Lottas Dagbok

Jag är hemma i vårt eget hem igen. Känner mig lite starkare. Inte lika snurrig längre. Det tar sig. Men känner mig inte direkt glad. Det känns som att de senaste dagarna mest flutit ihop till en grå massa. Lite melankolisk nästan men jag tror att det är övergående.

Jag sitter här själv. De små är med pappan på simskolan och de två stora ville gå hem till mormor och morfar en sväng. Det fick de så klart fast jag gärna hade velat ha dem hemma och krama dem. Men det hinns med. Jag tar vara på tiden för vila en stund istället.

En positiv sak också då. Idag pratatade jag med vår snickare om ditt å datt vilket resulterade i en liten sväng förbi nya huset för att lämna ett papper. Nu tyckte jag inte alls att väggarna såg sådär gula ut som jag tyckte förra gången jag var där. Taklisterna är ju faktiskt målade med takfärgen som är kritvit. Därav ser väggarna mörkare ut är taklisterna. Jag jämförde med färgen runt fönstren och då såg väggarna vita ut. Så det är nog som det ska.

Konstaterar slutligen att vår soffa är bättre. Och mjukare. Än den jag legat i  några dagar.