Lottas Dagbok

Att lämna barnen i morse på fredagsdagis blev en riktig pärs. Fick stanna och vila på parkbänk två gånger på vägen dit trots att dagis är så nära att jag ser det från fönstret hemma. När jag kom hem var jag helt slut och mådde illa. Känns lite som ett bakslag men efter att ha haft helpension och heltidsservice under flera dagar och sedan slungas in i det vanliga vardagen då man måste sköta sig sjäv och andra blev nog ett lite stort steg att ta på en gång efter att ha varit så saggig som jag var. Men jag är övertygad om att nyckeln till frihet finns i kylskåpet. Tyvärr är aptiten usel. Jag kan knappt tänka på de grejerna jag har ätit under veckan som gått och jag känner inte för något annat heller egentligen. Men jag kämpar på.

Nu har jag intagit sofflocket igen. Det känns helt ok så länge jag håller mig här men det måste bli bättre så att jag orkar annat också. Igår eftermiddag kändes det ändå ganska ok. Efter en kopp oboy hoppas jag att det kommer att göra det nu också.

Jag har en del att göra idag. Ett par jobbsökargrejer. Men jag kommer att ta det lugnt. Ikväll är det lite hockeyavslutning för Wilmers lag så då ska vi till Hangaren. Ska försöka hänga med.

Nu annat. Och vila.