Idag är det den 7 mars 2011. Mitt första inlägg i den här bloggen skrev jag den 7 mars 2007.
Såhär på morgonkvisten tror jag inte att jag kommer att manifestera denna bloggfödelsedag på något särskilt sätt. 2008 gjorde jag det ordentligt. 2009 orkade jag inte hålla på. Då var vi i Norrköping och fikade på chokladcaféet för det var lördag. 2010 glömde jag bort det men jag tycker att jag hade en helt ok ursäkt 🙂
Hade någon frågat mig då i mars 2007 om jag trodde att jag skulle sitta här fyra år senare, tre datorer senare och två lägenheter senare, så skulle jag nog inte ha satt mina pengar på det. Nej. Men nu gör jag det i alla fall.
Jag förstod nog inte heller vilket avgörande beslut jag tog där i början innan jag förstod mig på hur bloggar och den typen av sociala nätverk fungerar, med avseende på det här med att lägga ut bilder och skriva om saker som är personliga och lite privata. Vet inte om jag skulle ha fattat samma beslut igen med den vetskap och kunskap jag har om det nu. Men det är ju liksom redan för sent. Och jag tänker alltid noga igenom vad jag skriver och karaktären på bilderna jag lägger ut. Ett liv på nätet är en del av den nya världen. Det kommer ingen ifrån. Inte heller den som helst av allt vill hållas borta därifrån.
Den här bloggen har gjort mitt liv rikare under de senaste fyra åren. Jag har haft nytta av den i alla möjliga märkliga sammanhang. den har varit en social platform där jag hållit kontakter och knutit nya kontakter.
I bland har jag funderat på om bloggen har gjort att jag har pratat mer sällan med folk off line. Folk går in och läser här och håller koll på vad som händer i mitt liv och då blir behovet av en telefonsignal mindre. Nu tänker jag inte på det längre men i början kändes det lite så. Själv är jag usel på att höra av mig så jag skyller inte på någon annan 🙂 Jag kunde även märka att under perider då jag var lite off och skrev deppiga grejer så hörde folk av sig för att höre hur jag mådde 🙂 Men det var mer så förut. Nu har jag ju min baksida. Där är jag fri. Typ.
Som det ser ut nu så tror jag att den här bloggen kommer att fira även en femte födelsedag 
Petter. Som ett kliande myggbett på den svenska idrottsstoltheten.
Som den sanna medgångssupporter jag är så varken tittade eller lyssnade jag på herrarnas femmil på skidor idag. Varför? Jo. För att jag tycker inte att det är kul. Det är inte alls kul. Då Petter Northug är med. Så tycker jag.’
Däremot tycker jag att det är jätteroligt med hans kaxiga uttalanden i sann zlatananda. I love it 🙂
Rent allmänt tycker jag inte att det är så kul då det är en person eller ett lag som är sådär överlägnsa. Typ som som den där norrmannen. Eller som detta snacket om Hugo Stenbeck som ska skänka en massa pengar och köpa en NHL-femma till Malmö Redhawks (ett hockeylag i (edit:) allsvenskan för dem som inte visste det 😉 ) för att de ska bli överlägsna alla andra lag. Det blir liksom ointressant. Eller sådana idrottsmän som man vet helt säkert håller på med doping, som den där öststatiska höjdhopperskan som sedemera åkte dit (tack å lov), de blir ointressanta som motståndare. De räknas liksom inte. Detta var svammel och nu kommer jag att få höra att sådana som jag ska hålla truten om sport. Men det är ok.
Vi är i Vadstena. Fredrik spelar hockey och vi andra softar vid sidan om. Barnen har jätteroligt i korridoren utanför omklädningsrummen. Grymt.
Jag har testat mitt nya nagellack som jag köpte då vi var i Norrköping igår.
På bilden ovan kan man även se hur torra och sträva händerna blir då man städat upp tre flaskor klorin på en förmiddag. De blir alltså så pass häxiga att det framgår aven av en suddig webcambild.
Ossian är tyvärr fortfarande väldigt febrig och sjuk. Vi funderar nu på om det är något annat virus som drabbat honom samtidigt som magsjukan. Han är snuvig och hostig nu också. Han är hos mormor men jag saknar honm mycket. Dock vet jag att han har det väldigt bra där så han får vara kvar åtminstone tills i morgon.
…och tiden kan troligtvis heller inte vara för knapp.
Jag somnade från andra chansen igår kväll. Just efter att Jenny Silver hade åkt ut mot Love Generation. Det betyder att jag missade det mesta tror jag. I morse var jag nyfiken och googlade fram vilka som gått vidare.
Kan inte säga att jag är jätteförvånad för det har ju hänt tidigare. Alltså att en helt värdelös sångare som osäkert väser fram tonerna och dessutom har en låt som har hamnat i helt fel forum, faktiskt går vidare till final. Har dock inte något konkret exempel just nu. Naturligtvis tänker jag på supersnygga Sara Varga men låten Spring för Livet. Ja. De anledningar jag kan se till att hon går vidare med denna låt är:
- Att hon är snygg som få.
- Att svensken gillar framgångssagor.
- Att tillräckligt många identifierar sig med låten (ve å fasa!)
Jag har hört jämförelser med Lisa Ekdahl. Jag är inget jättefan av Lisa E men hon sjunger i alla fall. Inte väser.
Nu ishallen. Bråttom!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, Melodifestival, personligt, Resor och utflykter, shopping
Jag har köpt årets första solglasögon. Är inte det ett riktigt vårtecken?
Idag har vi varit i Norrköping och fikat på Jolla. Gott men dyrt. Ungarna var inte överväldigade om man säger så. Wilmer gillade det. Anton drack sin choklad. Didrik ratade den fina chokladen. Vi har varit där en gång tidigare men det var ganska länge sedan nu. Då var Ossian med men inte Wilmer. Då tyckte jag att matmuffinsarna smakade dill. Idag tyckte jag att de smakade lök 🙂 Men idén är bra.
Efter fikat tog vi en sväng på staden. Jag köpte solbrillorna och nagellack. Det är faktiskt dags att bry sig lite om sig själv. Det har inte hänt på ett tag. Fredrik köpte böcker till sig själv och barnen. Han verkar ha träffat mitt i prick med boken han köpte till Anton. Vargbröder heter den. Anton är uppslukad. Tur att det finns en hel serie 🙂
Ikväll ska vi äta spagge och köttfärssås. Ossian är kvar hos morföräldrarna med feber. I morgon har vi massor av hockeyrelaterade grejer att göra. Ikväll ska vi kolla på andra chansen i mello.
Osv.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Husdjur, poesi, skolan, sport
Anton, Didrik och Kissen Laban idag på morgonen
Didrik är två och ett halvt år idag. Han har blivit en stor kille verkligen. Pratar som en treåring minst och är bra på typ allt. Ingen vidare redogörelse.
Anton är på fint humör trots en liten motgång igår. Han är en sådan fantastisk person som tar situationer med de förutsättnignar som ges. Spottar i händerna, tvi,tvi, och går vidare mot nya äventyr. En mycket god egenskap. Han är även det största kämpe jag känner. Han ger sig aldrig så länge möjligheter finns. En guldgosse helt enkelt.
Kissen Laban verkar återhämta sig fint efter kulklippningen igår. Han är lite skeptisk och springer undan men han blir mer och mer sig själv igen.
Ossian har feber idag. Han är kvar hos mormor och morfar. Magen har varit felfri i 48 timmar nu men som sagt så har han feber. Helt i sin ordning då man har ett magvirus. Han är på bättringsvägen.
Fredrik och Wilmer är på hockeyträning i Ljungsbro. Jag hade också velat följa med men tydligen är det förskräckligt jobbigt att övriga familjen åker med på hockeyträningarna så vi kommer nog inte att synas i Ljungsbro så mycket framöver. Trist.
Nu ska jag ta lite frukost.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Husdjur, personligt, skolan
Den här fina har jag fått av trebarnsmamman:
Tack så mycket! Meningen är att man ska skicka den vidare efter konstens alla regler men vi får se. Jag får tänka igenom det först.
I morse var vi och lämnade kissen Laban på djursjukhuset för kastrering. Stackaren. Han jamade så mycket i bilen då vi åkte. Jag som knappt trodde att han kunde jama för han är så tyst jämt (vilket iofs passar mig utmärkt). Ska hämta honom vid tre.
Didrik och jag har varit på BVC för tvåochetthalvtårskontroll idag. Det gick utmärkt. Hon frågade om han kunde sparka på en boll. Intressant fråga till modern till ett barn som är som Didrik. Hon skulle ha frågat om han någonsin gör något annat istället
Vidare. Krånglar med ett och annat med kåken. Fick ett lite tråkigt men inte helt oväntat besked också (sorry att jag är hemlig men den det gäller måste få ta del av det först). Men det är egentligen inte ett problem. I ärlighetens namn.
Nu hämta katten.
..fast bara två perioder. Högriskmatch; LHC – AIK. Didrik gillar´t verkligen men orkar inte hela matchen. Wilmer gillar´t också men mest det man äter till och han orkar inte heller riktigt hela matchen. Anton gillar´t och han orkar men får dessvärre ge efter för den stora massan av övrig familj. Själv blir jag uttråkad ganska fort men det är roligt att alla andra gillar´t. Cool bil på Didrik från matchen till höger! Han sitter fint i knät och kollar på hockey tills han inte orkar mer och somnar. Jag misstänker att detta är ganska unikt för en tvåochetthalvtåring.
Ossian har fortfarande inte kräkt mera. Han har druckit mycket under dagen så med honom är det ingen fara på taket. Hoppas att det inte blir så utdraget.
Häpp.
Det händer hela tiden. Kanske är det för att jag behöver det extra mycket idag.
I morse kräktes Ossian vid frukstbordet. Han fick åka till mormor och jag har ägnat dagen åt att sanera köket och det ena badrummet. Didrik har också varit hemma såklart. Hos mig. Han har varit avstängd från köket medan jag har fejjat där. I morse var vi på Maxi och handlade en massa städgrejer och utöver det har vi varit på affären för att köpa klorin tre gånger. Det har varit till nytta idag. Nyss toppade jag med att sudda bort lite väggkonst som tillkommit idag. Dock inte med klorin
Ossian kräktes ytterligare en gång på morgonen då han kommit till mormor men sedan har han varit kräkfri hela dagen. Mår dock inte alls bra.
Snart kommer de hem till en förhoppningsvis smittfri zon. Det luktar simhall här hemma.
Lite annat också med huset och så. Men det får vänta.
Nu.. ja.. jag vet inte.
För den som söker något annat är Kissie och Blondinbella. Denne man var med i Nyhetsmorgon på TV4 nu på morgonen. Rätt cool. Spana särskilt in hans version av dagens outfit 🙂
..idag har inte varit någon bra dag. Alls.
Jag har mest varit förbannad. Med all rätt skulle vissa säga. Andra troligtvis inte.
Som kronan på verket har Wilmer reagerat på penicillinet han fick mot sin infekterade överläpp. Penicillinet som faktiskt gjort hans läpp väldigt mycket bättre snabbt. Ikväll kom han från sitt rum och sa att det sved på låren. Kollade under lampan och låren var alldeles rosa. Nytt samtal till 1177 som kopplade vidare till öronkliniken. Nu ska Wilmer sluta med Heracillin och vi ska vaka över honom under ett par timmar så att inte de rosa låren är början på en allergisk reaktion. Läkaren som hade jour tyckte att vi skulle komma dit nu ikväll men jag kände att det var lite onödigt faktiskt. Wilmer hade hunnit somna medan jag väntade på 1177. Men nu har vi en tid på öronkliniken i morgon 13.50. Samma doktor. Skönt.
Vilken tur att vi köpte Heracillin för 433 pix också
Lottas Dagbok 