiverade och understrukna. Ångest.
Kanske håller dessa siffror på att stiga mig åt huvudet. För trots att jag har räknat med dessa siffror så många gånger är det alltid ångest att räkna med dem ytterligare en gång. Jag drar mig till minnes. Funderar. Och frågar mig ”Hur tänkte jag då?”. Jag som tänkt så mycket. Och tänkt.
Och tänkt.
Mierzone i zadowoleni
Byggzilla
Som tur är hade jag fått dagens dos motflyt redan innan så jag kan knappast skylla på det.
I natt var det svårt att sova. Jag låg och funderade på en massa saker. Hade jag haft papper och penna i närheten så hade jag kunna skriva upp allt jag behövde lägga på minnet. Då hade jag kanske kunnat sova ett tag till i stället för att försöka memorera långa listor av att-göra-grejer i huvudet.
I dag har jag haft fullt upp hela dagen. Jobbat. Pratat i telfonen med diverse snickare och elektriker. Varit i vårt hus och.. ja.. allt möjligt.
Det är en hel del som strular i huset nu. Ritningar som inte stämmer och saker som det inte finns instruktioner till snickarna om hur de ska bygga och göra. Det ser inte ut att bli klart till det datum de sagt att det ska bli klart. Men vi får väl flytta ut på gatan.
På eftermiddagen har jag städat på Nolima. Och skurat upp hundra spindlar. Retroaktivt.
Japp! Ni läste rätt. Utomjordingar.
Är det inte märkligt hur de avbildas? Tja, eller hur man nu ska tolka det.
På aftonbladet kan man läsa att UFO-jägare går i spinn över något gammalt dokument som FBI har med bilder av ett gäng utomjordingar som trillat ner i USA någon gång på femtiotalet. Skumt att de hamnat i USA. Vilken tillfällighet!
Nä. Men är det inte lite intressant hur alla UFO:n man ser på bild ser ut som människor fast kanske lite kortare till växten och med lite tätare mellan ögonen? På bilden i aftonbladets artikel har UFO:t till och med ben som ser ut precis som människoben. Och navel. Jag menar; hur troligt är det egentligen att en livsform som utvecklats på en annan planet ser ut nästan som en människa? Även om förutsättningarna för liv är exakt lika som här på jorden? Mänsklig inskränkthet.
Visst. UFO:n kanske. Men inga som ser ut som missbildade människor. Och jag kan inte fatta att någon kan tro på dem.
Så är det.
En torr orkidé bakom en provisorisk gardin. Eller något annat?
Vaknar kräkfärdig. Börjar dagen men en glasspinne för att åtgärda det låga blodsockret. Hello Kitty med glitter. Lite besviken på glittret. Det glittrar inte alls. Skiter i det egentligen för jag vet att det kommer en härlig dag nu. Fixar eget glitter.
Solen skiner.
Tvättar en favorithoodie med en parfymerad våtservett trots att vi hade tid i tvättstugan igår kväll. Ossian vill ha sin rögletröja idag också. Han är så fin i den. Trots att den inte har mina favoritfärger.
Snubblar över en plastspya från Wilmers skämtlåda på vägen till badrummet. Inte första gången jag snubblar över den. Hoppas att slippa se andra spyor på ett tag nu då våren är kommen. Gillar plastspyan. Plastbajskorven från samma skämtlåda har fått agera puck till hockeymatcherna i köket under vargavintern. Jag gillar plasbajskorven också.
Didrik spelar Wii. Klubban till hockeyspelet är demolerad. Desperat lagad med silvertejp. ”Man tager vad man haver” har någon klok sagt. Kajsa Warg.
Läxläsningssuga i köket. Anton jobbar bra idag. Får beröm. Det behöver han som får bära en hel del av väldens synder på sina smala axlar i vanliga fall. Min Kronprins.
En boll kommer flygande genom vardagsrummet och puttar ner en torr kaktus från fönstret. Jord överallt. I den rena tvätten som står nedanför. Ossian vill flytta. Det är ju inte hans fel att fönstret är just där. Att tvätten som står där var ren och att jorden är så torr att den sprider sig över halva rummet. Vi hämtar dammsugaren och sedan glömmer vi att kaktusen numera har vågrätt läge i krukan. Den ska i alla fall bara stå där en vecka till.
Wilmer slänger på sig skorna och drar ner till parkeringen för att möta upp en kompis. Stor har han blivit minsann. Imorse fick han veta att grannpojken på nya gatan är lika gammal som han. Kanske blir de klasskamrater nästa läsår.
Duchen kallar. ”Kom och låt mig omsluta dig, du vackra gudinna..”
Fullständig helgrapport kommer då jag pallar. Nu har jag bättre för mig.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, ful blir snygg, Hus och hem, husbygge, Mat, personligt
Jag var lite osäker igår morse om det verkligen var rätt dag att ha den där frisyren. Jag menar; ibland kan det vara extra viktigt att de allvarlig och seriös ut.
Hur som helst så blev det en bra dag. Ungarna åt lunch hos mormor och så gick vi till ett av de nya områdena och testade lekplatser. Sedan lämnade jag småttingarna hos mormor en stund.
Vid två hade jag möte i vårt nya hus. Det gick bra. Det verkar som att de grejer som hänger i luften nu kommer att få en lösning. Det är några duschväggar som ska upp som inte var med i beräkningarna från början. Och så är det det där skåpet som sitter på fel ställe. Snickaren var inte där dock för han hade fått någon böld på halsen och var hos doktorn.
Vårt hus är så himla fint och välbyggt så man blir alldeles tårögd. Det är inte bara nyttfint utan det är superfint hantverk. Plattorna är satta med en precision utan dess like (ja, min spontana reaktion som ickefackman får jag väl tillägga kanske). Eftersom att vi inte är några fancy people så är materialvalen väldigt basic (förutom ett par grejer, golvet i hall vardagsrum och kök exempelvis). Det finns säkert de som skulle tycka att det ser trist ut med vitt, svart, alu och grått överallt. Själv tycker jag att vi valt smart för det går att variera i oändlighet med utbytbara saker samt att det är så tidlöst det kan bli. Nästa vecka kommer trappan att monteras och braskaminen kommer att sättas på plats. Helt overkligt att vi kommer att få bo där!
Kvällen avslutades med thaimat. Eller nja.. friterad kyckling och ris med sötsur och jordnötssås blev det för mig. Vi har hittat ett jättebra thaihak att handla take away från.
Idag får vi se vad som händer. Lite lådinköp och packning skulle jag tro att det blir.
Eftersom jag redan outat mig som en hopplös sucker fast jag är 35 om mindre än en månad så..
Klippet ovan är från 2002. Det roligaste i BB:s historia. Enligt mig. Och jag var ju en sucker då också.
Didriks blöja var torr i morse. Då passade han på att inviga pottan. Han firar med att testa ett par ärvda kallingar.
I bakgrunden syns den förskräckliga och eviga flyttröran som vi levt i i fem månader nu. Under den senaste tiden har den förvärrats avsevärt. Nu när flytten närmar sig på riktigt gör vi inte mer nytta än att man kan ta sig fram här hemma.
Barnen är lediga från fredagsdagis idag. Har en massa grejer jag måste fixa med. Ska försöka fixa barnvakt en stund på eftermiddagen för då har jag ett viktigt möte.
”Jag vill komma dig så nära” säger Didrik nu. Så nu ska jag kramas.
Lottas Dagbok 