Lottas Dagbok

Bilden illustrerar nutid.

Idag är det studiedag. Alla barn är hemma hos mig. Det enda som är inplanerat är en tur till skolan för Antons fiollektion. Det har börjat helt ok. Halva styrkan har ätit frukost. Dataspelen har startat och Didrik springer runt och gör ‘mååååål’ med en kvarglömd (nja 😉 ) Julgranskula i plast. Fast det är bättre än att han släpar runt med min systemkamera på golvet. Det gjorde han förut. När han inte fick sparka på tangentbordet på min laptop blev han sur och började snacka om att ‘pappa är på jobbet’. Trallallallalaaa det är så roligt jämt 🙂

Mitt tålamod med att leva utan tvättmaskin och diskmaskin har börjat rinna ut. Sedan nyår försöker jag att koncentrera mig på att stå ut. Egentligen är det inga fel på närmiljön i sig. Det är det praktiska. Kranarna i lägenheten fungerar inte särskilt bra heller. Borde felanmälas men det orkas inte.

 Bilden ovanför visar en av vår bostads stökigaste hörnor. Kartonger, ren tvätt och kanske lite halvren (vadvetjag). Mina halvnya skor står där i hörnan. Det blev ett par Sorel Caribou till sist. Efter att jag funderat, letat överallt och räknat fann jag en internetbutik i USA som plötsligt hade ett gäng par. Jag gjorde min beställning blixtsnabbt. Nästa dag var de typ.. slut. Jag klickade på måndagen och på torsdagen knackade DHL på dörren. Dagen före julafton. Kanske har jag beställt en något för stor storlek. Jag har använt dem med rejäla raggsockor då det varit kallt. Det har funkat bra. Tyvärr finns modellen inte i halvstorlekar. Det är lite synd.

Inatt drömde jag om vårt hus. Jag drömde att Fredrik och hussäljaren hade lagt vita, blanka klinkersplattor i hela nedre våningen. Jag kom in och såg vad de gjort och blev vansinnig på färg och strukturval (i drömmen var det inte alls fint). Kommentaren jag fick som svar var; ”Varför är du så jävla sur??” Och så drömde jag att jag hade ett stort hål i huvudet också. Mitt i pannan. Skitäckligt.

Nä. Nu utfodring igen. Sedan ska jag ringa och beställa färg till vårt hus 🙂