Lottas Dagbok

Ja, erfarenhet av falsk krupp har vi i detta hushållet så att det räcker och blir över. Den karaktäristiska hundskallshostan, det hesa ljudet vid inandnig och (den många gånger skenbara) svårigheten att få luft (för falsk krupp LÅTER många gånger mycket värre än vad det egentligen är).

Alla barnen här hemma har haft falsk krupp. Jag minns första gången det hände Anton. Jag hörde det där ljudet från spjälsängen och fattade direkt vad det var. Då var han fjorton månader, hade just börjat på dagis och aldrig varit sjuk i sitt liv tidigare. Den gången slutade det med en kraftig lunginflammation som höll på att ta kol på honom. Efter fyra dagar på sjukhus och diverse akuta åtgärder fick han komma hem men var klen länge efteråt. Detta är en annan historia och berodde knappast direkt på den falska kruppen (men kanske till viss del på den hostmedicin vi hade mot den vilken sjukvårdsupplysningen ideligen rekommenderade oss att hinka i honom mer och mer av).

När barnen har vaknat med krupp har jag/vi kört det vanliga åtgärdsprogrammet med frisk luft, försök att lugna och (det allra bästa) att göra en ångbastu av badrummet. Det brukar funka. Luften brukar finnas där trots det förskräckliga ljudet. Det brukar gå över. De somnar, om än med sitt förfärliga ljud, med luft i lungorna. Vi har aldrig känt att vi behövt åka till akuten.

Ossian är den som varit värst drabbad av falsk krupp av våra barn. Jag vet inte om det kan bero på att han var väldigt mycket förkyld under sitt första levnadsår. Han var i princip aldrig frisk. Då han var 15 månader fick han bronkit. Då var vi på vårdcentralen och fick antibiotika så att han blev frisk. Det är den enda antibiotikakur han ätit i hela sitt liv.

Till saken då. Igår kväll var Ossian lite snorig innan han skulle gå och lägga sig. Han somnade dock men sov oroligt. Ungefär klockan ett vaknade vi av kruppljudet från hans rum. Fredrik gick in och hämtade honom. Han var smått hysterisk och kunde inte få luft. Han hostade inte så mycket utan kippade mest efter andan. Han kunde inte prata så mycket men höll sig över framsidan och försökte förmedla att han hade ont i magen (bröstet skullle jag tro att det var han han hade ont i). Paniken gjorde det hela mycket värre men det var svårt att lugna honom. Vi testade med sval luft men det hjälpte inte ett dugg. Vi tog fram hans älskade Nintendo DS  (!! 🙂 ) och han koncentrerade sig på det och det blev något bättre. Då hörde jag att han hade svårt att få UT luften också. Det liksom pyste då han tryckte (!) ut luften. Vi startade duschen och gjorde en ångbastu av badrummet en stund och märkte en ytterligare förbättring på den ljudliga inandningen. Han var ganska blek men läpparna var rosa. Det blev inte inte helt bra av ångbastun utan hans andning var fortfarande påverkad. Detta var det absolut svåraste kruppanfall vi har haft här hemma. Hade jag varit ensam hade jag ringt på en ambulans. Kanske borde vi gjort det ändå. Eller åkt till sjukhuset. I två timmar höll vi på och kämpade för att få till en hyfsat bra andning. Nästa gång (om detta händer igen) ska han till sjukhus. Så är det.

Det jag funderar på nu (och jag vet att jag har kloka och erfarna föräldrar som läser bloggen) är:

– Är det inte märkligt att han får värre kruppanfall nu än han fick förr? Borde inte luftrören s a s bli bättre och bättre (alltså mindre och mindre trånga) i takt med att han blir äldre?

-Kan falsk krupp innebära problem med utandningen också? Eller är det i annat fall något åt astmahållet han har (i kombination med krupp)? Jag har faktiskt funderat över det tidigare men problem med utandningen har aldrig varit så påtagliga som denna gång.

Idag är han hemma med mig. Och mår bra men är förkyld.

Du skall gå till vårdcentralen idag och berätta vad som hände så får de kolla upp honom. Jag har hört alla goda råd om hur man diagnostiserar krupp och astma och har ju ett barn av varje och jag kan ändå inte på din beskrivning säga om det är astma eller krupp. Däremot vet jag att vi sökte hjälp när vi hållit på att häva ett kruppanfall en natt för ett gäng år sedan med busiga B, och då visade det sig att vi borde åkt in till akuten eftersom han hade haft ett av de få men farliga fallen av falsk krupp. Därefter fick vi supereffektiva mediciner utskrivna till honom som han numera får vid anfall. Hävs inte kruppanfallet efter 30 minuter har vi tillsägelse att ta blåljus till akuten med honom.

Kommentar av Trebarnsmamman 18 januari 2011 @ 13:21

Om det är astma finns det ju bra mediciner så han får det lättare!

Kommentar av Trebarnsmamman 18 januari 2011 @ 13:22

Jag pratade med en bekant som är läkare igår kväll. Precis som du säger är det omöjligt att avgöra om det är astma eller krupp bara på en beskrivning såhär. Däremot kommer vi att åka till sjukhuset om det skulle hända samma sak igen. Det är nog säkrast eftersom det ju faktiskt kan vara farligt även om det ‘bara’ är falsk krupp (trots att det ju för det mesta inte är det).

Läkarens råd var att åka till sjukhuset då man känner att man inte mäktar med det längre. Samt att om, om man är en luttrad kruppförälder, tycker att något skiljer sig från det vanliga. Så så får det bli 🙂

Jag minns den där händelsen som du beskriver (oj, vad tiden går!). Men vad är det då som skiljer de farliga kruppanfallen från de ofarliga s a s? Är det karaktären på dem eller är det styrkan (om du förstår vad jag menar)?

Kommentar av Lotta 19 januari 2011 @ 13:59

Vår läkare förklarade att det som skiljer är framförallt längden på dem. Det blir för jobbigt för kroppen att klara av ett långt kruppanfall (som för exempelvis busiga B där det varade 4 timmar). Det är därför vår läkare efter detta gav oss 30 minuter att häva anfallet med medicin i fortsättningen och annars blåljus. Vad jag förstod så mäktar inte kroppen med att få lite luft (eftersom de får lite sämre syresättning under kruppanfall) under så lång tid. Kroppen kan helt enkelt lägga av. Fy vad läskigt det lät. Men som du säger är det ytterst sällan barn får så allvarlig falsk krupp :)!
Ja, det var länge sedan…typ 3, eller var det 4 år sedan????? Numera får han sällan falsk krupp och vi litar än idag på hans medicin när det händer. Hittills har alla kruppanfall hävts på mindre än 30 minuter. Våra grannar som också har kruppbarn är mycket avis på denna medicinen (som egentligen inte får skrivas ut i vårt landsting).

Kommentar av Trebarnsmamman 21 januari 2011 @ 10:30

Ok. Bra att veta.

Jag tror att det kanske var ungefär tre år sedan. Jag minns att jag satt i soffan hemma med Didrik i magen då jag läste om det.

Nyfiken fråga; vad heter medicinen han har?

Kommentar av Lotta 21 januari 2011 @ 11:12

Och det tror du jag minns? Mailar dig när jag är hemma och kan läsa på etiketten 🙂

Kommentar av Trebarnsmamman 21 januari 2011 @ 12:29

Ok 🙂

Kommentar av Anonym 21 januari 2011 @ 22:22

Ooops. Utloggad 😉

//Lotta

Kommentar av Anonym 21 januari 2011 @ 22:24